Category Archives: Relation marketing

Konsumenten årets reklamare. Men inte så mycket mer.

3 Replies

Ad Age har, i sann user-generated anda och ganska säkert med viss inspiration av Time’s upphöjande av individen till årets person, utsett konsumenten till årets reklambyrå. (Advertising Age med en förklaring av Bloom på How and Why We Picked the Consumer as Agency of the Year). Martin Jönsson har också skrivit en hoper postningar i samma ämne: Konsumenten viktigare än reklambyrån eller hans lista om Så blir du din egen reklambyrå vilket kommenteras hos David: Involve the end-user och Dabitch menar att om nu konsumenten faktiskt fixar uppåt fem reklamspotar till Super Bowl så är det väl så: AdLand. Brand New är däremot lite mer frågande: Really?.

Själv tycker jag det hela är en väldig frenzy och buzz – men jag tvivlar på att det kommer att förändra reklambranschen i grunden. Ja – det är viktigt att lyssna på konsumenten: det är konsumenten som i slutänden “äger” varumärket. Men så har det alltid varit, det är inget som YouTube skapat. Fördelen med den här diskussionen är att fler reklamare kanske inser detta. Är användargenererat nytt? Nej. Slogantävlingar har funnits sen urminnes tid. Och att så många varumärken väljer att låta sina konsumenter vara medskapare är helt enkelt en reaktion på bloggande, YouTube:ande och visar snarare att branschen idag är snabbare på att plocka upp korta trender än man var igår. Och det är bra. Den mest grundläggande frågan: är allt detta verkligen “user-generated” i sin yttersta form? Självklart inte. Allt filtreras i slutänden av reklambyråer, företagens marknadsavdelningar etc. etc. Och mycket av det vi kommer se är skapat av professionella eller semi-professionella, vars relation till varumärket många gånger är lika vag som reklambyråernas. Eller vagare. Så min slutsats är: ja, i år är det konsumenterna som skapat reklamen som omtalats. Åtminstone ser det ut så. Och det hela kommer branschen till godo genom en högre insikt om att konsumenten faktiskt har en egen åsikt – och att varumärket i slutänden ägs av konsumenten. Men det hela är marknadskommunikation i sig. Inte så mycket mer.

Rolf van den Brink, som i sin översikt av 2007 är riktigt söt på något småhundssätt ((jag gillar särskilt hans generalistiska bashande av alla som bloggar:

Bloggare är kastrerade journalister. Också 2007. Bloggare kännetecknas av telefonskräck och av att de inte orkar hitta eget källmaterial. I stället vänder de ut och in på info de har i huvudet eller har hittat på nätet, företrädesvis hos någon annan bloggare. Bloggare som inte känner igen sig i beskrivningen är troligen journalister.)), diskuterar också användargenererad reklam och påpekar det argument jag tidigare fört fram: att det hela handlar om att konsumenten gör reklamen – gratis. Det handlar inte om att varumärken “ger” konsumenten möjligheten utan att varumärken och företag faktiskt “tar” inte bara deras pengar för produkterna utan också deras idéer. Det är fan briljant. Problemet är att det inte kommer att hålla i längden. (Dagens Media)

Influx verkar gå på min linje och flera andra anser att det finns en väl naiv syn på användargenererat innehåll, och då särskilt när det handlar om reklam (och även jag citerar No Mans Blog):

Brands and marketers already overuse and misuse the idea of user generated content. They saw an emerging trend that it’s power lies is in it’s spontaneity and ‘grassrootsness vitality’ and most importantly it’s independence and they are going to kill it softly. Instead of using the idea of loosing control over your brand strategically, first and foremost for driving internal cultural change, they use it tactically (and forcefully) to make consumers do the job for them and that will either backlash of simply bore people away.

(Influx)

Det är en intressant diskurs som pågår – man skulle lätt kunna se att det står mellan en positivistisk skola, som fr a ser utifrån själva reklamskapandet och att detta har en positiv effekt på varumärket, och den mer realistiska effektmätarskolan som ifrågasätter om själva skapandet av reklamen i sig ger någon effekt.

