Verklighetsfrämmande förslag om reklamregler

Konsumentföreningen i Stockholm vill ytterligare skärpa marknadsföringsreglerna runt skönhetsmedel och siktar speciellt in sig på hudkrämsegmentet.

Att göra ett medvetet val och jämföra en produkts effekt med en annan, med utgångspunkt från marknadsföringen är snudd på omöjligt. Ska jag välja krämen som gör mig ”Nästan som nylyft och tydligt föryngrad”, den som lovar ”Bli år yngre.7 x snabbare”, eller ska jag köpa den som ger ”Synlig minskning av rynkor, upp till 64 % frågar Louise Ungerth. Det är svårt för en konsument att avgöra om krämen har effekt och man kan inte som företag gör hänvisa till effektstudier i provrör. De har inget med verkligheten att göra.

Deras förslag är långtgående:

  • Dubbeltestning gentemot placebo respektive krämbas.
  • Oberoende certifierings- eller standardiseringssystem
  • Grundligga tester på biverkningar och dessa, liksom eventuella restriktioner, ska klart och tydligt anges på förpackningen.
  • Konsumenter ska enkelt få tillgång till allt bakgrundsmaterial för testerna.
  • Läkemedelsverket ska avsätta medel för att kontinuerligt granska marknadsföringen av dessa krämer.

(Newsdesk)

Vi jobbar mycket med just hudvård. Apoteket har strikta krav på vad man får säga och skriva. Liksom Läkemedelsverket. Konsumentföreningens förslag är oerhört långtgående, nästintill vansinniga. Deras förslag argumenterar för en situation där hudvårdsprodukter testas och kontrolleras på samma sätt som läkemedel. Detta samtidigt som naturläkemedel får en mycket enklare kontroll och får marknadsföras på ett mindre restriktivt sätt. Hela pressmeddelandet känns verklighetsfrånvänt. Det kanske mest vansinniga är förslaget att allt material om testerna ska lämnas ut till vem som helst, inklusive interna testresultat. Det är något som inte ens de stora läkemedelsföretagen behöver göra och det är ett rent fientligt förslag. Det innebär att alla konkurrenter kan hålla total koll på varandra och stjäla idéer, formuleringar och analysera ett företags kompetens.

Läs en artikel om det på di.se

Utan en sträng på stan

HiFi-klubben tänker göra lite gerilla-reklam i Stockholm, genom att låta musiker spela musik med dålig utrustning. Eller snarare med utrustning som inte är fullständig. Och då söker de musiker via Arbetsförmedlingen. bisonblog citerar ur deras platsannons:

Utanför en stortavla finns du på plats under särskilda överenskomna tider. Här spelar eller sjunger du en sång MEN det låter inte särskilt bra, dvs Bad Sound temat. Det är dock inte pga dig som det inte låter bra, utan gitarren du spelar på kanske saknar en sträng eller två. Om du valt att sjunga sången, så kanske kareokemaskinen är av sämsta tänkbara kvalitet.

Tanken var nog god men hallå: hur många kommer förstå att det faktiskt är reklam för musikutrustning och inte bara ännu en av alla dessa “vilja-men-inte-kunna”-gatumusikanter som är strösslade på alla tänkbara gågator? Om de verkligen skulle göra det riktigt – och faktiskt ha en “ren” koppling till sina produkter – borde de ställa upp DJ:s med dålig vinylnål, skitiga CD-skivor och spruckna högtalare (eller rakt av kassa dylika). Helt enkelt ett sunkigt soundsystem. Då vore de hemma. Då fanns det någon sorts bäring på deras kampanjtagline: “Bad sound kills good music”.

Som gammal musiker så undrar jag hur de tänkt när man i platsannonsen skriver: “Målgruppen ska höra att du är en duktig artist, men tydligt höra att det låter inte bra.” Say what?

Politiken och reklamen [uppdaterad]

Jonas skriver en bra postning om reklam på sin blogg PromeMorian med anledning av Dagens Medias siffror över vad riksdagens politiker tycker om reklam och vad de vill använda lagstiftningen till: minska andelen reklam i stort, bland annat genom att minska de offentliga medieköpen, och hela sextio procent vill “begränsa reklamens uttrycksformer” – dvs. styra innehållet mycket hårdare.

