Att vara politisk

Marc Jacobs 2142 Fillmore Street San Francisco Pacific Heights väljer att blanda politik och mode. Med stora bokstäver har man skyltat upp “Worst President Ever”. Det är inte första gången som Jacobs varumärke gör politiska utspel – och det handlar inte egentligen om politik utan om att använda sig av uppmärksamheten för att positionera sig. Företagets grafiska profil använder sig av ett blått-vitt-rött tema som enligt dem själva är “patriotiskt” men som en del reagerar negativt mot. (SF Gate)

257 miljoner/dag men förändringen kommer

Att bli officiell VM-sponsor kostar 333 miljoner. Femton företag (Adidas, Budweiser, Coca-Cola, Coni-Online, Deutsche Telekom, Emirates, Avaya, Yahoo, Fujifilm, Gillette, Hyundai, Mastercard, McDonald’s, Philips och Toshiba) har köpt rätten att använda sig av logotypen och orden Fifa World Cup. För att få ut något av det krävs en minst lika stor reklamsatsning. Och många andra har satsat stort på fotbolls-VM vilket innebär att man mellan tummen och pekfingret kan säga att vi får reklam för 257 miljoner per dag under VM. (Realtid)

Många analytiker har under de senaste åren flaggat för att något kommer att förändras. Visserligen menar många att OS 2008 i Peking kommer vara reklamtätast någonsin men de generella förändringar i mediamixen som snabbare och snabbare sker kommer också självklart få genomslag inom sportevenemangen. Redan i år var Super Bowl utan rekord och kunde se tecken på avmattning av reklamköpen och mer och mer satsas på en mer relationsinriktad marknadsföring från de största annonsörerna. Och en produktplacering genom sponsring av spelare och lag innebär att spelarens varumärke sammankopplas med företagets varumärke – detta accentueras av annan reklam. Men det är den trinitariska relationen mellan spelare – varumärke – åskådare/konsument som är det viktiga.
Det kommer att accelerera – när såväl buzz marketing som andra nya relationsdrivna reklamformat vuxit till sig så kommer den traditionella reklamen få spela “andra fiol”.

Mediebyråerna vs Google – en fajt mellan gammalt och nytt

Bråket mellan Google och svenska mediebyråer fortsätter. Google har valt att försöka få till dialog men parterna står långt ifrån varandra. Google vill att svenska medieköpare ska följa en internationell praxis medan fr a mediebyråerna men också Sveriges Annonsörer håller hårt på att allt ska ske enligt den praxis som byggts i Sverige, där mediebyråerna exempelvis får ungefär fem procents kick-back (i.e rabatt på sökordsköpen) på sina medieköp. Det Google gör nu är att istället skapa en trappstegsmodell där stora inköp innebär återbäring. Men enligt de svenska mediebyråernas branschorganisations VD är det något som kommer att göra att många mediebyråer inte tjänar något alls.

Jag skulle uppskatta att 75 procent av mina medlemmar aldrig kommer i närheten av den lägsta nivån. Nivårerna är helt enkelt inte anpassade för den svenska marknaden.

(IDG.se)

Problemet som mediebyråerna verkar ha missat är att Googles förändring också handlar om att skydda sitt eget varumärke – att se till att deras kärnverksamhet inte skadas. Det faktum att många sökordsannonser helt enkelt haft låg relevans innebär självklart ett hot gentemot Googles dominerande ställning: när användarna, dvs. de konsumenter som annonsörerna vill nå, uppfattar att sökmotorn hellre ger relevanta träffar för annonsörerna än för användaren kommer de att sluta att använda just den sökmotorn. Idag är inte antalet träffar eller hur stora index sökmotorerna har det som de kan konkurrera med utan hur “smarta” och relevanta de kan vara – helt enkelt hur användbara och effektiva deras algoritmer är gentemot deras sökindex. Mediebyråerna skyddar sin traditionella kick-back men väljer uppenbarligen att blunda för det faktum att deras modell i längden kan sänka användningen av en sökmotor som Google – och därmed har de förstört sina egna kunders investeringar.
Min uppfattning är att internet knappast är möjligt att hantera utifrån några som helst traditionella system och praxis – det är ett nytt sätt att förhålla sig – både som användare men också som annonsör och reklambransch. Det vi också ser i övriga branschen är att systemet med kick-backs helt enkelt håller på att bli obsolet. Våra kunder kräver full insyn. Bara misstanken om att ett mellanled får för stora kick-backs förstör förtroendet för hela branschen.