Sprite utmanar användare

1 Reply

Mer användargenererat. Nu är det Sprite som mixar celebvertising, user-generated, webb och total (normal?) galenskap från Crispin, Porter + Bogusky i den senaste av “sublymonal”-serien. Se filmen på Youtube (den är värd att se – det är CP+B i sin prydno med en fullkomligt vrickad spot) och gå sedan till Lebron23-23.com och mixa din version av musiken till spoten. Du deltar i en tävling där kanske din mix används i just den reklamfilmen i samband med NBA-finalen, och är det tillräckligt bra väljer LeBron att använda det som sin personliga ljudlogotyp. (Adweek)

Är det här egentligen inte bara en uppdaterad form av de gamla slogantävlingarna? Jo. Vilket gör hela “user-generated”-frenzyn en smula överhettad och media/bloggar/branschen försöker i vanlig ordning uppfinna hjulet en gång till. Det som är “nytt” är medieval för att få ut själva tävlingen (YouTube, GoogleVideo och Yahoo!), och det faktum att man lovar att den bästa låten väljs.
Ett problem – som andra varumärken som utmanat nätvärlden att skapa reklam för dem – är att det ofta är professionella eller semi-professionella som gör de bästa spotarna. Här kan man lätt tänka sig att tävlingen vinns av någon som inte är helt ny på att mixa schyssta beats. Vilket innebär att den lätt rebelliska, amatöristiska user-generated-trenden egentligen handlar om att företagen får professionell hjälp. Gratis.

Men spoten är jävligt läcker :)

Användargenererad reklam ett hot eller en möjlighet?

5 Replies

Det senaste årets värsta buzzword är antagligen “user generated”. Nu börjar också de idéer som vissa företag använt som en sorts relationsmarknadsföring att omskapas till företagsidé. Företag med Web 2.0-namn som Spot Runner, PayPerPost, PayPerClip, Current TV, BrightCove, BrandWizard, Google’s AdSense for radio and newspapers, precis som YouTube och MySpace kan distribuera och ge konsumenterna möjlighet att skapa reklamen för företagen. (Brandweek)

Chris på AdJab tillhör dem som ser användargenererad reklam som en verklig möjlighet för företag och som ett reellt hot mot reklambranschen:

There’s a crisis they’re facing in a new media world where consumers sometimes create better ad messaging, companies are looking for specific tasks to be performed as opposed to all-encompassing media planning and the tools to do all of that are cheaper than ever before.

(AdJab)

Varför vara oroliga? Inte speciellt om man som byrå väljer att bygga kampanjer på en strategisk plattform. Vilket åtminstone jag anser vara fullständigt nödvändigt för att på lång sikt få full effekt av ett varumärke, och de investeringar som kunderna gör i sin marknadskommunikation.
Snarare se hur vi kan använda oss av den nya mediemöjligheten och möjligheten att, precis som flera redan gjort, använda det i att stärka relationerna med personer som gillar varumärket.
Jag tror också att användargenererat material inte kan användas överallt, diskussionen runt användargenererat innehåll liknar i mångt och mycket den under ’97-’99 lätt feberaktiga tron att en webbsajt kunde omskapa ett företag. Fr a så handlar det om att kunna kontrollera flödet. Att släppa kontrollen över företagets profilering innebär att man har få möjligheter att styra kommunikationen och varumärkets imageuppfattning – det räcker med att vi vet att buzz och WoM är både möjligheter och hot, som vi inte kan styra.
(Ett längre paper om user generated kommer framöver.)

Folk på communities är heta

Leave a reply

En intressant postning där Beta Alfa refererar till en rapport från Attention Company [pdf] som listar varför personer som använder sig av online-forum är intressanta för företag på många olika sätt:

  • Följer snabbt med, både nyheter och trender.
  • Mer flexibla än gemene man.
  • Öppna kommunikatörer.
  • Vill nå storhet/berömmelse/respekt.
  • Söker efter nya friska och innovativa idéer.
  • I korthet: framtidens ledare.

(Beta Alfa 2.0)

Det är onekligen viktigt i brandinghänseende. Borde vara viktigt för marknadsförare helt enkelt. Också.

Fyra sekunder

2 Replies

Det är nästan så att man börjar att nynna Ugglas gamla hit. Företaget Akamai har hårda klappar för e-handlare och webbformgivare:

Four seconds is the maximum length of time an average online shopper will wait for a Web page to load before potentially abandoning a retail site.

