Ibland verkar det som om deoderantreklamen lider av idétorka (no pun intended). Gillettes nya Tag använder liknande koncept som Axe: att kvinnor blir upphetsade av deoderanten – inte nödvändigtvis av snubben. (Ad Age)
Specsavers försöker i princip, enligt sitt eget pressmeddelande, att tysta sina konkurrenter genom en massiv juridisk påtryckningskampanj. Synsam sägs ha dragit tillbaka sin reklam om att billiga glas kan vara skadligt för hälsan. Enligt Specsavers efter juridiska påtryckningar men enligt Synsam enligt kommunikationsplanen. Samma sak verkar ha hänt i samband med diskussionen mellan Specsavers och Synoptik. Detta går Synoptik själva ut i ett pressmeddelande och dementerar. Helt klart börjar Roland Rothman på det senare företaget tröttna på det märkliga marknadsföringssättet som Specsavers kör med:
“…Låt kunden avgöra vilken kedja som är bäst i stället för domstolen. Det känns som ett småsint sätt att konkurrera på.”
Specsavers har själva kört en TV-kampanj (signerad F&B och Social Club) som anspelar både på att de kommer från utlandet och att ingen “myndighet” vill ha de låga priserna utan de “smugglas” in. Priserna alltså.
Specsavers tog en chansning. De försökte att genom uppblåst juridisk påtryckning och sedan ett pressmeddelande som inte har många rätt helt enkelt både positionera sig som billigast och samtidigt som det mest “renhåriga” företaget. Jag skulle vilja påstå att de misslyckats. Misslyckats kapitalt.
Den andra april slog en ny portal för svensk kultur upp sina virtuella portar. Hans Alexander Gerlanius, en av grundarna förklarar KULTUR1s vision:
“KULTUR1 tar vid där Kulturnät Sverige slutade och med hjälp av konstnärer, skribenter och sponsorer bygger vi ett nytt kulturnätverk med internetportalen i centrum”
Det är en fortsättning på Kulturnätet som stängdes ned i december förra året. Istället fick ett gäng konstnärer satsa på ett privat initiativ. (KULTUR1 – pressmeddelande via Yukio)
Jag vann en T-shirt från Barking Irons. Kul! (Josh Cool Hunting)
Vårens första regn av klander och frianden för medierna har kommit:
“Kalsongbilden” friades av PON:s majoritet eftersom allmänintresset vägde högre än Tony Olssons personliga integritet.
Allmänheten har alltså ett intresse av att se att även kända brottslingar har gröna y-front med bromsspår.
Aftonbladet får på tafsen av PON för ett fel i en förstasidesrubrik. Det var en pir som kungens vän byggde på Solliden – inte en villa.
Rätt ska vara rätt. Rubben handlade om att vännen till kungen byggde skiten svart. Men det kanske är skillnad på svarta pirar och svarta villor?
Aftonbladet blev friade av PON för deras kampanj mot Svenska kyrkan. Argumentet från PON var att de bara prövar anmälningar från enskilda som själva drabbas av felaktigheter i media.
Det var en präst som anmält AB. Antar att han som många andra missuppfattat det här med ämbetet och tror sig vara kyrkan.
Länstidningen i Östersund skrev om en man som “slagit barnen i mammans åsyn” i samma artikel där de berättade att samma man hade friats av hovrätten från anklagelserna att ha misshandlat sin hustru. Mannen ansåg att han blivit dömd i artikeln.
jadajadajada
Robert Ullmin på Kvällsposten får kritik av Yrkesetiska nämnden. Ullmin lurade en före detta fru till en för svindel misstänkt fd lokalpolitiker. Hon förstod inte att de uppgifter som hon berättade för Ullmin skulle bli använda i en artikel.
Finns det inte någon nämnd där man kan använda korkade exfruar?
(Övriga anmälningar, frianden och klander finns hos PO-PON.
