Jag hade tänkt att skriva något mer intelligent inför det här året men som läsare vet så blev jag överröst av jobb istället. Så här kommer en gigantisk länkdump av sånt som vi researchers och planners spenderar tid med att läsa några veckor innan och några veckor efter varje årskiften:
THE LIST: What’s In and Out for 2007
Konsumenttrender 2007
trendwatching.com’s TOP 5 CONSUMER TRENDS FOR 2007
Independent Online Edition via PSFK
Influx
Influx
Ett vitt 2007 – Manolo ger dig trenderna för det nya året
Web users driving change in 2007
New Media Trends And 2007 Predictions
Lite om vad du kan förvänta dig nästa år
Dagens Media
Media Culpa’s 2007 predictions – it’s not a pretty sight och 10 disturbing trends in mass media
di.se
di.se
Your newsroom New Year’s resolutions for 2007
2007 års scoop
Karta över årets nättrender
2007 Trends : Brand Abstinence
Oraklet i Hornstull
Tio trender som lär prägla 2007
Popular Mechanics
Nu våras det för grått
The 50 loudest websites in 2006 and what made them successful
Telejättarna börjar fatta galoppen
Webb 2.0 tar plats på företagen
Företagen du ska starta 2007
Det våras för landsbygden
Alt Predictions for 2007
eMarketer’s 10 Key Predictions for 2007
The Crystal Ball: What’s Ahead in Ads
2007 Trends : WiLife
Ready To Get Weird, Advertisers?
What’s Next Blog’s 2007 Marketing Trends Predictions
Technorati Search: 2007 predictions
BrandTarot Predictions for 2007
Dagens Media
TIO IT-TRENDER SOM ÄR SÅ… 2007
Category Archives: Media
BoR:ed – Eniro vet var
BoR:ed – KappAhl, Park Inn och McDonald’s
Jerry påpekar att Sollefteå kommuns konsumentdelegations anmälan mot KappAhl och Goldie Hawn är fånig.
Det vore heller inte svårt att fundera varför de ger sig på Goldie Hawn-reklamen när KappAhls senaste spot med Dustin Hoffman knappast visar speciellt många varor eller priser…
Louise P tycker att den ERK-anmälan som gjorts mot Park Inn Uppsala, är märklig eftersom det snarare bygger på ett skämt om en stereotyp snarare än att det handlar om sexism. Mariann Anderssons insändare kan läsas här. ERK har uppenbarligen tagit ett halvårs semester…
Undrar om anmälaren sett amerikansk ölreklam…
Mentalbarn.com har slagit ner på McDonald’s onlinereklam där olika frågor får svar – och påpekar med skarp logik att flera av svaren helt enkelt bygger på felaktigheter: kyla framhäver inte smak, McDonald’s måhända har rena kök men de väljer att släppa in personer utan huvudskydd (typ allmänheten på barnkalas) vilket är mot livsmedelslagen, det är ett faktum att många fått överbliven mat vid stängningsdags och att det knappast råder brist på svenskt kött. Vidare påpekar skribenten att ett recept inte är detsamma som en innehållsförteckning.
Jag kan bara hålla med – det är inte speciellt bra gjort att köra en marknadsföring i form av en FAQ, och göra såna missar. Varumärkesvärdet blir mer och mer beroende av transparens och ärlighet och att använda argument som inte stämmer eller till viss del är vilseledande (ex.vis det om svenskt kött) blir till en fallgrop. Det finns tyvärr drag hos de stora varumärkena att glömma att tillförlitlighet – att kunna lita på varumärkeslöftet – är en del av de grunder som varumärkets värde bygger på. En annan sak är att det är märkligt hur mycket dålig onlinereklam det görs – det läggs mycket pengar på mediaköp där men själva reklamen är ofta mycket sämre exekverad än samma företags print- och etermediereklam.