Det är en undersökning på över tusen personer som Jupiter Research har gjort och den ger vissa viktiga faktorer som ger skillnad mellan framgång och motgång:

  • Badwill, låg conversion och sämre varumärkesrelation med konsumenter skapas genom dåliga laddningstider.
  • Lojaliteten hos stora konsumenter är direkt kopplat till hur snabbt sajten laddar.
  • En tredjedel går från sidan om den inte laddas direkt.
  • 75 % kommer aldrig tillbaka.

En annan viktig del är hur snabbt man som online-konsument kan komma “genom kassan”, något som många gånger kan vara det viktigaste för att få till ett genomfört köp. För lång tid, för invecklade procedurer innebär ofta att konsumenterna struntar i att genomföra köpet. Brad Rinklin vid Akamai menar att konsumenter inte kräver kvalitet på sajten – de förväntar sig det.

Four seconds is the new benchmark by which a retail site will be judged, which leaves little room for error for retailers to maintain a loyal online customer base. Site performance becomes even more critical as retailers add more dynamic content and applications to their site.

(Akamai)

Fem myter om konsumentbeteende

Leave a reply

Paul Allen Smethers and Alastair France har skrivit boken Amazon.com: Five Myths of Consumer Behavior: Create Technology Products that Consumer Will Love och deras fem myter om konsumenters beteenden är viktiga att tänka på:

Myth 1: Consumers behave the same in all markets
Reality: Consumers behave differently in new markets than in established markets

Myth 2: The more consumers see it, the more successful it will be
Reality: If the offspring isn’t attractive, there is no sense getting more users to see it

Myth 3: If I’ll use it, my users will
Reality: Consumers don’t have your knowledge or your motivation when they try your product

Myth 4: Consumers will find a product’s value
Reality: The value must find the user

Myth 5: Consumers want more features
Reality: Consumers only want a few key features, and they want them to work well

(Creative Generalist)

Länkdump2

Leave a reply

Helena, kulturstudent i London skriver om immaterialrätt och idéstölder i sin postning: Om intellektuell äganderätt, apor och Kent och Morian fortsätter
via diskussionen.

Ju mer produkten som livsmedelskedjan säljer är lik din egen, desto mer måste livsmedelskedjans varumärke för produkten skilja sig från ditt varumärke för att förväxlingsrisk inte ska föreligga.

DI fortsätter att tipsa företagare om varumärken (di.se)

Mediebyrån OMD skriver om den lätt excentriske men geniale (enligt mitt förmenande) franske branding gurun Rapaille: Använd reptilhjärnan.

CBC har gjort en podcastingserie om The End of Media.

Om du bloggar: läs Probloggers gamla postning 3 factors to consider before starting a blog. För tillfället är fortsättningen intressant för min del maintaining blogging momentum”. Och läs också The biggest lie about blogging (via Beta Alfa).

En lärdom att dra: hur man ökar försäljningen med hjälp av genomtänkt re-design av sin webbplats. Läs MyTravel Redesign increases online Booking Conversion by 20% (via Användbart)

Min holländske bloggarkollega Coolz0r skriver en dråplig historia om How not to start a social network apropå AOLs totalt misslyckade försök att både vara hypercensor och bygga ett fungerande användarnätverk.

CRM für alle

1 Reply

Enligt den senaste Kundbarometern ((250 av de största svenska företagen har tillfrågats.)) tänker svenska storföretag satsa på CRM. Mats Gustavsson på CRM-Företagen menar att anledningen till att mer än hälften av tillfrågade företag flaggar för satsningar på sina kundrelationer är:

Hyperkonkurrens, faktumet att produktskillnader försvinner, ökat mediabrus och att kunden vet sitt värde och kräver mer och mer från leverantören leder till att företag tvingas förbättra kundarbetet. Det blir allt svårare att nå igenom bruset på marknaden. För att lyckas behöver företagen öka träffsäkerheten genom att fokusera rätt budskap mot rätt kundgrupper.