Helena Stålnert, ansvarig utgivare för Aktuellt och något av svenska TV-nyheters grand lady, blir kommunikationsdirektör hos Saab. Där kommer hon bland annat att ingå i koncernledningen. (Resumé)
De första tidningarna som är specialinriktade på kosmetologisk kirurgi och medicinsk skönhetsvård har sett tidningshyllornas gula ljus. New Beauty är USAs första titel i genren som garanterat kommer att följas av flera. Sandow Media, som äger tidningen, ser inte medelålders, rika kvinnor som målgrupp utan
“the 22-year-old receptionist who will spend whatever it takes”.
Upplagan beräknas bli runt en halv miljon exemplar och tidningen kommer att kosta över nio dollar. Idén är inte dum – 2003 genomfördes nio miljoner plastikingrepp i USA och trenden håller i sig. Bland annat har sjunkande priser på bröstförstoringar gjort att ökningen av unga kvinnor som låter pumpa upp tuttarna har ökat markant. (MediaGuardian).
Läs också en krönika om New Beauty hos Dagens Media.
Sveriges största community Lunarstorm växer så att det knakar och nu siktar Lunarworks, företaget bakom sajten, på att starta ett brittiskt Lunarstorm. (SvD)
Adlova på Adlist har skrivit 22 odiskutabla lagar om marknadsföring:
1. Clients get what they deserve.
2. Never trust a man who says, ‘I have a fantastic idea’.
3. The mortality rate of an idea is a function of the authorship. If the idea is a brainchild of the big boss, it attains immortality. It it’s from a lesser mortal, then rest in peace.
4. The font size of the copy is a function of the ad spends of a client. Bigger the ad spends, larger the font size.
5. Behind every celebrity endorsement deal is a brand manager living out his childhood fantasy.
6. The length of a job status meeting is directly proportional to the level of joblessness of the big boss.
7. The lifeline of a lousy campaign is a mile longer than a kickass campaign’s.
8. If a client gets a personal call from the creative director, it
must be for using his logo in a scam ad.
9. When you make that one typo in your life, the world notices your ad.
10. If servicing says, ‘pitch went off well’, it means you won’t get
the account. If servicing says, ‘pitch went off very well’, it means you have a slim chance. If servicing says ‘can’t say’, it means you have a fat chance of making it. If servicing says ‘they loved the work’, it means there’ll be a second round.
11. If you present three options, the client will ask for the fourth.
12. If your boss doesn’t make a single change in your PowerPoint presentation, it either means he’s quitting soon or you are on the way out.
13. If nothing seems to go through, make the logo bigger.
14. The length of the subhead is the measure for gauging the painfulness index of a client.
15. When in doubt, think Garamond.
16. If a brand manager offers no credible reason for raising the MRP of a brand, it means only one thing. He’s doing it for his raise.
17. The only copy a client reads is the fine print in the rate card.
18. Inside every underpaid creative guy is a freelancer waiting to come out.
19. The easiest way to end a meeting is to talk about payments.
20. The more the number of emails from your head office, the lesser the chances of promotions.
21. If you want an eye catching commercial, use a dog in your spot. If you want more eyeballs, use a baby. If you want some excitement, use a bimbo. If you want emotion, use a wrinkly oldie. If you run out of ideas, mix and match the above elements.
22. Never underestimate the stupidity of a client.
Mattias har ett ytterligare citat: “Never underestimate the power of a free t-shirt”
H&M har en jättevepa uppe på Manhattans Flatironbyggnad. Som Towleroad kallar det: Classic New York Advertecture. Det här är vad som skulle hända om Christo och Jeanne-Claude skulle göra reklam. (via Är Isen Hal? Sanda.)
En sk “citizen activist” har anmält jättevepan och verkar få rätt.
Department of Buildings i New York menade att H&Ms vepa bröt mot stadens förordningar på nio sätt:
The Department of Buildings issued nine violations for the illegal
advertising banner recently placed on the apex of the historic Flatiron
Building at Madison Square today.
1. Failure to comply with filed plans. Plans called for a 4-foot high shed and they built it to 8 feet in order to accommodate the Citigroup ad.