Kvack kvack runt Sturesvampen

Daniel har samlat de olika vändorna i såpan Reklamförbundet vs. Resumé ((Kort sammanfattning: Resumés motsvarighet till Zlatan skriver en artikel som hintar om att många anställda på Reklamförbundet tänker sluta på grund av (outtalat mellan raderna skrivet) att Pia Grahn Brinkell tar över VD-stolen. Det visar sig senare att de Faire inte riktigt kollat upp allt och dokusåpan är igång.)) och kallar det: Ankdamm. Läs och le, det är fasen så skönt att sitta några mil från Stureplan där reklambranschen verkar ha för lite att göra alternativt fått solsting alternativt fått rost i kuggarna av allt regnande.

Bäst är Henri Pagots inlägg:

I Resumé 8 juni publicerades en artikel med rubriken “Personalen flyr Reklamförbundet”. Där står det bland annat att jag (Henri Pagot) sagt upp mig. Det är inte sant. Det vet jag. Jag har för säkerhets skull frågat mina kollegor. Ingen av dem säger sig komma ihåg att jag sagt upp mig (fast jag kanske borde) Och vår VD Pia Grahn Brikell intygar att hon inte avser sparka mig. Inte före semestern i alla fall (fast hon kanske borde). Men en sak vet jag och tänker avslöja nu, Claes de Faire som undertecknat nämnda artikel ska sluta på Resumé. Chefredaktör Viggo Cavling också faktiskt. Liksom alla andra medarbetare på Resumé.

Lysande ironi min gode Henri. Jag kan på många sätt hålla med Reklamförbundets nya VD Pia Grahn Brikell när hon, i Dagens Media (som helt klart myser rejält när konkurrenten är i blåsväder), förklarar hela affären:

Jag ska absolut inte sparka Henri. Han är guld.

Det är alltid elakt att sparka på dem som ligger ner, eller att dissa personer som bevisligen inte riktigt har sandats ända upp men sedan Vigs och Claes började jönsa omkring på Resumé har visserligen tidningen fått mycket mer PR – men helt klart ramlat ner i de lägsta divisionerna av kvällspressjournalistik.

Viktiga siffror för mediemixen

Group M, en grupp mediestrateger knutna till WPP, har visat siffror att onlineannonseringen kommer att gå om printannonseringen redan år 2007. (Brand Republic). Samma sak gäller för TV-reklam enligt strategigruppen Digital Strategy Consultning. Mot slutet av årtiondet kommer internet vara en större reklamkanal än TV i Storbrittanien. Gruppens VD Danny Meadows-Klue ser bland annat den ökade användningen av Internet bland stora delar av befolkningen, liksom det faktum att internetmediet är interaktivt och då ofta också reklaminsatserna:

En publik som aktivt söker sig fram till en kampanjsajt för en bil är så mycket mer värd än någon som passivt översköljs av tv-reklam.

Han ser också såväl ett behov såväl som möjligheten att nå högre effekt genom att låta reklamen utgå från en mer strikt målgruppsstyrning och en genomtänkt – “smart” – optimering av när, var och hur reklamen sänds till en konsument. (Dagens Media)

Det jag ibland kan känna mig frustrerad över är att många kunder väljer att tänka Internet som en relativt ointressant sidogrej i mediemixen. Tyvärr förlorar många svenska konsumentvarumärken en möjlig fördel genom att inte vara fullt lika hungriga som stora multinationella företag när det gäller att skapa relationer via webben. Jag tror de siffror som de båda grupperna släppt, självklart utifrån det värde de själva tror sig kunna få ut av det, är viktiga. Onlinedelen av reklamkakan rusar mot den punkt där dess kritiska massa helt enkelt kommer att skapa en oerhört stark utveckling.

Sveriges Annonsörer spår att onlineannonseringen kommer att gå om TV-reklamen på svensk mark redan om två år. (Resumé)

Är kreativa medieval effektiva?

En uppsats vid Handels i Stockholm visar att annorlunda medieval ger högre effekt än mer traditionella eftersom

företag som använder okonventionella medier kan agera utan konkurrens inom mediet.

Enligt forskarna finns det en hög generaliserbarhet när det gäller produkter med lågt konsumentengagemang. I det fall som de använt för att mäta effekten så är det genom att använda brandsläckare som reklammedia.

Man kan lugnt påstå att uppsatsen blir totalt sågad av kommentatorerna – som för en gång skull faktiskt är rejält sansade. (Dagens Media)

Jag tycker att en av kommentatorerna slår huvudet på spiken: “Hur länge är en kretiv mediekanal kreativ och unik?”. Det är det som är frågan och det som i slutänden är skillnaden mellan strategiskt riktiga kreativa medieval och enbart kreativitet för en kortsiktig buzz-effekt.

Om Researcher

(Detta är ett måldokument)

Researcher är inte en reklamblogg per se.

