Att försöka med att pitcha utan att vara inbjuden är dumt. Att göra spec.kampanj på TV för att få ett jobb är nog ännu dummare. Men skam den som ger sig: kolla själv på Project Hijack. (National Post)
Designåret 2005
Nästa år är det Designåret. Det har Göran Persson bestämt. Och självklart har det kommit upp en hemsida som är en riktigt sorglig upplevelse designmässigt sett. För övrigt har Designåret fått en massa uppgifter, men inga pengar. Så klart.
Logotyp och designen är gjort av Happy F&B. Pontus Höfvner på Happy F&B säger i en artikel i Form (pdf):
“Det finns lika många definitioner av begreppet design som det finns individer. Ingen har väl mer rätt än någon annan men nästan samtliga är vi för snäva i vår definition av ordet. Ett bra mål med designåret är om det lyckas vidga allas våra designbegrepp.”
När det gäller logotypen menar man i samma artikel:
“Ett stort D blir en glad mun. Som säger ”MER DESIGN” i ena mungipan. Design är ingenting att skratta åt, men ofta att bli glad av – vilket sägs alltför sällan. Det grafiska programmet för Designåret 2005 vill påminna om just den glädjen – och siktar på att ta fram hela bredden i formgivningsbegreppet. Happy graphics for design.
Hello? Har hissen fastnat i mitten? Den är ful och rejält trist. Och jag tycker det är en skymf att det mest ser ut som en clownmun. Är design verkligen bara det?
Hela konceptet gör designdiskussionen lite flat, enkel: “det är kul med design, tjoho!”. Det känns som om det blivit för mycket sälj och för lite strategi. Att man ska sälja in Designåret istället för att skapa något bestående.
A new apple
Det finns många sätt att låta logotyper synas. Ett sätt är att fixa logotyper på äpplen.
Randy Valicoff har låtit klistermärken sitta på äpplen under deras mognadsprocess och fått fram äpplen med logotyper på. Äpplena kommer att säljas för ungefär $6 styck. (Seattle PI)
Sydows artikel igen
Den artikel (läs kommentar) som vissa av oss inte fick läsa på grund av DNs tekniska problem. Hans Sydows åsikter om dagens reklam:
“Reklamens framtid vilar i våra egna händer. Ännu så länge. Det är alltså vårt ansvar att göra något åt vår egen situation. Om vi gör det nu ser framtiden ljus ut. Men om inte vi bestämmer oss för att göra något kommer någon annan att göra det åt oss. Och då riskerar vi att få nya regleringar och nya lagar.”
Dressmann plussar på
Sorry. Men i kvällens Plus vann Dressmann. På motståndarsidans självmål.
Sara Damber från Flicka.org var med och tja, snällt sagt kan man säga att hon inte lyssnade på Dressmanns informationschef Karen Onsager.
Och ska jag vara riktigt elak kan jag säga att hon var rätt korkad i sin argumentation. Be om ursäkt och gå hem. Och jag måste ge Dressmann en eloge till det smarta draget att lyfta fram en kvinna som talesman för reklamen. För vanligast vore ju att marknadschefen faktiskt försvarade reklamen…
Tidigare postningar om diskussionen om Dressmann och om Flicka.org.
FoNt fetiSh
Fräck design. Cool font-nerd-sajt. FoNt fetiSh
Mer flickor
Mycket kan man säga om Pontus Schultz men ibland slår han huvudet på spiken. Den här gången när han diskuterar Flicka-kampanjen:
Lojalitet bygger man bara på kvalitet, på att människor upplever att det pågår ett samtal som man vill återvända till. Media är en mötesplats, och som alla mötesplatser, som en vanlig middag, går man dit där de mest spännande människorna finns, där de intressantaste samtalen förs.
I en naken värld blir det till slut rätt dyrt att chocka sig till uppmärksamhet.
Så är Flicka.org på rätt spår?
Tja, jag kan tycka att det är ett rätt corny sätt att föra diskussionen på, om man vill ha någon slags lojalitet. Om man är kritisk mot nakenchocker på ett mer sofistikerat plan än att det är för djävligt att folk viker ut sig i tv, är det rätt märkligt att ta till de metoder man själv kritiserar för att synas.
Jag såg Berit Andnor i söndagens TV4 morgonprogram. Hon mötte Linda Skugge, som menat att Andnor borde avgå efter kampanjen. BA körde på med “marknadskrafterna” och så vidare. Jag håller med Linda Skugge: Avgå Andnor! Du är fullkomligt obsolet när det kommer till mediadiskussioner och vad som påverkar.