Jonas själv menar att det är en farlig väg att gå:

Reklam är kommersiella budskap, men bör omfattas av samma yttrandefrihet som annat material. Denna uppfattning delas dock inte av alla. Till Ekot säger exempelvis vänsterpartisten Siv Holma att “Det är ju en balansgång men när det gäller vissa saker så måste man ändå kunna få det överordnat yttrandefriheten”. Själv tycker jag att detta tyder på en skrämmande insiktslöshet om yttrandefrihetens betydelse.

Han menar att det vore bättre att arbeta för Bättre reklam, snarare än en censorisk (och synnerligen världsfrånvänd) vision om Ingen Reklam. Exempelvis på det sätt som Opinionsbildning.se föreslår.

Det är ingen större hemlighet att jag ofta drar en lans för bättre reklam. Och åter är frågan: är det politikens eller reklamens fel att så många politiker verkar mena att yttrandefrihet (och tryckfrihet liksom åsiktsfrihet) är så pass oviktigt att reklam kan få censureras hårdare än allt annat. Idag ser vi problemet av såna åsikter: fler och fler PR-drivna tidningsartiklar, mer och mer köpt redaktionellt utrymme i medlems- och kundtidningar både på papper och digitalt. Ett uttryck skapas: PReklam som på ett helt annat sätt skapar nya utrymmen för marknadsföring. Allt detta skapar en större osäkerhet bland konsumenterna om vem man kan lita på. Samtidigt ökar det på den “reklamtrötthet” som ofta omtalas. Som säkert skapats av allt för mycket (dålig) reklam.

Ett problem med en sån här undersökning är politikernas dåliga insikt alternativt ignorans mot att separera olika sorters reklam. Den stora mängd DR som ofta inte håller den högsta kreativa höjden är självklart ett problem. Men är det bara vårt (reklambranschens) fel? Inte nödvändigtvis. Vi får uppdrag att göra reklam. Vi söker den högsta effekten av vår marknadsföring. Om politiken väljer att kväva den reklam som direkt visar att det handlar om reklam så kommer branschen att välja nya sätt att nå konsumenten/målgruppen. Är det bättre?

Även Aftonbladet har plockat upp frågan. Och skönt att läsa Reklamförbundets nya ordförandes uttalande. Och att vi fått en rapp journalist på posten:

Vi vill också ha bort den dåliga reklamen, men att politikerna ska lägga sig i hur den utformas är helt fel. Vi tror mer på självsanering. Konsumenterna är ju smarta, om någon går över gränsen så säljs inte produkten.

Det är just den här saken som verkar vara svårast för vissa politiker att förstå: att konsumenten styr reklamen. För många av svenska politiker är kvar i ett paternalistiskt tänkande om sina väljare – att politikern vet bättre än dem. Att det är politikernas viktigaste jobb att skydda sina väljare från sig själva. Att reklamare som är intresserade av att överleva i konkurrensen skulle välja att göra reklam som inte fungerar, medvetet? Det är, för att citera Penn & Teller, “bullshit”.

Frugan på kreditkortet?

Svenska Coop har valt att låta sina kunder skaffa sig mer personliga kort genom att man som Med Mera-kundkortsinnehavare kan välja vilken bild man vill ha på framsidan. (Supermarket / Market)

Idén är inte ny, enligt amerikanska samlare av kreditkort. Redan på sjuttiotalet gjordes vissa försök men det blev aldrig någon succé. Idag börjar fler och fler företag att erbjuda personligt formgivna kreditkort – en del av den customizing-trend som börjar att växa sig oerhört stark – något som också Niki Manby, en av cheferna för VISAs produktutveckling, påpekar:

“There is demand for personalization. Now, consumers have lots of choices.”

(USAToday)

Tidigare postningar om mass customization och produktpersonifiering:
Mass customization
Individuell design

Ett brinnande intresse för brands

Fredrik på Bisonblog har varit på resande fot och i London hittat Museum of Brands, Packaging and Advertising. Onekligen ett spännande resmål för varumärkesnördar som en annan. Läs hans korta intervju med en av museets (icke namngivna) eldsjälar: bisonblog: Museum of brands, packaging and advertising i Notting Hill.

Själv sitter jag och försöker att få ihop en kort copy som ska förklara Helmut Krones storhet.

Vad hette h*n nu igen?