Målet är inte att slänga upp diverse bilder på kampanjer eller endast länka till nyheter. Researcher är inte en nyhetssajt heller. En nyhet är inte intressant för Researcher om det inte finns något att analysera vidare runt.

För det är just det som är Researchers kärnvärde: att via olika nyheter och händelser i reklambranschen lära sig något mer. Att alltid lägga till något mer än endast det som nyheten eller händelsen handlar om. Det ska alltid finnas ett ytterligare perspektiv på nyheten för att det ska finnas ett värde i en postning på Researcher.se

Det innebär att en hel del “nyheter” kan bli publicerade flera veckor efter – för att det då finns något att tillägga.

Målet är att skapa en kunskapsbank och en grund för ytterligare diskussioner om reklam. Fokus ligger framförallt på strategi och taktisk marknadsföring – inte på själva kampanjens innehåll i form av copy eller art direction.

Researcher startade redan 2002 som en intern research- / omvärldsanalysblogg för Sprida Reklambyrå. När admin slutade på byrån tog han med sig bloggen och i april 2003 övergick den, via samarbete med Bold, till att bli en blog på en egen domän.

Researcher körs på WordPress-plattformen och har senare fått en systerblogg i deep|edition, där admin skriver mer personliga reflektioner runt livet och saker som inte passar in på Researcher.

Personer som varit viktiga för Researcher under åren:
Åsk WäpplingAdland. Positiva tillrop, stor hjälp med kodning och i allmänhet ett stöd.
Kenneth PiloBold. Gav möjligheten att starta bloggen på allvar.
Fredrik OlssonMiami Advertising. En inofficiell mentor för admin när han dök upp som ny galenpanna i branschen.
Eva Wikner GrahnströmHeimer & Company. Admins nuvarande chef som förutom allt annat också ser Researcher som en tillgång för byråns egen marknadsföring.

Östros förklarar ingenting

Thomas Östros förklarar, i samband med en interpellation, de stora reklaminköpen som statliga bolag gör:

hur bolag väljer att marknadsföra sig är inte en fråga för ägaren utan för styrelsen och lendingen

(SvD)

Det Östros glömmer är att staten med andra ord är med och väljer eftersom de sitter i styrelserna.

Interaktiv outdoor tillsammans med mobilen

Det har funnits ett tag nu: interaktiva billboards med blåtand och radio. Och snart i Sverige:

Genom aktiv bluetooth-teknik som först söker av en zon och sen skickar information till mobiltelefoner i zonen kan stortavlor få liv. Främsta fördelarna med tjänsten är att budskap kan skräddarsys geografiskt och målgruppsanpassas, filmer och musik kan skickas snabbt och att tjänsten inte behöver förlita sig på en mobiloperatör.

I USA har det funnits ett tag: O2: trick or treat?, Window shopping and bluetooth marketing, Interactive posters for New Look, Ford billboards: look who’s talking now.

Jag är skeptisk till den något enkla “om telefonen är mottagen så får användaren ett meddelande om att det finns information att hämta ner”. Diskussionen om reklam handlar redan idag mycket om att reklam invaderar privatlivet.

Mediebyråernas bojkott – en fara för publicistiska friheten

En märklig uppmaning till bojkott av Aftonbladet har kommit upp efter tidningens publicering av en intervju med flickan som blev våldtagen och vars kompis dödades. Det är flera av de största svenska mediebyråerna som uppmanar sina kunder att inte annonsera i Aftonbladet. Minst sagt märkliga, för att inte säga underliga uttalanden gör exempelvis Daniel Collin, VD på Mediaedge CIA:

Det är för jäkligt att inte kvällstidningarna, och i det här fallet Aftonbladet, tar ett större samhällsansvar. Att påstå att detta skulle vara i “allmänhetens intresse” är befängt. Om inte tidningen tar ansvar, och om inte dess läsare förstår att de kan påverka utvecklingen, kan mediebyråerna och annonsörerna ta sitt ansvar.

Och han fortsätter med att uppmana annonsörerna att påverka tidningens publicistiska val via plånboken:

Alla som reagerar borde också börja agera. Jag skulle vara beredd att diskutera en bojkott om det är vad som krävs för att få stopp för den demoraliserande utvecklingen.

Vizeums VD Stefan Barholm menar att bojkott är det sista (ospecificerat vad som tidningarna ska låta bli att göra för att en bojkott ska ske) utvägen men att det måste initieras en diskussion om innehåll och att tidningarna måste ta ett “större grepp” istället för att jaga “kortsiktiga publicistiska vinster” (sic!). Louise Fallenius på Carat menar att publiceringen av intervjun är ett övertramp och att det både är etiskt felaktigt men också kommersiellt galet att publicera en sådan artikel. Även Anders Ericson, VD hos Sveriges Annonsörer, går på en möjlig bojkottslinje:

Det skulle inte vara omöjligt. Det är bra att vi tar ansvar kring moral och etik i branschen.