När tracking skapar problem för själva marknadsföringen
Det är inte lätt att skaffa sig underleverantörer och när det blir fel så blir det verkligen fel. Svenska Designpriset har använt sig av ANP.se för att mäta e-nyhetsbrevets klick. ANP.se:s tjänst verkar mer än lovligt instabil, vilket i det här fallet innebär att man inte blir vidareskickad till den sida man trott man klickat på. Det är mer eller mindre en disaster om trackingverktyget helt enkelt gör så att en person som vill läsa sajten bommar sajten – som man ser i skärmdumpen så är det möjligt för ett någorlunda vant öga att se var originaladressen finns men en nittio procent av dem som klickat på länken (vilket ju statisiskt sett är relativt få gentemot antalet utskick) ser det hela som att själva sajten ligger nere och tappar förtroende för det varumärket. Det är riktigt illa (och känns jävligt mycket ’99) att man som användare s a s märker av trackingen. Den ska vara osynlig för mig som potentiell kund – annars upplevs det lätt som en övervakning av min personliga integritet (dvs. hur jag klickar).
How Not To Make An Infomercial. Practical example.
Hur man inte gör en infomercial: Erlang: The Movie. Jag fick krypningar redan efter ett par minuter… (tipstack till Stattin – en post som går igenom föredrag från Hej!2007).
Reklam i Dokument Inifrån
Martin Lindström, Pronto, PhD, neuro-branding, buzz-marketing, viral marknadsföring, avsändare, målgrupp, ambassadeur-branding (sic!), Alain de Boitton, in game-advertising osv… Dokument Inifrån visar en timme där det helt klart visar sig att journalisterna inte riktigt vet vilket ben de ska stå på: det objektiva eller subjektiva.
Två saker är intressanta. Man har använt några av de stora mainstreamtänkarna (Lindström, Boitton mfl) och samtidigt väljer att följa ett litet marginellt projekt som visar att Pronto och PhD har djupgående kopplingar med varandra. Men programmet är intressant utifrån vad de “vanliga” personerna säger. Exempelvis de två unga killarna som lirade TV-spel och påpekade att det skulle se konstigt ut om det inte fanns reklam i Fifa-spelet. Eller ungdomarna i Hofors som påpekar att varumärken är markörer för livsstil.
Och som vanligt är Martin Lindström bäst.
(Sorry Erik :))
Lokaltidningarna säljer sina wraps
Dalarnas båda lokala tidningar var väldigt blå och gula för några dagar sedan. Det var City Gross som slutligen var klara med sin ombyggnad och båda morgontidningarna (Dalarnas Tidningars olika editioner respektive Dalademokraten) hade sålt wraps till företaget:
Själv funderar jag om det verkligen är vettigt att göra något sådant. Lokaltidningar har ett speciellt förhållande med sina läsare. Det finns två saker som jag tror kan bli ett bakslag om man väljer att sälja in wraps i lokala morgontidningar:
- Till skillnad mot Metro är både Dalarnas Tidningars editioner och Dalademokraten prenumerationsbaserade. Detta innebär att försäljning av reklam är mycket känsligare – du “får” inte tidningen utan du har köpt den. Det är en mycket svårare balansgång eftersom det hela kan upplevas som ett intrång i valet att betala för en morgontidning av lokal karaktär.
- Ett wrap har en oerhört impact. Att tidningarna väljer att göra en wrap innebär att de kopplas hårt mot företaget och oavsett om tidningen sedan väljer att skriva positivt eller negativt så kommer det mötas med en viss skepsis under en tid på grund av samarbetet.
Jag menar att en lokaltidning har ett varumärke som måste hantera relevansen för läsaren/köparen och bygger sina relationer på att vara en tillförlitlig källa för lokala nyheter. Att sälja ut vad som många läsare upplever som redaktionell plats dvs. framsidan är att riska sitt varumärke.
Tittar man på de specifika tidningarna tror jag att Dalademokraten riskerar allra mest eftersom de sitter på ett mycket etiskt varumärke – en gammal socialdemokratisk (en av de sista) tidning som under lång tid haft en viktig opinionsbildande del för vänsterflanken inom nationell politik. Gissningsvis kommer många läsare uppleva att DD “sålt sig” till “kommersialismen”. Förhoppningsvis var det värt det.