(DalaDirekt.com)

Sent ska syndaren vakna. Problemet är att det är en analys som bygger på att företagen satsar på CRM utifrån en reaktiv strategi. Och att CRM-företagen verkar totalt glömma bort den lilla saken med varumärken…

Tre korta tekniska

1 Reply

Adobe vinner en Emmy. Och gör det för utvecklingen av Flash Video som används på de flesta videosajter: YouTube, GoogleVideo och MySpace liksom av de flesta största TV-bolagen. (IDG.se)

Onekligen ett bevis på att Internet och TV har vuxit ihop på ett sätt som bara för något år sedan var en teoretisk möjlighet.

Com Hem tvingar de kunder de köpte av Chello/UPC att byta sina e-postadresser till den nya domänen. Diskussionsforumet menar att den som använt en chello-adress som företagsadress är lite korkad men som vissa påpekar – Chello har funnits väldigt länge och för åtta-tio år sen var det inte så enkelt att skaffa en egen domän ens om man hade ett mindre företag. (PC för alla)

Själv kan jag varumärkesstrategiskt förstå Com Hem. De vill att deras varumärke även ska markeras via de domäner som deras kunder använder. Men som relationsmarknadsföring suger det rejält. E-postadresser är inte något som man längre gör lite hur man vill med: för Com Hem kommer det här att innebära en dyr pr-förlust.

Forgent Networks lägger ner alla stämningar mot företag som använder jpeg-formatet i sina applikationer efter att det amerikanska patentverket förklarat att Forgent inte kan hävda patentet på det sätt som de gjort. (IDG.se)

Den här diskussionen är nog en av de längsta som pågått på nätet. Samtidigt har det inte hänt något vilket också gjort utvecklingen av nya bildformat ointressant, vilket är synd då png-formatet borde vara mycket intressantare i dagens nätvärld.

Att tänka rätt – att gilla sin kund

2 Replies

Något som borde vara självklart – att faktiskt se till att ge sina kunder upprättelse om något går fel. Läs La Reinas diskussion runt hur Posten hanterar ett ärende jämfört med hur företaget Lush hanterar ett misstag.

Statliga posten är fortfarande inne i ett felaktigt tänkande – insidebox där företagets eget administrativa intresse är större än intresset för sina kunder. Lush visar på ett outsidebox-tänkande, där den extra kostnaden för att ge kunden något extra är minimal gentemot att förlora kundens förtroende, och därmed riskera ett negativt word of mouth-rykte.

Som att jämföra äpplen och päron

9 Replies

Eftersom både E24 och Martin J skriver om hur stora modebloggarna är kan Johans inlägg om diverse bloggtopplistors glädjesiffror vara viktigt att föra fram. Att jämföra Bloggtoppens siffror med siffror från KIA-index är fullkomligt vansinnigt.

Varför? Jo, för såna här artiklar visar dels på hur illa ställt det kan vara mer researchen inom media, vilket för min del skapar ifrågasättande av deras övriga artiklar om ekonomi. Dels är det ren desinformation gentemot annonsörer och reklamköpare som kan få för sig att de betalar för fem gånger så stor räckvidd mot vad den verkligen är.

Det hela håller på att utveckla sig till en rewind av haussen runt webben som skedde under 98-00, och som sedan skapade en ganska svårartad backlash för marknadsföring på Internet – något som egentligen först nu gjort nätet till ett reellt medium, med någorlunda vettiga siffror både vad gäller räckvidd och impact.

Det är lätt att glömma, både för oss inom bloggosfären men uppenbarligen också för journalister, att bloggen är ett format för att nå early adopters. Bloggen kan inte användas som massmarknadsföringsinstrument, oavsett hur upphottade vissa listor väljer att sina siffror att vara, utan är ett media för att skapa buzz. Liksom att det är ett format för att bygga relationer med befintliga kunder. Men att oreflekterat mena att bloggen är själva grejen gör bara bloggandet en björntjänst.

En intressant aspekt är också det som Jarno Vanhatapio, VD för Nelly, påpekar:

Omvandlingstrafiken, den del som verkligen handlar, är avsevärt högre än vid annonsering på till exempel Aftonbladet.se.

Självklart. Konstigt vore annars. Men – problemet är att det bara säger att bloggläsare har en högre grad av ‘conversion’ – däremot så säger det inget om själva antalet köp. Om fler köp nominellt kommer via bloggar än genom annonsering via Aftonbladet så är det snarare en diskussion om annonseringen via banners på Sveriges största sajt som borde föras. Om inte så är vi åter tillbaka i en diskussion om målgruppen. Att bloggar handlar om något annat än säljinriktad marknadsföring.

