Antar att ni kanske sett reklamen för Knorr Vie?
För min del kan jag säga: det funkar inte.
Knorr är inte ett varumärke att sätta samman med frukt- och grönsaksjuice. Det är för långt mellan Knorr-såser, Knorr-soppor till nyttigheter i form av “ren” frukt- och grönsaksjuice.
Bad brand extension. Helt enkelt.
Man kan fråga sig hur folk ibland fungerar: Reade ut symaskiner med nakenbild. Nej. För en gång skull tenderar jag att hålla med ERK…
Tyler Brûlé listar det hetaste enligt honom. Just nu:
En ny era i sponsring? Jag vet inte men Trygg Hansas val att lämna den traditionella passiva sponsringdelen ((Ett av argumenten från försäkringsjätten är att de numera syns mer i print och i TV… och om de räknar med att nå många med den fullkomligt urusla TV-reklam som Le Bureau producerat åt dem så borde de nog tänka en gång till…)) och istället satsa på ett mer cmr-inriktat och aktivt sponsrande är onekligen intressant.
Vi kommer att fokusera på våra livbojar och reflexvästarna för förskolebarn i stället. Vi vill ligga närmare vår kärnverksamhet så att kunderna verkligen har nytta av det i stället för att vi träder in i någon annan värld.
(Resumé och Dagens Media)
Fattar faktiskt inte varför det inte blivit ännu mer diskussion kring det här.
Har inte riktigt tänkt klart kring om det är helt jävla genialt. Eller helt jävla idiotiskt. Det är ju något alla reklamare och strateger utan att blinka skulle gjort för 1000 år sedan, men samtidigt är ju hela samhället överbelamrat med irrelevant (ej kopplad till vare sig kärnvärden, målgrupp eller mål utan bara ren exponering) sponsring av båtar, bilar, konserthus och golfbanor.
Problemet är möjligen att ett sånt här sätt innebär att man bortser från den samhällsnytta sport ändå har – att sponsring av a-laget kan ge möjligheter till en bred ungdomsidrottslig satsning inom ett lag. Att satsa på reflexvästar för daghem är mer att gå in och konkurrera, eller egentligen rädda något som borde ligga på det kommunala ansvaret. Det höjer också frågan om reklam till barn – och om kommunen, som en kommersiellt objektiv entitet faktiskt ska tillåta att saker sponsras av privata företag och därmed skapas en tidig relation mellan barn och logotyp. Jag är inte så säker på att det är rätt väg att gå.
H&M relanserar sin klassiska utomhusstrategi med modeller endast iklädda underkläder till jul. Skådespelerskan Emmanuelle Béart är årets modell. Valet av en äldre modell förklarar H&M:s marknadschef Jörgen Andersson på följande vis:
Vi vill av kommersiella skäl visa underkläder på en modell. Sättet vi gör det på måste vi kunna stå för. Modellen måste ge en sund och hälsosam bild.
Enligt den officiella historieskrivningen valde företaget att sluta med sina lättklädda utomhuskampanjer eftersom fokus hamnade på modellen snarare än på underkläderna. Men eftersom man nu upplever att konkurrensen i underklädessegmentet har hårdnat ((Sorry… men det var kul…)) och att företaget tappat för mycket mark så väljer man att satsa på ett gammalt säkert kort.
PR-mässigt har de fått draghjälp av Gudrun Schyman som kallar kampanjen “light-porr” ((Borde väl kallats “softcore” för att på något sätt bli relevant.)) och självklart väljer hon att uttala sig:
H&M skulle få mer respekt genom att ta avstånd från den här typen av annonsering. Det är inte bra att företaget förknippas med den här typen av pornofiering.
(DN – Ekonomi och självklart finns att läsa i alla media, bland annat Expressen/Mode. För andra bloggares kommentarer kolla in Knuff)
Schymans “rasande” är liksom för förväntat att ens fundera över. Det som är intressant är snarare de uttalanden som H&M gör. Att de valt en äldre modell är helt i linje med rådande trend inom modebranschen: Emma Sjöberg, Isabella Rossellini, Madonna, Liz Hurley (läs en tidigare postning om den trenden). Det där om “hälsosam etc.” är tillrättalagt för att inte öppna för diskussion om deras hanterande av Kate Moss-incidenten. Däremot lyser förklaringen om varför de valde att sluta med den framgångsrika utomhusreklamen upp det hela – förklaringen är antingen mycket genomskinlig eller så har de varit ute och cyklat: vilket företag skulle välja bort den oerhörda PR-framgång som “vilken modell blir det i år” gav i mediegenomslag med förklaringen om för lite fokus på kläderna? Nej, snarare var det nog en rädsla för feministlobbyn som stoppade det förra gången. Hoppas jag åtminstone. För H&M:s track record i PR.
Mer hos Resumé.
Enligt den senaste Kundbarometern ((250 av de största svenska företagen har tillfrågats.)) tänker svenska storföretag satsa på CRM. Mats Gustavsson på CRM-Företagen menar att anledningen till att mer än hälften av tillfrågade företag flaggar för satsningar på sina kundrelationer är:
Hyperkonkurrens, faktumet att produktskillnader försvinner, ökat mediabrus och att kunden vet sitt värde och kräver mer och mer från leverantören leder till att företag tvingas förbättra kundarbetet. Det blir allt svårare att nå igenom bruset på marknaden. För att lyckas behöver företagen öka träffsäkerheten genom att fokusera rätt budskap mot rätt kundgrupper.