En kuf flera RvdB
Härmed utnämns RvdB till kuf. För jag fattar ärligt talat inte vad han har att bli upprörd över. Som vanligt anser han sig kunna generellt förklara hur alla bloggare är:
Svenska bloggare är ett gäng misslyckade journalister som med sin telefonfobi eliminerar sig själva till en matrixklonad kör av rövslickande kommentatorer som skulle göra Arne Hegerfors ytterst välförtjänt av världens längsta guldgrävspade i jämförelse.
Observera att RvdB skriver “svenska” bloggare. Själv undrar jag hur han får ihop det logiskt eftersom han själv numera är en “bloggare” – är han och de andra på Dagens Medias Köksveckan med andra ord misslyckade journalister med telefonfobi? Uppenbarligen. Eller så är de inte svenska.
Både print och digitala nyheter för unga akademiker
JMG i Göteborg har gjort en undersökning om unga akademikers medievanor som visar att samtidigt som de undersökta är mycket aktiva i att använda internetversionerna av nyhetsmedier så prenumererar de också i högre grad på en morgontidning än personer i den åldersgruppen i allmänhet.
Samtidigt är variationen stor mellan akademiker från olika utbildningsområden. Ekonomer och jurister samt teknologer är de som i allra högst grad tar del av nätnyheter. Men medan de två första grupperna också är flitiga morgontidningsprenumeranter är andelen teknologer som har prenumererad morgontidning mycket låg.
– När det gäller medieanvändning går det inte riktigt att prata om akademiker som en enhetlig grupp. Det är inte den höga utbildningen i sig som i första hand avgör vilka medier akademiker använder, utan snarare vad de utbildat sig till, säger Jonas Ohlsson.
(Newsdesk)
Annie goes SVT
Nyheten att Annie Wegelius är utsedd till programdirektör för SVT gör mig glad. Hon tillhör mina förebilder. Vän av ordning skulle självklart påpeka att hennes misslyckanden är många – men det visar snarare att hon ibland varit för tidig eller ändå vågar satsa på något hon tror på. (svt.se)
Saker jag inte hunnit med
Jag har haft en hel del att göra på jobbet vilket innebär att jag helt enkelt inte hunnit skriva så mycket. Så jag dumpar ett gäng länkar som jag hade tänkt skriva om:
Självklart är vi inte glada när vårt varumärke missbrukas.
Men konsortiet har fått lov att inse att det inte handlar om ett varumärkesintrång då konsortiet och själva brons varumärke stavas med danskt ö. (Aftonbladet)
Vidare kan man fundera om man ens skulle kommit förbi immaterialrättsjuristen med att försöka få det till ett reellt intrång eftersom det handlar om en metafor – och en bro är inte direkt en “produkt” som är utan allmänintresse och därmed också har ett generiskt värde som metafor i andra situationer.
Själv är jag mest fascinerad över hela upplägget – GB insåg självklart att de skulle få spö för glassen, räknade med att det skulle skapa uppmärksamhet i media och därmed också tjäna på det utifrån två linjer: dels en normal uppmärksamhets-pr men också genom att målgruppen för glassen är tweenies, och de ogillar när vuxna säger åt dem vad de ska tycka och tänka – så de kommer att köpa glassen bara för att den nu är ogillad av vuxenvärlden. Samtidigt har Sveriges Konsumenter, vars namnbyte knappast gjort dem mer kända, positionerat sig i medvetandet hos oss konsumenter. Everybody wins, förutom de personer som tror att det här är på riktigt.
Elias påpekar att GB själva verkar ha PR-huvudet under armen: Folk är idioter. Visst?
Bra saker från underifrån
Bloggare kännetecknas av telefonskräck och av att de inte orkar hitta eget källmaterial
Särskilt om man betänker Dagens Medias egna hårda arbete med att hitta eget källmaterial och deras teknik när det gäller telefonintervjuer. Dock – Silfwer gör en mycket snygg och genomtänkt postning som är en snygg slapping mot RvdB:
Rolf kanske borde hitta en ödmjukare stans och fråga sig vad som egentligen är dagens media?