Den enda som faktiskt lyfter upp den viktigaste frågan är OMD:s VD Carl Wåreus, som har Aftonbladet som kund:

Det spelar ingen roll om det är negativt eller positivt innehåll. Det redaktionella måste frikopplas från annonseringen oavsett medium.

(Dagens Media via load)

Daniel på bloggen Load säger något vältänkt:

Många förståsigpåare och moralpaniska tyckare har ondgjort sig över namn- och bildpubliceringen på den 13-åriga flicka som blev våldtagen och misshandlad i Västerhaninge. Man gör sig, oombedda, till flickans och familjens ombud. Man bygger ett alibi av etik för sitt raseri. Men ett tunt sådant.

Det är onekligen intressant att mediebyråerna väljer att så flagrant påpeka att de vill styra publiceringen hos Sveriges största kvällstidning genom att inte sälja medieplats där. Det är på många sätt en mycket märklig upplevelse eftersom en av de stora diskussionerna på senare tid har varit om reklamköp innebär styrning av vad som publiceras. Uppenbarligen anser sig mediebyråerna vara de som styr de publicistiska valen och att medierna inte är fria gentemot de kommersiella krafterna.

Continue reading

Behavior targeting gone bad

Vi strateger pratar gärna om att segmentera målgruppen och att använda databaser för att göra god och effektiv target marketing. Men ibland blir det inte helt rätt. Företaget Zip.ca kom på den lysande idén att använda sig av datamining för att skicka ut bonus-DVD till sina kunder. Det verkar dock som om det någonstans blivit lite fel i relationsprogrammerandet: läs på A bit of ‘ew’, a bit of ‘ha,ha!’ (via användbart)

Barn luras till att konsumera

…och?

Sveriges konsumentråd har anmält både Hemglass och Karamellkungen till KO för deras reklam riktad direkt mot barn. På internet. Tillsammans med forskare vid institutionen för media och kommunikation vid Lunds universitet har Sveriges konsumentråd undersökt företagens hemsidor och olika communities. Det lobbyisterna vänder sig emot är att reklamen är byggd som underhållning: genom onlinespel och tävlingar. Jan Bertoft på Sveriges konsumentråd förklarar:

Reklamen är till för att skapa en relation med barnet tidigt och ämnad att ändra eller grundlägga ett beteende genom att vara barnets kompis. Det är allvarligt det livsmedelsföretagen håller på med om man försöker påverka barn att konsumera mer ohälsosam mat.

Undersökningen skulle vara till för att “mäta den kommersiella påverkan mot barn, men också att ha en grund för lobbying och debatt.” – samtidigt väljer lobbyorganisationen att anmäla två av de granskade företagen. Anledningen är, enligt Bertoft:

Reklam på internet ökar dramatiskt, men ser ofta ut som underhållning. Barn har extra svårt att känna igen vad som är kommersiell påverkan. För att få en tydlig praxis vill vi ha en rättslig prövning och KO-anmäler därför två webbplatser.

(Dagens Media och pressreleasen hittar du hos Newsdesk)

Det är onekligen märkligt val av företag att anmäla. Av 93 webbplatser borde det finnas andra företag som använder sig av minst lika “förtäckt” reklam riktad till barn. Onekligen är det storleken som spelar roll – att ge sig på de stora bovarna skulle kosta för mycket.
Diskursen visar också på ett problem med olika marknadsföringslagar – de hinner inte med den tekniska, och därmed den innehållsmässiga, utvecklingen. Förtäckt reklam behöver inte vara förtäckt på nätet – oavsett om det handlar om underhållning eller spel.

Total PR-katastrof

Snacka om en totalkatastrof PR-wise… En av Elgigantens affärer har uppenbart missat det här med kunden har alltid rätt. En kund som lämnade in sin kamera blev inlagd i kundregistret som en irriterande kund med omnämnanden som “trög”. Och hela processen visar på ett ointresse att skapa goda relationer med sina kunder. Till Sydsvenskan säger Elgigantens VD:

Det är bara att vi lägger oss platt och ber om ursäkt. Så här ska det inte gå till.

Det intressanta är att när N24 försöker att få kontakt med någon högre chef så har de tagit klämdag:

Bolaget låter hälsa att alla chefer är på semester och kan därför inte uttala sig på måndagen.

Och förklaringen till att det hela utvecklade sig till en riktig mardröm för såväl kund men framförallt för företagets marknadsavdelning är ett “oläsligt fax”. (N24.se)