Sent ska syndaren vakna. Problemet är att det är en analys som bygger på att företagen satsar på CRM utifrån en reaktiv strategi. Och att CRM-företagen verkar totalt glömma bort den lilla saken med varumärken…
Pash recenserar reklam: Vanish, Ginza!.
Själv blir jag lätt mordisk av Trygg Hansa-reklamen från Le Bureau.
Tusen tecken om trender och tendenser inom reklam och medieval.
Jag. Tusen tecken. Om detta.
Yeah right…
(i en brevlåda om några veckar: om du får vårt nyhetsbrev)
Nästa år går det 207:e avsnittet med ICA-Stig och det andra gänget. Det innebär att det är världens längsta reklamsåpa och får en plats i Guinness Rekordbok. Ett rekord som tidigare innehades av Haribo. Vilket därmed verkar peka på att vi nordbor gillar följetonger även inom reklam. (Expressen)
SmashYourStuff har varit i farten igen: Smash My PS3
Realtid.se skriver om hur Storåkers lyckades med sin kampanj för “nya moderaterna”.
SM i nätsökning har avgjorts och tja, ärligt talat så känns det som om man skulle ställa upp nästa år…
Josh skriver om reklam. Var går gränsen?
Copywritingbloggen Pleasecopyme har gjort en intervju med min vän Fredrik Olsson på Miami Guerilla Agency.
Why marketing should make the user manuals! – amen…
Efter alla dessa år: Stockholm får egna kaospiloter
IDG.se skriver om Powerpoint och den nya communityn där alla kan lägga upp sina ppt:er för att ge andra inspiration: Slideshare.
Ekonominyheterna har gjort en intressant genomgång av hur Google tagit lead på alla andra internetaktörer.
I serien “Stora-medieföretag-köper-små-innehållsproducenter” har vi nu ännu ett avsnitt när Reuters köper syndikeringstjänsten Pluck. Lidbom på Vassa Eggen kommenterar det utifrån gate-keeper vs. user generated diskursen:
Bloggen decimerad till innehållsproducent. (Newspaperindex och Vassa eggen)
Det började med Lidl och sen Media Markt. Nu är det den tyska klädkedjan (med det inte helt logiska namnet) New Yorker som tänker etablera sig i Sverige. (Supermarket / Market)
Statoil och F&B fick 100W för sin kampanj “Samma pris”. (Supermarket / Market)
Jag vet en person som kommer gnissla tänder över den utnämningen :).
Tidningen Market och GFK har gjort en undersökning där ICA och IKEA sägs ha mest WOM från sina kunder. Problemet är att undersökningens metodik inte framgår: hur vet man det? (Supermarket / Market)
Göran Åkestam från åkestam.holst blir ordförande för huvudjuryn till Guldägget. (Dagens Media)
De är stolta även borta på “Fabriken“.
DI snor Guldägget från Resumé – alla bilagorna kommer framöver ligga i DI. Tungt för Vigs. Det är uppenbarligen kontentan av att Dagens Industri väljer att sponsra både sin och Svenska Annonsörers tävling 100W och B2B-kategorin i Guldägget. Frågan om de två tävlingarna konkurrerar med varandra ointressant – dels handlar den ena mest om kreativitet och den andra mest om effekt liksom att intresset att vinna knappast handlar om antingen eller. (Dagens Media)
Precis som att glöggen varje år är varm så utser HUI (i år tillsammans med Deloitte) varje år “årets julklapp” ((Faktorerna för detta är:
)) 2006 är årets julklapp en ljudbok. Anledningen är att boken som fenomen fått stor uppmärksamhet under senare år, ljudböckerna har trefaldigt ökat sin omsättning, man räknar med att cirka två miljoner svenskar under 2006 har lyssnat på åtminstone en ljudbok. Samtidigt har den mobila utvecklingen skapat ett behov av innehåll – för att kunna sälja mp3-spelare till personer vars musikintresse är måttligt så krävs något annat.
Intressant för HUI är också tillgängligheten för konsumenten – att det är en vara som inte bara säljs via bokhandlare utan också har en självklar plats inom dvh och inom servicehandeln.
HUI prognosticerar också julhandeln för året som ännu ett rekord. 52 miljarder räknas summan bli inom detaljhandeln, en nätt summa på 5700 kr per svensk. Det är tionde året i rad som julhandeln sätter rekord och det är första gången HUI räknar med att konsumenterna spränger 50 miljarder-vallen. Uppgången är på 7,6 % och hela 60 % av intäkterna beräknas hamna i specialistledet medan resten ligger inom dvh-segmentet.
Läs pressmeddelandet här. Hela rapporten för årets julhandel finns här.
I en lång rad har svensk media svalt företaget Qbricks undersökning och förklarat att 77 % av svenska ungdomar hellre väljer dator än TV. Exempelvis IDG.se och Dagens Media.
Det man möjligen kan använda svaren till är tendenser. Men att slå fast att ungdomar tittar så mycket på “webb-TV” genom det här är inte möjligt med någon sorts vetenskaplig ärlighet.