Bulls eye.
Aktörerna i svensk reklam är så homogena; svensk heterosexuell medelklass i yngre medelåldern, såtillvida det inte är en produkt som specifikt riktar sig till ett äldre segment (rynkkrämer). Det är som om de ansvariga tror att om man har äldre kvinnor, mörkhyade, homosexuella, handikappade i en reklam så skräms alla andra konsumenter bort.
Tyvärr har hon nog alltför rätt. De som faktiskt till viss del vågat att testa det är Tele2, vars reklam visserligen var anskrämligt ful och jag irriterades över det lite lätt flagranta fördomsfulla i att skriva medvetet dålig svenska, men som ändå på något sätt handlade om att rikta sig mot någon annan än medelsvensken.
Kunderna gillar inte alls att klippa kuponger. Kunderna gillar låga priser. Det bästa sättet att få låga priser är att klippa de fåniga kupongerna. Det är därför det kommer in så många kuponger varje vecka.
Bloggaren är inte köpt
Alexander Mason, medieanalytiker på Observer ((som snart byter namn till Cision)), oroar sig för bloggosfären och att många bloggare kan komma att börja att skriva för att öka trafiken till sina AdSense- och Tradedoubler-bestyckade och därmed styras av det istället för något (av Mason icke-definierat) intressant för läsarna. Mason menar att det är ett stort problem ännu i sin linda och ser att det negativa är:
I förlängningen innebär detta att det finns en risk att etablerade medier som DN och SvD kommer att styra bloggosfärens innehåll allt mer. Den alternativa agendan som bloggosfären vill representera riskerar att endast bli en förlängning av de traditionella mediernas agenda.
Det Mason ser som möjligheten är att bloggosfären kommer att genomgå en självsanering för att därmed behålla “trovärdighet och rätten att sätta sin egen agenda”. (Aftonbladet ((Med den uselt och felaktiga rubriken: “Bloggaren är köpt”. Inte oväntat från Aftonbladet.)). Bisonblog skriver också om det och har gett ett annat perspektiv här.)
Sedan verkar han missa att bloggandet alltid kommenterat det som händer – och därmed till viss del “styrts” av vilka nyhetsvärderingar som mainstreammedia gör. Det är inte konstigt – och själv kan jag snarare oroas om bloggare var ointresserade av att ge sitt perspektiv på de nyheter som många andra läser. Det är snarare att det är här den “alternativa agendan” finns – att personer enkelt kan göra sin åsikt hörd om de nyheter som alla andra också får till livs. I det fallet är Twingly och Knuff möjligheter för den agendan.
Slutligen verkar Mason leva i en isolerad svensk bloggosfär eftersom de frågor han tar upp är enkla att kontrollera genom att titta på de stora amerikanska bloggarna som gör pengar på sin annonsering. Dessa bloggar har inte nämnvärt förändrat sitt innehåll eller uppenbart valt att självcensurera sig – eftersom de insett att det är innehållet som drar läsare tillbaka. En blogg måste helt enkelt hålla sin egen agenda, och välja att vara öppen med sina eventuella kopplingar till annonsörer och nätverk eftersom man annars förlorar sina återkommande läsare. Det är enkel medieteori som även är tillämplig på bloggandet: om läsaren inte gillar det som skrivs kommer de inte läsa det. Och då är det strunt samma vilka annonsörer eller stealth marketing-produkter som man försöker att använda – det ger inga pengar om ingen läser postningarna. Jag har tidigare skrivit om detta (bland annat här) – och menat att en bloggare gör bäst i att spela med öppna kort för trovärdigheten är hans/hennes viktigaste tillgång.
Så vad Mason gör i sin debattartikel ((förutom att försöka att fylla platsen som “bloggexpert” efter att Sigge Eklund försvunnit in i Bonniersfärens hemliga rum))är att misstänkliggöra alla de bloggare som ligger på diverse listor, och därmed göra bloggosfären en otjänst genom dåligt researchad kritik.
Den alltid lika briljanta A. von Achtersnurra skriver ungefär som jag om Masons debattinlägg: Skriver du sämre om du får betalt?