Martin Sjöström på Whyred förstår det hela, även om också han gärna framhåller att säljet skapas via bloggarna (utan att faktiskt ge några incitament mer än sitt ord):

Visst påverkar de försäljningen – det är definitivt mer än en känsla jag har. De får saker att snurra.

(E24)

Min bloggarkollega Fredrik Wass påpekar i en kommentar på sin blogg att:

Men vad som ändå är intressant i det här sammanhanget är att modeföretag märker direkt inkommande trafik som leder till köp från flertalet bloggar. Det handlar ju lika mycket om kvalitets- som kvantitetsbesökare. Dvs med rätt besökare kan det som skrivs få stor påverkan även om antalet är lågt. Jag tror många skulle tjäna på att inte stirra sig blinda på besökssiffror utan istället titta på profilen hos de som läser.

En ganska bra bild av den begreppsförvirring som finns just runt både bloggar, besöksstatistik och vad ett format bör användas till.

Bloggar är perfekta för varumärken. Att skapa buzz runt ett visst varumärke, eftersom det innebär en högre grad av relation. Läsaren av en blogg, ex.vis modeblogg, har en relation till bloggaren. Det är något som vissa företag som tidigt prövade på bloggande som marknadsföringskanal missade – det är personen bakom som skapar tillit och kredd för varumärket som han/hon skriver om.

Problemet – som Martin J också tar upp – är att det blir svårare och svårare för läsaren att avgöra om en bloggare verkligen gillar det han/hon skriver om, eller om han/hon är köpt av företaget självt eller ett företag som specialiserat sig på buzz. Förtroendekapitalet hos en bloggare är högt men kan också snabbt försvinna om det visar sig att hon eller han inte är ärlig när det gäller de produkter och märken han eller hon skriver om (tidigare postning om detta: Buzzmarketing går fel).

Detta problem innebär i sin tur att företag som satsar sitt varumärkesarbete i att bli känt via bloggar också riskerar mycket mer eftersom en bloggare som förlorar “ansiktet” också drar med sig de varumärken han eller hon skrivit upp. Och det spelar ingen roll om varumärket inte har “köpt” bloggarens åsikter – om en bloggare visar sig vara alltför köpt får alla varumärken samma negativa släng av sleven. Så tyvärr är Jarno Vanhatapios synpunkt när det gäller bloggen Engla’s Showroom inte speciellt säker: viktigt att hennes blogg fortsätter att handla även om konkurrenterna, annars försvinner trovärdigheten. Trovärdigheten ligger i Englas person och att hon skriver utifrån sitt eget intresse – inte i hur många varumärken hon skriver om.

Fördelen med bloggen är samtidigt det som är risken: att det blir ett sorts “lovemark”. Bloggarna skapar sina personliga varumärken som många gånger är mycket värda för läsarna – en bloggare kan ha en mängd tillskyndare som, ifall “älsklingsbloggen” hotas eller dissas, helt enkelt ger sig på den som talar illa om personen via kommentarer och egna bloginlägg. Det har skett regelrätta [[flame wars]] där läsare hos Engla, Lassbo och andra modebloggare fyllt kommentarsfält med försvar.

Det visar sig nu att statistiken på YouTube knappast är helt tillförlitlig. Om man räknar vad vissa användare har för statistik skulle det innebära att de ser videoklipp på Tuben under dygnet runt i sex månader. Det hela handlar om att komma upp på listor. På samma sätt är det enkelt att höja ett videoklipp genom att helt enkelt automatiskt ladda om det – något som Mashable bevisade genom att göra det. (Internetworld)

Jag vill inte påstå att någon av bloggarna skulle göra såna saker för att öka sina siffror på exempelvis bloggtoppen etc. men det kan vara viktigt att tänka på att det faktiskt går att fejka siffror själv.

Snygg-Lars säljer bättre än Ful-Fia

Leave a reply

Enligt en undersökning av en grupp studenter på Handels så är attraktiva expediter en faktor för konsumentens köpbeslut. Magnus Söderlund som lett undersökningen menar att det handlar om att skönhet också lätt tolkas som intelligens och kunskap. (Supermarket / Market)

Jag tycker undersökningen – åtminstone utifrån som den presenteras här – helt enkelt har två problem: dels är den alldeles för liten och datainsamlingen är för smal. De väljer att göra undersökningen i en bokhandel, vilket gagnar för en speciell målgrupp som man undersökt. Samtidigt är det lite att sparka upp öppna dörrar – vi vet redan att skönhet är en fördel i alla delar av livet.