2. Sign on surface area is too large.
3. Prohibited advertising sign.
4. Installing advertising sign without a permit.
For the immense sign on the scaffolding:
5. Sign creates hazardous wind load.
6. Prohibited advertising sign on scaffold.
7. Sign exceeds the 40-foot height limit.
8. Surface area for the sign is too large.
9. Failure to get permit from Buildings Department.
Kolla in storleken på vepan här. (via AdPulp)
Oops, we did it again.
Jag förstår det inte – varför ser de inte till att ha giltiga tillstånd? Å andra sidan – jag gissar att H&M räknar med att klara sig ur detta med rätt låg grad av publicitet men en hög grad av top-of-the-brand-mind för New York-borna.
Oscar Hernandez, bartender på Aqua i Sälen, vann årets upplaga av bartender-SM. Drinken “Frozen Applebite” föll juryn i smaken – en blandning av Bacardi, likör (vilken?), sockerlag, basilika och chili. Oscar tog därmed hem det femtionde SM-tecknet som delas ut av Svenska Bartenders Gille. (DN
Kom inte och säg att jag inte bevakar allt som reklambranschen kan ha intresse av … *hick!*
Frågan är vad som kan räknas som mest kreativt – Guldägget eller Guldomeletten. Självklart är det Reklamsabotage som står bakom. Deras olika adbusting-grejer och försök med reklamkritik är väldigt divergerande kvalitetsmässigt. (tipstack till Günthers Snabbnoterade)
Möjligheten att för en billig penning trycka sin egen bok innebär att refuseringsbrev kan bli obsoleta.
Edita Publishing har släppt en skarp version på Gör din egen bok och det kostar 6-8 kronor per sida med mjuk pärm (några kronor mer för hård).
Exemplen visar mer någon sorts dyrare möjlighet att göra en presentbok snarare än något författare har nytta av. Men en kul idé. Återkommer när jag testat. (Newsdesk).
Mymarkup skriver om Creative Commons – ett försök till att förnya copyrighten på Internet och andra tankar från offentlig hearing om IT-framtiden i Sverige.
Gör en väska av din favoritbok. mymarkup.net berättar om Rebound Designs som gör om gamla böcker till handväskor. Själv började jag självklart fundera över vilka böcker som skulle passa som handväska:
“Friheten” av Ulf Lundell – för den med stora krav på plats. Gott om utrymme för både plunta och sånghäfte. Gör inte något större väsen av sig – låg blingnivå.
“Livet efter Gud” av Douglas Coupland – den lilla svarta för tillställningar där endast läppstift, kokainpåse och Amex-kort behövs.
Valfritt band av NE – till studenten som vill visa att kunskap är en livstil. En ytterligare variant för juristbrudar är att göra lagboken till handväska. Det går in mycket smink mellan de pärmarna.
Creative Review – kräver en del arbete eftersom det är en tidning… för att få till en väska men vilken reklamare gör inte extraarbete för att få till ett rejält bling?
Speak Up har funderat över hur ett lands varumärke kan byggas med hjälp av landets valuta: The Branding of a Country through the Design of its Currency som bygger på en uppsats i ämnet (pdf). Att se det hela i ljuset av en mer och mer digital ekonomi är väldigt givande.
Fredrik på bisonblog har hittat Shel Holtz åsikt att nya medier inte ersätter de gamla utan att det hela bygger en större mediadensitet. De olika medierna kompletterar varandra istället för att äta varandra. Jag och många med mig är rätt osäkra på att Holtz har rätt. Hos Wired finns också en översikt över hur de nya media klarar konkurrensen med de traditionella medierna. Även Center for Media Research visar på den gamla klyftan mellan de som är uppkopplade och andra, icke-uppkopplade.
Två artiklar om reklamens påverkan på konsumenterna hittar du på Chicago Tribune: Ad nausea: We just don’t know when it’s getting a grip on us och på San Franscisco Chronicle Without advertising, our lives would be empty. Hos Seattle Times försöker man svara på frågan: Why we are slaves to marketing.
Det här fick mina amerikanska reklamvänner att gå igång: Retail Alphabet Game (via VeryBigBlog)
I Gösta Åbergs “Handbok i svenska” hittade jag en hänvisning till den psykiatriska diagnosen “grafomani” – att tvångsmässigt skriva. Bland annat menar psykiatrikern Martin Lamm att Swedenborg var grafomanisk.
