Med erfarenheterna från 9-11 och andra stora katastrofer har kvällstidningarna rensat en del på sina sajter. Bland annat har mycket grafik och reklam flyttats bort. Det senare inte bara på grund av bandbredd utan också då reklamköpare självmant avbokar liksom att tidningarna upplever att reklam inte är det viktigaste nu.

– Vi har tagit bort nästa alla annonser som inte har med hjälpinsatser att göra. Vi har inga pop up-annonser på nyhetssidorna. Alla hjälporganisationer får annonsutrymme utan att det kostar dem något

(Dagens Media)

I en undersökning från Arbetslivsinstitutet visar det sig att en majoritet av homosexuella journalister anser att journalistkåren har fördomar mot homosexuella. En fjärdedel av dem menar sig ha blivit diskriminerade på grund av sin läggning. Bland annat berättar man om ett fall:

“En vikarie anmälde ett företag eftersom hon ansåg att hon blivit kränkt på grund av att hon är homosexuell. Företaget förnekar att det förekommit diskriminering och parterna har kommit överens om en förlikning.
  – Vi anser att vi skulle ha fått rätt om ärendet om sexuella trakasserier gått till domstolsförhandlingar. Men vi gjorde ett formellt fel vid uppsägningen och skulle då ha ådömts ett visst skadestånd. Därför valde vi förlikning, säger företagets vice VD.
  Innan kvinnan anställdes gick chefen ut och frågade arbetskamraterna om de hade något emot att jobba med en homosexuell.
  – Hon blev stämplad innan hon fick möjlighet att möta sina nya arbetskamrater och definiera sig själv, säger Ragnar Forsén, ombudsman på Journalistförbundet.
  Företaget anser att man inte på något sätt har diskriminerat henne, utan tvärtom varit fördomsfria.
 – För oss kom anmälan som ett slag i ansiktet. Ingen medarbetare hade en aning om att det var så hon kände. Vi anser att vår arbetsplats präglas av stor vidsynthet, säger vice VDn.

Mian Lodalen känner inte igen att det skulle finnas en speciellt utbredd diskriminering och menar att problemet kanske är journalistkårens självbild av sig som mer öppna och vidsynta. (Journalisten.se)

Det finns två arbetsgrupper som anses ska stå över vanliga mänskliga svagheter:
• Politiker
• Journalister
och dessa ska på något sätt vara mer humanistiska, mindre fördomsfulla och kunna göra allt rätt.

Vi översköljs av ögonvittnesskildringar efter tsunami-katastrofen i Asien. Det blir antagligen en av de mest dokumenterade katastroferna på grund av alla kameror som finns på plats i turisternas händer.

Det kan tyckas märkligt att göra mediateori av det hela men Roy Peter Clark låter de goda exemplen föra sin egen talan: ögonvittnesskildringen är den bästa rapporteringen. (Poynter Online)

Jill Geisler ger en annan vinkel på katastrofen: hur media kommit att bli väldigt lokala i sin rapportering. Eftersom det är ganska få amerikaner som berörs av tsunamin så innebär det liten uppmärksamhet fr a på de nyhetsdeskar som tagit en “hyper-local approach”. Hennes frågor kan sammanfattas i hennes sista fråga:

“Who is thinking globally, locally, and journalistically?”

(Poynter Online)