Som om vi inte visste det? I varje fall har en professor vid Handels (sic!) kommit fram till detta. Svenska män ser hellre andra män som nördar i reklamsammanhang och känner sig hotade av snygga män när de finns i reklamen. Kvinnor har däremot inte samma hangups när det gäller andra kvinnor. Det innebär att Kjell-Henry, Norrlands Guld-kepsen och Fristadssnubbarna kommer att finnas kvar. (Resumé).
Jag får två olika tankar utifrån det här:
Ett av de starkaste argumenten mot reklambranschen i allmänhet är just att den objektifierar kvinnor och i patriarkatets namn skapar en bild av kvinnan som vacker men tyst.
Även om jag personligen inte tror att anorexi och ätstörningar bara beror på mediabilden av den perfekta kvinnan är det knappast något som gör saken bättre. Kvinnor har vant sig att värdera andra utifrån yta eftersom kvinnor mer sällan umgås mer än två i taget och behöver därmed ett bättre urvalsinstrument för att avgöra om det finns ett värde i att umgås med den andra.
Vidare är modeindustrin värderingsbyggare och därmed använder man modevärldens verktyg för att avgöra plus eller minus hos sig själv och andra.
Till skillnad mot många kvinnor som faktiskt kan använda reklam till att drömma om ett annat liv (dagdrömslivet) och använda en snyggare person som ‘råmodell’ för sitt eget liv (på gott och ont) så har män svårt för just detta. Om det handlar om en starkare tävlingsinstinkt eller om att män i allmänhet har svårt att relatera både till sig själva och till andra är svårt att veta.
Det kan ju vara så enkelt att svensk reklam (fr a vad gäller TV-reklam) faktiskt har en tradition att vara rolig. Det är lite buskis över mycket av reklamen och har så varit länge. Det är inte svårt att urskilja vilken reklam som är internationell respektive tysk, italiensk eller amerikansk när man jämför med svenska reklamfilmer.