En märklig uppmaning till bojkott av Aftonbladet har kommit upp efter tidningens publicering av en intervju med flickan som blev våldtagen och vars kompis dödades. Det är flera av de största svenska mediebyråerna som uppmanar sina kunder att inte annonsera i Aftonbladet. Minst sagt märkliga, för att inte säga underliga uttalanden gör exempelvis Daniel Collin, VD på Mediaedge CIA:
Det är för jäkligt att inte kvällstidningarna, och i det här fallet Aftonbladet, tar ett större samhällsansvar. Att påstå att detta skulle vara i “allmänhetens intresse” är befängt. Om inte tidningen tar ansvar, och om inte dess läsare förstår att de kan påverka utvecklingen, kan mediebyråerna och annonsörerna ta sitt ansvar.
Och han fortsätter med att uppmana annonsörerna att påverka tidningens publicistiska val via plånboken:
Alla som reagerar borde också börja agera. Jag skulle vara beredd att diskutera en bojkott om det är vad som krävs för att få stopp för den demoraliserande utvecklingen.
Vizeums VD Stefan Barholm menar att bojkott är det sista (ospecificerat vad som tidningarna ska låta bli att göra för att en bojkott ska ske) utvägen men att det måste initieras en diskussion om innehåll och att tidningarna måste ta ett “större grepp” istället för att jaga “kortsiktiga publicistiska vinster” (sic!). Louise Fallenius på Carat menar att publiceringen av intervjun är ett övertramp och att det både är etiskt felaktigt men också kommersiellt galet att publicera en sådan artikel. Även Anders Ericson, VD hos Sveriges Annonsörer, går på en möjlig bojkottslinje:
Det skulle inte vara omöjligt. Det är bra att vi tar ansvar kring moral och etik i branschen.
Den enda som faktiskt lyfter upp den viktigaste frågan är OMD:s VD Carl Wåreus, som har Aftonbladet som kund:
Det spelar ingen roll om det är negativt eller positivt innehåll. Det redaktionella måste frikopplas från annonseringen oavsett medium.
(Dagens Media via load)
Daniel på bloggen Load säger något vältänkt:
Många förståsigpåare och moralpaniska tyckare har ondgjort sig över namn- och bildpubliceringen på den 13-åriga flicka som blev våldtagen och misshandlad i Västerhaninge. Man gör sig, oombedda, till flickans och familjens ombud. Man bygger ett alibi av etik för sitt raseri. Men ett tunt sådant.
Det är onekligen intressant att mediebyråerna väljer att så flagrant påpeka att de vill styra publiceringen hos Sveriges största kvällstidning genom att inte sälja medieplats där. Det är på många sätt en mycket märklig upplevelse eftersom en av de stora diskussionerna på senare tid har varit om reklamköp innebär styrning av vad som publiceras. Uppenbarligen anser sig mediebyråerna vara de som styr de publicistiska valen och att medierna inte är fria gentemot de kommersiella krafterna.
Continue reading →