Köpbesluten tas på olika sätt

Leave a reply

Fönstershopping är fortfarande det viktigaste för modebranschen.

Internetsökningar har inte tagit över detta. Däremot visar en undersökning i 41 länder från AC Nielsen att Internet är viktig i köpbeslut:

  • semester (54 procent)
  • mp3-spelare (42 procent)
  • mobiltelefoner (39 procent)

För bilar gäller fr a varumärken och renommé medan banker handlade om tidigare relationer med varumärket – något som också visar sig vara vanligare för svenskar än för andra nationaliteter. (Supermarket / Market)

Tysk ordning eller usel varumärkeshantering

1 Reply

Det är knappast commes il faut att bestämma sig för att utestänga en viss åldersgrupp från sin affär men tyska Lidl struntar i det mesta. Senast är det Lidl i Olofsström som bestämt sig för att vägra alla skolelever från att handla i affären, antagligen på grund av snatterier – för Lidl kör vidare på sin tystnad om allt som berör företaget.

När de senare skulle betala uppmanades de av kassörskan att lägga tillbaka sina varor och försvinna.

(Supermarket / Market)

Skrämmande kortsiktighet. Att använda sig av en kollektiv brännmärkning på grund av att personer tillhör en viss åldersgrupp eller annan kategori innebär möjligen kortsiktiga vinster men i längden skadar man sitt varumärke i grunden. Dels kommer garanterat många föräldrar till skolungdomar i Olofsström att låta bli att handla på Lidl, oavsett vilka prisningar man väljer att göra, dels underminerar man varumärket hos ungdomarna själva som de facto är framtida konsumenter och som ännu inte skapat de förutfattade meningar om Lidl som befintliga dvh-konsumenter har (vilket gör att Lidls expansion i Sverige inte blivit riktigt som det var tänkt).

Problemet ligger i flera skikt.

  • En allmän syn på att ungdomar som grupp är mer amoraliska men också att det är en grupp som är ok att straffa kollektivt. En syn som bygger på en märkligt obsolet syn på såväl sitt eget varumärke som på människors värderingsfunktioner.
  • En kortsiktig ekonomisk plan. Och en okunskap om hur varumärken byggs.

Att strategiskt bygga varumärken på nätet

1 Reply

Det blir ingen länkdump idag utan ett whitepaper om hur sökmotorerna valt att jobba med sina brand extensions och varumärkesportföljer.

Det finns en intressant synkronicitet i hur de stora sökmotorerna valt att utvecklas – och fr a att knyta användaren till sig och kunna kapitalisera sitt varumärke och sin annonsfunktion:

  • Knyta till sig nyhetstjänster
  • Skapa eller köpa kontextuell annonstjänst
  • Köpa eller starta email-tjänst
  • Inkorporera och skapa forumfunktioner (usenet, mailinglists etc.)
  • Skapa individuellt gränssnitt
  • Integrera sig i webbläsare och i desktopmiljö
  • Bygga in eller knyta till sig chatfunktioner
  • Skapa eller köpa användargenererade format
  • Bloggar
  • Bilder
  • Filmklipp
  • Köpa eller bygga en kalenderfunktion
  • Skapa eller köpa in kontorsapplikationer som körs online

Det visar ganska klart att Google och även Yahoo! (även om den senare har ekonomiska problem) helt enkelt skapat relevans utifrån sitt grundkoncept och kunnat generera relevanta utvidgningar för användaren. Sökmotorerna har blivit en personlig betjänt, och genom att bygga in mycket av användarens liv och behov under samma paraply. Genom detta konsolidierar sökmotorerna användarens trohet till ett varumärke. Google eller Yahoo! får värde genom att vara en del av sina nya varumärken – samtidigt som Google och Yahoo! står som garanter gentemot de varumärken de köpt.