Manolo hjälper oss inte bara med rätt stil utan ger också såna som mig hjälp att komma ihåg namn. Jag har ett extremt ansiktsminne men tyvärr hänger det inte samman med att komma ihåg namn. Vilket ju knappast är någon hit när man jobbar som konsult.

1. Länka ihop namnet med något. Heter personen samma sak som någon annan du känner? Påminner namnet om någon plats eller något annat? Ju fler länkar desto bättre är dina chanser att minnas.

2. Visualisera länkarna. Försök att se personen med samma namn framför dig, eller platsen du blev påmind om.
För att komma ihåg namnet Rachel Stevens, visualiserade jag Rachel i Vänner och Stevie Wonder. Tyvärr har jag dock inte träffat Rachel Stevens utan det var nån låt jag hörde.

3. Försök rimma namnet på något. Kjell – Cykelställ eller vad som helst. Huvudsaken är att du kommer ihåg.

4. Kom ihåg första bokstaven i namnet. Det är ofta en nyckel för att komma ihåg resten.

5. Öva. Att minnas är en färdighet som man kan öva upp.

(Manolo.se)

Tatuerad reklam. På riktigt.

Det var väntat – nån får för sig att fortsätta idéerna om att sälja en hel hemsida eller att använda kroppen som reklampelare: och väljer att köra livstidsannonsering. Och de har höga förväntningar:

De är skyhöga. Vi tror stenhårt på det här. Det har varit ett väldigt stort intresse med en hatkärlek från besökarna på sidan. En dag hade vi 14 000 besökare.

(Aftonbladet).

Jag är ledsen men jag tvivlar på att någon seriös köpare är beredd att hosta upp sju lapp per kvadratcentimeter och ha sin logo tatuerad för evigt på en person.

Hur väljer man pilsner?

Konkurrensverket kommer att stödja ett forskningsprojekt av Richard Friberg som är docent vid Handelshögskolan. Projektet kallas ”Strukturella modeller och konkurrensanalys” och handlar om att utvärdera olika modeller för att se hur konsumenter väljer produkter. Premisserna som kommer att undersökas är pris, kvantitet, kvalitet och egenskaper. Utgångspunkt blir den svenska ölmarknaden och speciellt kommer han att titta på hur reklam påverkar konkurrensen. (Newsdesk)

Ready for take-off

Dagens Industri är först ut att göra reklam på Sturups flygledartorn. En 400 kvadratmeters vepa kommer att marknadsföra affärstidningen till mer än en miljon årliga resenärer. Lennart Björk, flygplatschef på Malmö-Sturup Airport förklarar tilltaget:

Vi undersöker alla innovativa affärsmöjligheter för att öka våra kommersiella intäkter bland annat inom reklamförsäljning och uthyrning av lokaler.

Cirka 75 % av inrikesresenärerna som rör sig på Sturup varje år räknas som affärsresenärer och DI:s marknadschef Sören Sunmo menar att det är en självklarhet att testa den nya reklamplatsen:

Flygplatser är ställen där många av våra läsare finns och där ska även vi finnas.

(Newsdesk och Malmö-Sturup Nyhetsbrev).

Och Metro har intervjuat tf flygplatschef Mats Lindell om det hela och han menar att någon H&M-reklam blir det antagligen inte.

Listade varumärke

Än en gång försöker man värdera varumärken.

Den här gången är det Business Week som tillsammans med Interbrand släpper sin årliga lista ((För sjätte året i rad. Något som klart visar att varumärket som egen storhet inte är speciellt gammalt.)). Problemet är hur man ska räkna – ett varumärkes värde är inte bara möjligt att räkna i ekonomiska värden utan bör också beräknas utifrån kännedom. Interbrand väljer att låta den ekonomiska sifferexercisen väga tyngst.

THE FIRST STEP IS figuring out what percentage of a company’s revenues can be credited to a brand. (The brand may be almost the entire company, as with McDonald’s Corp., or just a portion, as it is for Marlboro.) Based on reports from analysts at J.P. Morgan Chase, Citigroup, and Morgan Stanley, Interbrand projects five years of earnings and sales for the brand. It then deducts operating costs, taxes, and a charge for the capital employed to arrive at the intangible earnings. The company strips out intangibles such as patents and management strength to assess what portion of those earnings can be attributed to the brand.
FINALLY, THE BRAND’S strength is assessed to determine the risk profile of those earnings forecasts. Considerations include market leadership, stability, and global reach—or the ability to cross both geographic and cultural borders. That generates a discount rate, which is applied to brand earnings to get a net present value. BusinessWeek and Interbrand believe this figure comes closest to representing a brand’s true economic worth.

