Rasism i kattmatsreklamen

Fred har upprörts över Whiskas senaste reklamfilm där en kinesisk kvinna försöker ge sin katt kinesisk kattmat men hennes västerländske man ger katten Whiskas så äter katten. Enligt Freds argument bygger reklamspoten på kulturella stereotyper och ett “imperalistiskt synsätt”.

Fred har skrivit till Masterfoods som svarat att de inte uppfattat att reklamfilmen skulle vara stötande.

“Vårt syfte med reklamfilmen är att med humor och kärlek visa att katten Sune föredrar Whiskas kattmat framför andra sorters kattmat och att mannen i filmen känner sin katt väl, vilket inte hans fickvän gör. Att vi valde en kinesisk kvinna ska betraktas som en ren tillfällighet, och bör ses med hänsyn till att vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Tilläggas bör kanske att Kina är en stor marknad för Masterfoods och vi även har produktion där.
Filmen har visats i flera länder utan att möta några negativa reaktioner. Vi har därför inte varit tillräckligt uppmärksamma på att den skulle kunna uppfattas som stötande i Sverige.”

Fred har ett tungt motargument:

“I dagens Sverige är det tydligen fortfarande helt ok att skämta om asiater. Men ni kunde ha valt att skämta om muslimska kvinnor: En muslimsk kvinna iklädd burka försöker pracka på Sune halal-kattmat från Pakistan. Eller varför inte afrikanska kvinnor iklädda bastkjolar och ben genom både frisyr och näsa.”

(Freds Blogg)

Masterfoods AB är en del av Mars Inc. som är ett av världens största privatägda företag med 28 000 anställda i mer än 50 länder. De saluför djurmat, glass och livsmedel under varumärkena Mars, Snickers, Twix, Bounty, M&M och Milky Way, Uncle Ben’s, Dolmio, Seeds of Change respektive Pedigree®, Frolic, Cesar, Chappi, Whiskas, Sheba, Kitekat och Trill.

Bra rutet. Dålig reklam är alltid dålig reklam. Den här reklamen är internationell med svensk dubbning. Så problemet verkar vara internationellt.

Ny pryltidning lanseras med digital kupong

Radar är en ny svensk pryltidning från förlaget Modern Kommunikation. Tanken är att Radar ska utgå från användarens perspektiv… En ny pryltidning känns inte speciellt unikt och jag undrar vilket annat perspektiv en tidning om gadgets kan ta. Men Radar gör något nytt, de väljer att skippa printkupongerna och istället använda sig av företaget Splashi Nordics teknik för mobila rabattkuponger. Tillsammans med Kuponginlösen använder Splashi tidningen Radar som test för den nya tekniken. (Newsdesk)

Bagby & Co gör Sony-reklamen

En liten byrå i Chicago men som länge jobbat med Sony får göra reklamen under tiden att jätteföretaget söker efter en byrå för hela kontot, värt cirka 800 miljoner kronor.

Det är Bagby & Co från Chicago som får göra nya kampanjer inför Mors dag. Konceptet bygger på minnen och andra “touching moments”. Målgruppen är X- och Y-generationen (födda på 60-, 70- och 80-talen) och använder sig av taglinen: “Like No Other”. John Hambrick, senior vice vd på Bagby & Co. förklarar konceptet:

“The brand heritage of Sony is all about joy, and so we used the proposition that Sony makes our lives better in finding joy [to drive the work]. We’re reminding people what Sony stands for.”

(Ad Age – reg req: använd Bugmenot)

SVT annonserar i morgonpressen

“Jag tror inte att det är en avgörande fråga för TV-publiken, vad vi har betalat för en annons. Däremot är det viktigt att de får klart för sig vad som är skillnaden mellan public service-TV och kommersiell TV.”

I 28 stora morgontidningar kommer SVT att köra en kampanj utifrån sitt “Fri Television”. Det handlar om uppslag i alla dessa tidningar… Men Helga Baagøe tycker att det är helt rätt väg att gå även om det är kontroversiellt. (journalisten.se)

Jag skulle velat vara med på den byråbriefen hos F&B. Att lyckas få SVT att köra en fetstor printkampanj måste nästan rendera ett guldägg i övertalningsförmåga. Lågt räknat går annonskampanjen på minst tre-fem miljoner bara för annonsplatserna…

Pip-pip – reklam i mobilen

Att försöka göra samma sorts reklam i som i andra medier är dömt att misslyckas. Åtminstone om man ska tro BBDO Europes senaste enkätundersökningar.

