Creativity Magazine har listat de byråer som vunnit flest priser:
1. Crispin Porter Bogusky (Miami)
2. Goodby Silverstein (San Francisco)
3. Arnold (Boston)
4. TBWA Paris
5. DDB Chicago
6. W+K London
7. TBWA Chiat/Day (Los Angeles)
8. Leo Burnett USA
9. 180 (Amsterdam)
10. DDB London
Intressant är att BBH/London inte är med på listan. Att CP+B vinner är knappast någon överraskning. Få byråer har blivit så omskrivna som de. (via Adland)
Google fortsätter att vara hett stoff i IT-världen. Diskussionen om deras intåg på Nasdaq-börsen har pågått i snart ett halvår. Dels är det ett oerhört starkt varumärke som är på gång in på aktiemarknaden, dels är det rent ekonomiskt en av de största aktiesläpp som gjorts på mycket länge. Och Google vore inte Google om de inte lyckades förbrylla aktiemarknadaden genom att välja att auktionera ut alla aktier till högstbjudande. Det vanliga vore att alla som var intresserade fick teckna sig för aktier och sedan delades de ut men inte Google.
Nu har Googles grundare Larry Page och Sergey Brin lyckats att ge företagets advokater och ekonomer dödsångest igen. De har ställt upp i en intervju i Playboy, något som idag inte räknas som någon tillgång i varumärkesbyggande och att marknadsföra ett aktiesläpp. (CNET News.com)
Efter att en tennistränare blivit anhållen för sexuella närmanden på en 14-åring i mitten av 80-talet har Nike valt att dra tillbaka sin senaste kampanj där flickor svärmar runt sin tennistränare.
“We have decided to axe the commercial in question given current community concerns regarding recent events and our own position on the matter.”
Kampanjen är en global kampanj och Nike kommer att fortsätta den (vad jag kan förstå) i resten av världen. (Herald Sun1//Herald Sun2)
Super adgrunts kan se reklamspotten hos Adland.
Det finns ett otal mer eller mindre självutnämnda gurus för hur man ska skriva. Särskilt webbtexter har exploaterats av personer som anser sig ha en större språkkänsla och kunskap om strategisk copywriting online än andra. Write The Web är ännu en webbsida med mer eller mindre bra tips.
Anledningen till att just webbtexter blivit så pass omskrivna är antagligen att det är så pass många icke-professionella skribenter som skriver för webben. Textmängden är större och fler skribenter skriver mer.
Det har blivit svårare för komedi-program att skriva bra reklamimitationer. Reklamen själv innehåller ofta komiska inslag och ofta driver företagen både med sig själva och reklamen.
Redan under sjuttiotalet började Saturday Night Live att driva med reklaminslagen. Deras otaliga re-makes av reklaminslag har till och med samlats på en DVD.
Det är få gånger som företag blir irriterade över att deras koncept används i komiska situationer. Deras argument är att imitationerna av deras reklam skapar eller förstärker den relation man vill att konsumenten ska få med varumärket. Reklamimitationer är också skyddade under första tillägget i den amerikanska konstitutionen, vilket gör att det kan vara svårt att argumentera om varumärkesintrång.
Ralph Nader använde Mastercards kända “Priceless”-koncept i sin kampanj mot Gore och Bush, något som fick Mastercard att stämma honom. Men trots att det inte fanns någon komik i det hela kunde Nader pusta ut.
Just Mastercards “Priceless”-koncept är kanske det mest imiterade konceptet, McCann Ericsson skapade det 1997 och sedan dess har det imiterats cirka 50 gånger, förutom alla stillbilder som cirkulerar på nätet. (Adweek)
Acne Jeans tilldelades årets Guldknapp från Damernas Värld (QX.se, SvD, DI). Acne Jeans är en del av Acne-nätverket. Acne Film har en rätt så imponerande showreel och Acne Creative har gjort olika uppdrag för för bland annat Spendrups, MTV och andra. Elektron tar fram custom-synthar liksom att Ikonoskop har utvecklat en liten 16mm’s kamera.
Grattis är bara att säga till en person som vågar säga:
Jag vill helt enkelt att människor ska känna sig lite smartare i våra kläder.” (SvD)
(tips från Anna&Mel E)
Men att “Acne Jeans använder sig inte av reklam” är väl ändå en sanning med modifikation? Om man använder kändisar till att göra varumärket så är ju det också reklam och marknadsföring. Acne har använt PR och mun-till-mun på ett oerhört effektivt sätt. Rent strategiskt är detta mycket vettigare att använda än att göra traditionell reklam, framförallt om varumärket vill vara premium eller “punk” inom designbranschen. Det är klart bättre att pratas upp än att tjata bland alla andra märken på sidorna i Elle, DV eller ens Vogue.