Det är knappast heller några nyheter i toppen. Coca Cola, Microsoft, IBM, GE, Intel och Nokia ligger kvar på samma plats som förra året. Toyota har gått upp två platser till sjunde plats och Disney har tappat en placering precis som McDonalds medan Mercedez-Benz går in på tionde plats. Största vinnare är Google (24/38), Starbucks (91/99), Ebay (47/55) och Motorola (69/73).
Mest har Gap (52/40) förlorat i värde liksom Ford (30/22), Kodak (70/62) och Heinz (54/47). Överraskande är att även Intel har förlorat mycket i varumärkesvärde men ändå behåller sin topplacering. Det enda varumärket med svensk koppling är IKEA som går upp en placering till plats 41.

Det viktigaste är ändå den lärdom som man kan dra av hur de stora företagen använder sig av branding för att få inkomster. Jez Frampton, VD för Interbrand menar att:

As soon as you try to go someplace that doesn’t fit or where you don’t have credibility, it can detract from your organization and your brand.

Och i artikeln Best Global Brands finns ett antal läro”pinnar” att sätta sig på:

  • Ge konsumenterna upplevelser istället för en produkt (exemplifierat med Motorolas utveckling i samband med Razr).
  • Räds inte vissa offentliga misstag (exemplifierat med Googles Video och Gmail – som jag har lite svårt att tycka är floppar)
  • Se svagheterna (exemplifierat med McDonald’s nedgång fram till 2003 då man valdet att sätta igång med “I’m lovin it”-kampanjen)
  • Förtjäna att växa i varumärkesvärde (exemplifierat med Huyndais aggressiva kvalitetspolitik)
  • Fråga dina kunder – skapa enkla produkter (och varumärken) (exemplifieras med Philips produktutveckling som ledde fram till varumärkesvärdet “Sense and Simplicity“)
  • Skydda varumärkets kultur och kännetecken (exemplifierat med Starbucks aggressiva skyddande av sin idé, sitt varumärke och samtidigt uppbyggnad av Starbucks-kulturen och -upplevelsen).

(Business Week och N24.se)

Viktiga lärdomar men själva listan känns oerhört teknokratisk och ekonomistyrd. Visst är det så att ett varumärkes mening är att skapa inkomster och omsättning men att räkna varumärken som starka utifrån enbart ekonomiska styrkor innebär att man förlorar ett antal premisser utifrån ett varumärkes värde byggs upp. Det man kan tänka sig att Interbrand gör är att utgå från att dessa varumärken gjort “rätt” i alla de andra delarna och därför nått den omsättning och den intjäningskapacitet som de visar. Samtidigt är det en svår balansgång att göra – bara för att ett varumärke är stort rent ekonomiskt behöver det inte vara omtyckt. Och då blir varumärkesvärdet instabilt, och ett starkt konkurrerande varumärke kan relativt enkelt ta över marknadsandelarna. Å andra sidan kan ett varumärke vara relativt svagt ekonomiskt sett (exempelvis Apple som numera återfinns på plats 39 men som förr haft en liten ekonomisk impact men ett stabilt starkt varumärke när det gäller igenkänning och är ett starkt exempel på ett lovebrand ((Att konsumenterna antingen älskar eller hatar varumärket reservationslöst. Bygger på en teori från Saatchi&Saatchi)) ) men vara starkt “i hjärtat” hos konsumenter.

Trädgården i sociala sammanhang

Bo Rappne trendanalyserar:

En trend som har vuxit sig stark de senaste åren är att man satsar på trädgården som en social plats. Folk lägger ner mer och mer tid och pengar på att göra sina uteplatser fina och funktionella och på att möblera sina trädgårdar. Det allra senaste är uteköket när man bland annat drar vatten till uteplatsen och bygger rejäla arbetsbänkar. Det gör att man kan laga mat tillsammans istället för att en står vid grillen och de andra inne i köket. Utomhuspa har också blivit mycket populärt.

(Newsdesk)

Det skrev jag om redan 2004: Researcher » Tidningar om trädgårdsskötsel blomstrar