Jean-Paul Edwards är jobbar med framtidsmedia på Manning Gottlieb, inom OMD-koncernen. Han menar att traditionell in-your-face-reklam inte fungerar utan repellerar konsumenter när den hamnar i mobiltelefonen.

Däremot, med Gardenas interaktiva och integrerade marknadsföring i Tyskland som förebild, kan mobilen vara en viktig varumärkes- och imagekanal. Mobilen kan, rätt använd, vara reklamvärldens stora möjlighet. Det tror åtminstone Valerie Accary på BBDO Europe:

“It answers a need for a new media that is very personal, interactive and that people act upon.”

(International Herald Tribune)

Comviq och Svenska spel har använt telefonnummer som marknadsföring – att folk har fått ringa upp olika telefonnummer. Och olika klädföretag använder opt-in för att kunna skicka ut speciella rabatter till sina kunder. Men det är en oerhört lågfrekvent användning av ett media som har stor marknadsföringspotential – om det används rätt.
Rent beteendemässigt är mobilen något helt annat än vår inbox i mailprogrammet och för de flesta mycket viktigare än hemtelefonen. Att använda konsumenternas kanske viktigaste kommunikationsinstrument för att köra ut massreklam – en sorts mobil ODR – vore synnerligen korkat.
Tyvärr går teknikutvecklingen mot att sådana kampanjer kan komma att ske – och tyvärr kommer det ske utanför strategisk kontroll eftersom tekniken är enkel, billig och i början rejält uppmärksammad av mottagaren.
Mobilen är kanske det sista icke-reklambemängda mediet. Med konsumenter som uttrycker en stor trötthet inför reklam borde man vara försiktig med detta media och använda det vist (vilket ju ofta är en ren motsägelse när det gäller en stor del av branschen). Interaktivitet och hög grad av mervärde för konsumenten som väljer att ta emot kommersiella meddelanden är vinna-eller-försvinna.
Att mobiltelefonen kommer vara en självklar del av mediemixen är knappast någon högoddsare. Men varje personlig sfär vi väljer att “invadera” med marknadsföring desto snabbare bränner vi våra skepp om vi inte gör det på rätt sätt – utifrån konsumentens/mottagarens eget intresse.

Louis Vuitton kör gerilla

High-endväskproducenterna Louis Vuitton har börjat med gerillakampanjer. LawMeme berättar om hur ett antal Yale-studenter ritat Vuitton-märken på stora delar av Yales campus. På gatan har de använt gatukritor. Studenterna hade T-shirts med “Save Louis”. Rebecca Bolin frågade en av studenterna om det hela:

“I asked if this was really a campaign to save the European luxury brand.Me: (sounding concerned) Is it really going under?
Two Students: (laughing smugly) No No. Of course not.
Me: So you’re getting paid?
Student 1: Not really.
Student 2: No, this is a creative campaign across the country at all kinds of schools to raise awareness.

Raise awareness? What a great buzzword for guerilla advertising. These students were raising awareness of a brand that has continually skyrocketing profits, and for free! Brilliant plan, Louis; I have to give you that. The Yale group’s creative plan was to have Vuitton manufacture (quite nice) custom stencils so they could paint the most prominent public area at this non-profit institution with the Louis Vuitton® print.”

Knappast speciellt lysande tilltag. Eller en märklig anti-reklam-ironisk kampanj… (via texturl och mymarkup.net)

Himmel eller helvete

Gruppen bakom alternativa formen – typ open source – av copyright, Creative Commons, har valt att starta ett pro bono-samarbete med BzzAgent: en byrå specialiserad på buzz-marketing och WOM.

Åsikterna går rejält isär om det är bra för CC eller om det är början på slutet. Suw Charman är hårt skeptisk medan CC själva i det närmaste jublar. (via AdLand)

Det går bättre och bättre

IRM:s statistik för Q1 visar glädjande siffror för både reklambyråer och media. Annonsinvesteringarna ökade med 5,3 % vilket innebär närmare sex miljarder i reella tal. Förvånande kanske är att kvällspressen gick upp med 26 % medan mindre förvånande är att ODR ökar med tio procent och att sökordsannonseringen online ökade med hela 50 %! Det går trögt för morgontidningarna, bortsett från gratistidningarna vars annonsintäkter ökade med femton procent. TV och radio ökar med 11,6 % respektive åtta procent.

IRM menar dock att den allmänna svenska konjunkturuppgången mattas av. Rent logiskt borde det visa sig nästa kvartal eller Q3-05 för annonsmarknaden. (SvD)

Charlotta slår tillbaka

Charlotta Gustafsson om Morgonpassets kommentar om frånvaron av hjärna hos henne:

“Den typen av låga kommentarer får tala för sig själva. Det är verkligen ingenting som jag hänger läpp för.”