En enkel slagning i NE innebär inte någon träff på termen (vilket leder in på ett filosofiskt sidospår: vad bestämmer att en term “finns”?)
Göteborgspostens recension av Sourze använder det dock som en sorts samhällelig inriktning:
“Milan Kundera myntade begreppet grafomani som en symptombeskrivning av tidsandans explosion av verbala uttryck, skrivna eller talade kan göra detsamma. Om grafomanin verkligen grasserar borde det vara en utmärkt affärsidé att ta betalt för yttrandefriheten. Det är exakt vad marknadsföraren Carl Olof Schlyter, initiativtagare till webbtidningen Sourze, har gjort.”
På Sourze finns också Magnus Ståhlberg som skriver en text om Skrivklåda och citerar Milan Kunderas användning av termen grafomani:
“Grafomani är inte längtan efter att skriva brev, dagböcker, familjekrönikor (alltså att skriva för sig själv eller sina närmaste) utan att skriva böcker (alltså att ha en publik av okända läsare).”
Izabela Filipiak använder termen i betydelsen av ett manér:
“…för ett sådant helhjärtat engagemang i skrivandet finns det en vedertagen term. Grafomani. Men det är inte sant, eller åtminstone inte helt sant. Jag har känt grafomaner som haft god distans. Jag har känt grafomaner som varit kalla som is. Eller sådana som skapat i grund och botten vackra texter som man inte kunde komma åt – som vore de inpackade i folie. Grafomani är ett maner, och maner kan anta en rad olika former.”
Bloggosfären är kanske ett uttryck för just grafomani. Liksom dagboksskrivandet på diverse reloading-sajter, communities och liknande. Att skriva för att någon ska läsa det. Grafomanin verkar ha två sidor: dels ett tvångsmässigt behov av att skriva, eller som Magnus Ståhlberg kallar det: att “missbruka ord”, dels en önskan att någon annan ska läsa det man skriver. Uttrycket “jag skriver bara för mig själv” är bara en sann utsaga när ingen annan får läsa det man skriver. Grafomanins två sidor påverkar självklart varandra – det inre tvånget att uttrycka sina tankar på ett mer beständigt sätt och behovet av att, precis som när man pratar med någon, någon lyssnar.
Samtidigt har många bloggare uttryckt upplevelsen av grafomanins motsats – grafofobi – när deras bloggar blivit uppmärksammade. Plötsligt blir det allvar. Plötsligt inser man att det finns folk som läser bloggen.
Kanske finns det en grafomani inom reklamen också. Det vi vet är att reklamtröttheten breder ut sig och att marknadsförarna skriker högre och högre desto mer kommunikationsbrus konsumenten möter. Vissa nya marknadsföringsformat prövas för att nå ut: stealth, viral och gerilla. Produktplacering i både filmer och i TV-program blir vanligare och vanligare. Ökar det bara bruset eller är det ett sätt att komma undan marknadsföringsgrafomanin? Jag är inte säker, men en fråga vi kanske mer och mer behöver diskutera inom branschen är om svaret alltid är en reklamkampanj? Som strateg ser jag ofta min roll som en riktningsgivare när det gäller vad som ska marknadsföras och till vem. Masskommunikationen har vi för länge sedan dödförklarat, fler och fler ansluter sig till NIX-registret, spammarna har i princip dödat möjligheten att använda mail som kanal och DVR-tekniken ställer TV-reklamen inför stora nya problem.
Det varumärke som först vågar att gå på den fina linjen mellan reklamgrafomani och reklamgrafofobi kommer i sig själv att bygga en starkare relation med sina konsumenter. För jag tror att i det här fallet är lagom alltid bäst.
Ännu en tävling: Best Business Blogs. Fördelen är att urvalet kommer att göras utifrån förslagen som kommer in. Självklart ska du föreslå dina favoritbloggar inom reklam. Heta tips att föreslå är självklart http://researcher.se och http://ad-rag.com :)