Pontus Schultz. Presenterar sig som “medieanalytiker”. Jobbar med omvärldsanalys och pr hos United Minds/PrimePR. Och säger följande:
bloggar (jaja, jag vet att jag är den sista som upptäckt dem) har den mest intressanta journalistiken just nu
Det är så att man blir deprimerad. Det är tur att man har jobb annars skulle jag bli sur…
Barilla går motsatt väg för att vinna mark. Det vill säga motsatt i förhållande till Nestlé och Semper. Att proppa maten full med socker, för att man tror att det är vad barnen kräver, tycks vara kutym i barnmatsindustrin. Barilla väljer istället helt sonika att bjuda in knattarna för att komponera sina egna favoriträtter (förvisso med kravet att den ska innehålla Piccolinipasta, Barillas senaste nytillskott i pastafamiljen). Barn vill själva. Barn kan själva. Målsättningen är att plocka marknadsandelar från snabbmakaronssegmentet som inte heller kan ståta med alltför näringsriktig innehållsdeklaration. Initiativet känns helrätt. Att fråga slutkunden vad som gillas bäst är smart.
Helt klart något som kan förvirra projektledarna lite: Thinkum Creative Mood Manipulator. Helt underbar grej för oss skribenter. Jag bara älskar förslagen till användning vid akut skrivkramp:
Mold Thinkum Creative into a sphere. Roll back and forth between right and left hands, occasionally bouncing and reshaping as necessary.
Flatten Thinkum like a pancake and set vertically on your desk. Now watch it slowly resume a non-threatening form as it telepathically induces your dormant creative genius.
Firmly press Thinkum into your forehead until it sticks. Its closer proximity to your brain will create stronger brainwave connections.
(Thinkum, tack Clay för tipset).
Alltså. Det är inte ovanligt med att man ger något extra om konsumenten väljer att prenumerera. Oftast finns det någon sorts koppling mellan produkten och give-away:en. Men tidningen Okej gör mig lite fundersam. På Lunarstorm kör de en kampanj och när man ser vilken DVD-film som följer med vid en prenumeration funderar man på om den som satt ihop erbjudandet har alla getter hemma.
Hugh McLeod skriver om reklamens framtid:
istället för USP menar han att branschen hellre ska titta på – BIW.
In the old days, the three most important words in advertising were “Unique Selling Proposition”. To me, the three most important words are “By Interacting With…”
A good brand is a two-way conversation.
I en magisteruppsats vid Göteborgs universitet slår Anna-Maria Bartholdson och Maria Waldén fast att reklambyråer går mer på intitution och känsla än reella etiska regler om de ställs inför etiska dilemman. Ställningstaganden är relativa utifrån situationen.
“Med tanke på att reklam är ett område som på olika sätt påverkar många människor dagligen, förväntade vi oss att åtminstone några reklambyråer noggrant skulle ha formulerat konkreta riktlinjer för ett etiskt handlande. Intervjuerna gav oss emellertid ett klart intryck av att det inte förekommer några väldefinierade principer som ger riktlinjer för hur möjliga etiska problem skall hanteras och var gränserna går.”
Uppsatsskribenterna skriver också att det är sällan som någon på byråerna vägrar göra ett jobb på grund av etiska ställningstaganden. Om flera i en arbetsgrupp har känslan av att ett uppdrag inte är etiskt försvarbart tackar byrån ofta nej men pengar styr de etiska ställningstaganden.
De uppdrag som byråer uppfattar som etiskt problematiska är tobak, spel, snabba lån och i vissa fall politik.
Projektledarna som intervjuats finns bland annat på Lowe Brindfors och Leo Burnett. Självklart var det bara byråer i Stockholm och Göteborg som skribenterna sökt upp. Vilket i sin tur borde ge rött kort. (Dagens Media)
Uppsatsskribenterna utgår från en märklig men vanlig syn på reklambranschen: att man kan jämföra den med mediabranschen. Därmed har reklamen ett moraliskt ansvar. Själv är jag skeptisk till att branschen faktiskt har det. Det är ungefär som att göra polisen moraliskt ansvarig för att brott begås. Reklam handlar om att sälja en produkt eller en tjänst. Inget annat. Självklart ska reklam skaffa sig schyssta förhållningssätt gentemot saker som ska skada, eller som på andra sätt är direkt eller indirekt samhällsfarliga. Reklambranschen ska heller inte bryta mot allmänna åsikter om rätt eller fel.