Min förra postning finns här.
Bästa produkterna förra året
Lite sent möjligen. Men kolla in förra årets bästa design. BW Online: The Best Product Designs Of The Year och BW Online: List Of All The Winners.
Hemliga iPod-användare
I en artikel i Wired menar Seth Godin att han blivit en “closet iPodist” – han vill inte erkänna att han, som är inne på sin femte spelare, äger en iPod. Inte nu längre eftersom det är så många som har en.
Drew Neisser på Renegade Marketing Group menar att Apple måste fortsätta att kämpa för att hålla iPod-varumärket fräscht och heterogent:
“You can already begin to see the initial iPod pioneers, who embraced the value of individuality, shunning the storm of homogeneity that’s growing with each new purchase.”
Seth Godin har kanske satt huvudet på spiken både vad gäller Apples framgångar trots sin litenhet men också den fara som det innebär att Apples iPod blir en sorts branschstandard:
“Most of the people who are Apple’s biggest cheering section are people who go out of their way to wear what everyone else is not wearing and eat where not everyone else is eating. They’re the kind of people who like to customize their life and feel like they’re independent.”
Godin och Neisser får en del mothugg av diverse trendspanare; både Rubin på Cool Hunting, DeeDee Gordon på Look-Look såväl som Janet Ozzard på Style menar att det är långt kvar innan en iPod förlorar sitt mervärde. (via MediaCulpa)
Det är en ganska intressant iakttagelse som Godin gör. Tribalism-trenden samman med samhällets grundläggande värderingsförskjutning mot individualismen innebär att man hellre söker exklusivitet än inklusivitet. Om man förut inte ville missa att vara en del av en mainstream-trend är det nu en rejäl förlust.
Självklart har early-adopters alltid sökt det nya, exklusiva – det är därför vi jagar deras åsikter för att göra det till sälj bland den stora massan – men det som håller på att hända är att den stora massan vill vara exklusiv och inte hänga på den stora trenden.
Följden för både PR- men framförallt för reklambranschen måste bli att hela tiden arbeta med mindre målgrupper, snävare inriktningar av produkter. Nischningens tidevarv är här.
Det stora problemet ligger inte nödvändigtvis i vår bransch utan hos företagen som ska sälja. I den traditionella marknadsteorin handlar framgång i grunden om att sälja mycket – och om då nischning och exklusivitet blir rådande så innebär det en helt ny situation. Och det påverkar oss.
Vad som måste till är en bättre integrering av de kommunikativa delarna, en grundläggande varumärkesstrategi vars taktiska outcome är kontextuell, möjligen geografiskt men framförallt socialpsykologiskt. Som planner och marknadsförare får vi flera bollar att hålla i luften: både målgruppen utifrån de traditionella parametrarna, individpsykologiska parametrar och tribalismens olika uttryck.
I smörigaste laget
Arla repositionerar Lätt & Lagom efter att ha tappat marknadsandelar. Den nya taglinen blir ”för oss som skulle kunna röra oss lite mera” istället för “dags för en ny vana?”.
Hela konceptet bygger på mer positivitet och aktiv känsla istället för pekpinnar. Om igenkänningen förut varit av det negativa slaget, där personer ställer sig på vågen och får en chock eller gömmer magen på stranden är igenkänningen reverserad i det nya konceptet där det finns atletiska och fräscha människor att jämföra sig med. Det ska vara gjort med en ironisk glimt enligt Erik Ström på Arla.
En av kampanjens mål är också att berätta att margarinet fått en ny smak. Rent marknadsmässigt jagar man ett återtagande av de procent man förlorat framförallt till EVMs och till Becel och liknande mer functional-foodsinriktade varumärken.
Byrå är ANR.BBDO.
Arla kommer också att konsolidera både sina varumärken och sin kommunikation till färre byråer. Som det är nu har företaget ett antal av de största byråerna som kommunikationskonsulter på olika affärsområden respektive olika varumärken men vill försöka att renodla de kommunikativa värdena såväl som att rensa bland varumärkesfloran.
“– Vi ska samordna de nordiska varumärkena så långt som möjligt, men förnuftigt. Det innebär förstås att några varumärken kommer försvinna från den svenska marknaden, men det är svårt att peka ut vilka idag.”