Det intressanta är att jämföra detta med de sökmotorer som inte lyckades (läs Altavista, Fast, Webcrawler). Exempelvis Altavista utvecklade sig till en portal efterhand. Problemet var att de därmed glömde bort att hela tiden bygga vidare på sin kärnverksamhet – genom att de började att lägga på diverse andra tjänster förflackades deras sökmotors kvalitet och de tappade mark gentemot den då nya Google och mot Fast. Den senare valde däremot att utveckla sin kärnverksamhet enbart medan Google tog en position av att vara “geekiga” och helt enkelt bygga vilt men aldrig låta kärnan förflackas. Yahoo! valde att en mer sober utveckling men hela tiden med utvecklingen av sökfunktionaliteten i centrum.

Affärsstrategiskt kan man lära sig några viktiga saker av hur Google och Yahoo! valt att handla:

  1. Soft overtakes – att låta de tjänster som köps upp fortsätta som ett eget varumärke och istället låta huvudvarumärket fungera som co-brand eller som garanter för tjänsten. Fr a har Google varit duktiga på att göra detta (Blogger, Picasa etc.) medan Yahoo! tidigare gjorde hard overtakes och helt enkelt varumärkte allt under eget namn. Men iom Flickr valde Yahoo! samma strategi som Google.
  2. Känner sin strategiska målgrupp. Altavista glömde bort vilka som var deras strategiska målgrupp och därmed kunde Google enkelt ta över som ett lovemark för early adopters och netsassy-användare. Att ta över en tjänst som många använder måste innebära att något adderas. Och det är något som båda lyckats med: Flickr by Yahoo! innebar helt enkelt att fler kunde logga in. Blogger tillsammans med Google innebär ökad sökfunktionalitet på bloggar.
  3. Att inte släppa fokus på kärnverksamheten – både Google och Yahoo! har fortfarande sin identitet som sökmotor intakt. Det är centrum och allt annat är utvidgningar av varumärkesterritoriet.
  4. Att låta användaren vara i fokus för hur man gör affärs- och varumärkesstrategiska utvidgningar. Både i vad man väljer att utöka funktionaliteten med och i hur man taktiskt väljer att utveckla sin varumärkesportfölj.

Åsk är eliten

6 Replies

Det känns skönt att den nya medie-eliten har ett namn som jag håller högt:

ÅSK WÄPPLING
När det handlar om ämnet marknadsföring är det Åsk Wättling ((Det är onekligen intressant att de glömde att ändra namnet i brödtexten när de ändå ändrade den (efter ett tag) i rubben…))som regerar på nätet. Mer känd under smeknamnet ”Dabitch” driver hon bland annat bloggen ”Adland” som lockar tusentals marknadsföringsnördar över hela världen.
commercial-archive.com

Övriga på Att:entions lista är förväntade namn många gånger. Men äntligen får Åsk den uppmärksamhet hon är värd!

Nejdå. Jag var inte med. Det hade jag inte förväntat mig heller. Att det drösvis är ip-nummer kopplade till reklam och media som besöker mig varje dag skapar ju ingen “elit” ;)

Åsk och jag råkade ut för en total brainsync: båda skrev en nyhet på Adland nästintill samtidigt: “Åsk is the elite” (min) och “Swedens new media elite” (dab’s)

Politiker och vanligt folk

Leave a reply

Politiker har övertrumfat varandra med att förfasa sig över snabbmat och fr a reklam för snabbmat. Sveriges Annonsörer gjorde en undersökning hur partiernas anhängare väljer snabbmat. Och uppenbarligen är det en viss skillnad mellan vad politikerna upplever och hur deras väljare lever:

Mest snabbmat äter folkpartiets sympatisörer där 39,5 procent av dem besöker ett snabbmatsställe en gång i månaden eller oftare. Sämst på att besöka snabbmatsinrättningarna är centerpartisterna där bara en femtedel av sympatisörerna äter snabbmat så regelbundet som minst en gång per månad.På andra plats kommer moderaternas sympatisörer (37 procent), följt av vänsterpartisterna (31 procent), socialdemokraterna (29 procent), miljöpartisterna (26,5 procent), kristdemokraterna (27 procent) och slutligen centerpartiets sympatisörer (20,5 procent). Sammanställningen bygger på material från undersökningsföretaget Orvesto Konsument som omfattar cirka 16 000 intervjuer.

(Newsdesk)