Men lika lite som reklambranschen ska stå för en specifik partipolitisk åsikt (förutsatt att den inte direkt berör branschens fortlevnad) kan man ge reklambranschen ansvar för att utbilda konsumenten genom att göra rätt reklam för rätt saker. Reklambranschens prioritet är att nå kundens kund och skapa handlingsmönster. Reklamen ska skapa relationer mellan kund och kundens kund. Reklambranschen är inget annat än konsumtionsevangelister. Allt annat gör branschen till något branschen inte kan vara.
Reklambranschen är det som mediabranschen inte är. Eller vice versa. Men det verkar vara svårt för både reklam- och mediabransch att förstå det. Antagligen är det sjuttiotalets anti-reklamåsikt som sitter kvar.
JCDecaux tappar en av sina trogna Arlanda-kunder när Dagens Industri väljer att lämna samarbetet. Marknadschefen på DI, Richard MacDowall menar att JCD är för dyra.
“Vi jobbar hellre med aktörerna direkt än via JCDeaux.”
Affärstidningen försöker istället nå sina läsare genom att måla ett av Malmö Aviations plan rosa, precis som DI förut gjort med ett X2000-lok.
Det går nog ingen nöd på JCDecaux, det är redan nya kunder som företaget för diskussioner med. (Dagens Media)
Det är intressant att se hur de stora utomhusbolagen verkar i en kapitalistisk limbo. Hellre hålla höga, höga priser för att få in så mycket flis som möjligt på kort sikt, istället för att jobba med vissa kunder som kan ge företaget ett godare renommé. Visst; just nu går en stor kampanj för Friends (inte dansbandspopgruppen utan antimobbningsorganisationen) men det är en tillfällig kampanj som jag gissar är på pro bono-nivå. Det ger ingen långsiktig fördel.
Under de senaste åren är det just JCDecaux och Clear Channel som haft ökade intäkter på sina billboards, vilket nu borde ge dem utrymme att konsolidera sig som viktiga i mediamixen, genom att sköta om de kunder som har en annan idé bakom än enbart konsumtion av tjänst eller produkt.
Det verkar som om sommaren inneburit en ny trend: re-design av sajter. Senast i raden är Feedster som fått en uppfräschning. Samtidigt som sajten blivit up-to-date med sitt GUI har man också valt att lägga in sponsrade länkar. (ClickZ / News).
Clear Channel tänker göra ett nytt försök med digitala billboards, trots att tidigare misslyckanden.
“Outdoor is one of the only businesses where technology is not a threat,” he notes. “Until we’re all flying around with backpacks, our business is going to be there. So it makes sense for us to be a lot more proactive than we’ve been.”
Projects.C505 är lite udda. Olika rockvideos har kodats om till ASCII-konst. Rörlig ASCII-konst. Rätt så nördigt. Och rätt så kul
I en undersökning av en australiensisk reklambyrå visar det sig att öl har en koppling till grabbighet, vilket gör att kvinnor inte väljer öl. Det handlar inte om smak utan om vilka bilder som finns runt öl. 37% svarar att de tycker öl är gott men 42% anser att öl är alltför kopplat till ‘manlighet’ och liknande maskulina bilder.
Frågan som kommer blir: hur förändrar man den bilden. Vissa menar att det är genom att visa grupper som dricker öl tillsammans. Andra menar att reklamen måste riktas mot en mer gender-inriktad reklam. (The Advertiser)
Nyheten att aQuantive köper SBI.Razorfish innebär vissa slutsatser inför framtiden. Brian McAndrews VD och styrelseordförande ger anledningen till köpet:
“It is our belief that as the media world becomes more and more fragmented and broadband becomes more and more ubiquitous, the role of the Web site becomes more important in the marketing mix.”
Razorfish är känt. Åtminstone för de som var med under de heta åren innan bubblan sprack. Razorfish var “talk of the town”.
De nya byråerna som skapas kommer heta Avenue A/Razorfish och efter ett antal år med oerhört dåliga siffror har både aQuantive men framförallt Razorfish gjort vinst. (ClickZ / News)