När det gäller byråerna är det inte nödvändigt att det är en byrå bland de internationella nätverken men att den har kontor i alla nordiska länderna. (ur Dagens Medias veckobrev 04#7)
Det är väntat att den svenska reklamtraditionen går mot en mer amerikaniserad version (särskilt när amerikansk reklam visar indikationer på att bli mer europeisk…). Jag tycker ändå att det är en märklig form av reverserad igenkänning som man använder – att jämföra sig med atletiskt byggda, aktiva och vältrimmade människor tror jag säljer mindre av produkten än den gamla strategin. Det kräver en ganska utvecklad känsla av ironi för att förstå det.
Varför man inte jobbar mer med termen “lätt” i sin kommunikation är en gåta, åtminstone för mig.
Enligt artikeln ska Arlas varumärkesstrategier läggas av Leo Burnett. Kan det vara så att Arla fått propåer från någon annan stor byrå om att ta över detta och att det bör innebära att man även får del av en del produktreklam?
Även Kalle Anka gillar äpplen
Steve Forbes, mediamogul i Forbessfären, har blivit rådgivare åt Steve Jobs och Apple. Ett av Forbes förslag är att Jobs ska efterträda Michael Eisner som chef för Disney-koncernen.
Det som föranleder detta är framgången för iTunes. (Computer Sweden)
Adland Me-fied
dab joddlar i mailen över att Metafilter dragit en massa trafik till Adland på grund av postningen om Internetbannerns tioåriga födelsedag.
Jag är glad för dab’s skull men själv är jag glad om jag slipper så stora uppmärksamheter… det drar slut på min bandbredd :).
Kreativa Converse
Skoklassikerna Converse har fått lov att göra skor med John Lennons namnteckning. Detta i en pågående kampanj inför att företaget har funnits i nittio år. Bland annat har man bjudit in människor som använt skorna och finns i den kreativa världen. (BlogFonk)
Knappast enkelriktat
Får jag tipsa om en blog som inte skrivs av någon branschmänniska, ingen ad-grunt eller annan ad-geekig typ utan av Niklas Johansson. I kategorin Om marknadsföring finns riktiga guldkorn:
TV-reklamen för Miele: – Vinn nio diskmaskiner.
Joey: – Vad ska man med nio diskmaskiner till?
Blå dunster
Den speciella blå färg som Karl Fazer, eller “Fazer Blå” använder på sina förpackningar har blivit Finlands första registrerade “färgmärke”. (Karl Fazer)
I Sverige har inget färgmärke ännu blivit registrerat eftersom PRV inte anser att färger är så pass särskiljande. Det man kan göra är att vända sig till OHIM (Office for Harmonisation in the Internal Market) för att den vägen göra en walkaround runt den hårdföra linje som PRV valt att köra. Genom att registrera sin färg som ett “gemenskapsvarumärke” blir det skyddat i EU. (Bolag.org)
Varumärket och journalism
Att söka kommunicera sina produkter utifrån en kontext verkar ju knappast vara någon ny tanke. Men Larry Light på McD säger att det ändå är något nytt:
“Identifying one brand position, communicating it in a repetitive manner is old-fashioned, out of date, out of touch” […] “Simplistic marketing is marketing suicide.”
Brand journalism bygger egentligen på en nygammal tanke – att försöka att använda den journalistiska (teoretiskt sätt) mångfasetterade tekniken att berätta en historia istället för att driva en och samma tagline till förbannelse.
Framförallt är det på webben som både en monolitisk marknadsföring såväl som en kontextuellt inriktad marknadskommunikation kan ha framgång. Där finns båda möjligheterna: dels att köra ut en ren varumärkesbyggande, monolitisk reklam som bygger på starkt igenkänningsvärde. Men också låta kommunikationen bygga på olika målgruppsparametrar. (Click Z / Design)
Orättvis reklamskatt
Skriv på: Tidningsutgivarna
Vila i frid, exklusivitet.
Min list-iga listvän och kollega Brandon Barr skriver om hur produktpositionering ibland faller igenom med en rejäl tagline-inflation som följd.
Ad Critics mail Creativity har uppmärksammat hans postning. Av förklarliga skäl. Den är oerhört intelligent. (texturl)
Logotypernas himmel
“Får man ta loggan med sig in i himlen?”
Vart tar alla logotyper vägen när de dör? Några av dem finns på Logo R.I.P.. (tack Leslie Burns)
GAAAAH!
Okej. Jag är ett U2-freak. Jag har skrivit in i min Palm när “How to dismantle an atomic bomb” släpps. Och urtypen av ondska (*skämt*) måste vara att få reda på att det finns en iPod U2 Edition… Vi kan säga så här: min “jag-vill-ha-den-där”-känsla kom igång.Tack för den Kenneth… ;)