:D

För övrigt verkar Charlotte till viss del ha glömt sin halva pudel och förklarar att hon mest blir trött på sina kritiker:

“Man kan väl säga så här: har man inte så mycket annat att uppröra sig över så gör man gärna en höna av en fjäder. Sen tror jag att jag är en person som media i allmänhet kan reta upp sig på. Får de en chans att sätta dit den där kaxiga chefredaktören så gör de säkert det. Problemet är att jag skrattar åt dem och låter dem hållas.”

Hon medger också att redaktionen utgick från att det skulle bli diskussioner om deras utlottning av läppförstoring men att de ändå beslutade sig för att köra. (Dagens Media)

Själv tror jag att VRs PR-byrå ler en smula över upprördheten.

MQ förvånade över homofobin

MQ har blivit förvånade över reaktionen mot de annonser i senaste kampanjen där homosexuella par figurerar. Joakim Holmstrand på MQ förklarar sin förvåning:

“Jag är förvånad över att människor tycker på det här viset och att de tror att de har rätt att vara så aggressiva. Vi vill bidra till mångfald, det är essensen i våra kampanjer.”

Joakim Holmstrand menar också att de var “först” och får ta smällen av homofoberna. (Dagens Media)

Om MQ och deras byrå Micael Bindefeld/Catt & Co inte fattat vad som skulle komma är de mer än lovligt off. Å andra sidan är “Bindefeld” inte något annat än en PR-byrå – och det här är jävligt bra PR. MQ behöver inte annonsera sin utgångspunkt om mångfald och frihet. De får det med hjälp av små homofobiska dumskallar. Det är bara att tacka och ta emot…

Stilguidebloggen Manolo tar upp MQ-kampanjen och anser att det hela är osmakligt.

Det är inte först och främst bilden av ett homosexuellt par som upprör sajten utan att MQ använder mailen som de fått från homofober för att skapa PR.

“Det finns förvisso en möjlighet att MQ totalt missuppfattat sin roll som prånglande klädjätte och tror att man med lite varma tankar och några annonser kan förändra förlegade attityder, men det känns mindre troligt. Annonsen är inget annat än ett pr-trick och att hävda att intentionerna är att beröra är rent patetiskt.
MQ vet precis vad de gör och har uppenbarligen lyckats eftersom de fått några uppretade homofober att dansa efter deras pipa. Det faktum att man går ut i media och berättar om “hatmailen” ställer knappast MQ i en bättre dager. Om intentionen verkligen var att avdramatisera har man misslyckats fatalt, men så är nog som sagt inte fallet.”

Va? Om man gör båda sakerna på samma gång – är det fel? Anser Manolo att allt som görs måste antingen vara PR eller god intention? Uppenbarligen anser Manolo att Benettons kampanjer också konstant är osmakliga eftersom de hela tiden bygger på att bryta mot fördomarna.

Grand prisat för Gitarren

Reklambyrån Grand vann SF:s Stora Bioreklampriset för sin reklamfilm “Gitarren”; kund Stryktipset. Det är en film i 13 rätt-serien. Tävlingen avgjordes genom att gästerna i salongen fick skicka ett sms med sin favorit och “Gitarren” fick hela 93 % i uppmärksamhetsvärde.

De andra tävlande var Volvo “Inside Story”, Smart “ForFour”, LAFA Kondomanvändningskampanj “Telefonkedjan”, MasterCard “Big Catch”, Mobilisering mot narkotika “Testa inte knark”. (Resumé)

Två funderingar: varför heter alla priser “Stora…”? Finns det en liten motsvarighet?
Uppmärksamhetsvärde mätt med sms. Jojo.

Ett pris för Friggebo

Birgit Friggebo sällar sig till en exklusiva skaran som fått Stora Annonsörspriset. Hon blir prisad för hennes beslutsamhet i samband med hennes tid som kulturminister där hon drev igenom tillståndet att sända kommersiell radio.

Att den svenska kommersiella radion inte blivit någon kassako förklaras ofta med att koncessionerna, som auktionerades ut, blev för dyra. Friggebo förklarar det hela frankt:

“Många förköpte sig väl i den frihetliga yran, men det kan man inte anklaga friheten för.”

Birgit blir därmed den första kvinnan som fått priset. Tidigare pristagare är Leon Nordin och Jan Stenbeck. (Resumé)