Ehuh? Jag visste inte att det var så speciellt att vara präst just i Borlänge… möjligen ungdomspräst – men att man blir jämförd med att vara kändis är ju… intressant. *flinar* (Mikael Tornving: En officer och ett vresarsle [SvD])

Onekligen lite surrealistiskt att läsa det här för mig som faktiskt varit präst i Borlänge :). Men det väcker än en gång upp funderingen om vad det är i Borlänge som gör att staden ständigt används av personer för att exemplifiera en medelstad i Sverige?
På den byrå jag var innan jobbade vi med projektet Bilden av Borlänge och funderade mycket över vad Borlänge egentligen var för något men det här känns som om vi missade. Är det att Borlänge är urtypen av en industristad – där de två stora industrierna SSAB Tunnplåt och Kvarnsvedens Pappersbruk (Stora Enso) länge varit stadens huvudpulsådrar? Eller är det fortfarande Familjens härjningar både i stan men framförallt i media (uttrycket “värsting” känns nästan som myntat på grund av ungdomsgänget Familjens osannolikt stora mediaplats) som gör att Borlänge verkar vara “farligt”?

Att bygga varumärke för en stad innebär både att låta det som varit och är bli en del av byggstenarna men också att föra fram det goda och nya som inte alla ännu kunnat se. Att bygga ett “stadsmärke” innebär lika mycket att staden självt vågar förändra sin egen syn på sig själv som att få andra att förändra sin bild av staden.
För Borlänge handlar det mycket om att man inte sett träden för att skogen varit lite för stor – utvecklingen och framåtandan i regionen Falun/Borlänge har inte fått samma genomslag som att ett gäng förvirrade unga killar tappar koncepterna och skapar ett Dala-Deadwood under några år på tidigt nittiotal.