Dumpat
Kjell A Nordström och Jonas Ridderstråle är smarta affärsmän. De väljer att nu, när IT-haussen är på sin höjdpunkt med web 2.0, user-generated frenzy och en marknadskommunikation som blir mer och mer digital, re-lansera sin bok “Funky Business” genom att vidareutveckla resonemangen, uppdatera exemplen och sätta sina idéer i den nya kontexten:
All gnutta av gråhet har blivit borttagen. Värden är annorlunda men vi är funkiga för evigt. Funkiga för evigt. Forever Funky Forever Funky Forever Funky”
(di.se)
Fortune har frågat över tretusen företagsledare och andra personer på ledande poster om vilka företag de beundrar mest. Listan är en blandning av ekonomisk framgång, CSR och bra stories:
- General Electric
- Starbucks
- Toyota
- Berkshire Hathaway
- Southwest Airlines
- FedEx
- Apple
- Johnson & Johnson
- Procter & Gamble
Pontus Schultz är en person med lång erfarenhet av nätet ((Han var med på Visiontiden och var med och drog igång DagensPS och Attention.)) – och en hel säck med personlig integritet så när han säger Därför kommer Zennströms nya satsning att floppa så är det bara att lyssna. För det är onekligen många beska sanningar som kommer ur hans tangentbord.
Hur lyckas man kapitalisera ett företag vars hela idé bygger på CSR? di.se har låtit läsarna fråga God Els vd Stefan Krook. Han är riktigt rolig ibland:
Vi har dock ingen PR-byrå, ingen informationschef, faktiskt inte ens en marknadschef. Det är billigt.
Starbucks väljer att sträcka ut sitt varumärke på ett relativt oväntat sätt: genom att starta ett eget skivbolag. Lattejätten har sedan flera år sålt både skivor och digitalt nedladdad musik men nu väljer man att gå head-to-head med de stora mediejättarna. (di.se)
Nina analyserar Läkerol Dark. Och gör det rätt intressant. Hon gillar det ur tre perspektiv:
- uppmärksamhetsperspektiv
- saliensperspektiv
- överraskningseffekt
Läs själva på Reklamchock!!.
Ibland är inte allt samma sak
Det intressanta med nyheten om att Blocket lägger till en videouppladdningstjänst är dels att det faktiskt finns någon sorts mening med det – att kunna spela in en video på det man vill sälja (tänk er själva hur jobbigt det blir att inte köpa den där gulliga katten nu…). Dels att Dagens Media inte verkar tänka i de banorna utan skriver
Köp- och säljsajten Blocket är den senaste i en lång rad av nätaktörer som startar en funktion för uppladding av videoklipp.
Jamenvafan… det är en jävla skillnad mellan de sajter som skaffar en uppladdningstjänst för att folk ska ladda upp vad som helst och Blocket som har en idé bakom som förbättrar deras grundkoncept. (Dagens Media)
Saker som händer i media
Jag kan inte hjälpa det men ett sånt här uttalande är intressant:
Den enkla anledningen är att vi vill ta de här annonserna via vår redaktion, och vi fick inte tag i Anders Gerdin (chefredaktör och ansvarig utgivare) i dag när de nya annonserna kom in.
Ok, att en annons är kontroversiell men vad hände med skiljandet mellan redaktion och annonsavdelningen? (Dagens Media)
Femton självklarheter
BBC har femton principer för sin webbutveckling som är mycket bra.
- Build web products that meet audience needs.
- The very best websites do one thing really, really well.
- Do not attempt to do everything yourselves.
- Fall forward, fast.
- Treat the entire web as a creative canvas.
- The web is a conversation. Join in.
- Any website is only as good as its worst page.
- Make sure all your content can be linked to, forever.
- Remember your granny won’t ever use “Second Life”.
- Maximise routes to content.
- Consistent design and navigation needn’t mean one-size-fits-all.
- Accessibility is not an optional extra.
- Let people paste your content on the walls of their virtual homes.
- Link to discussions on the web, don’t host them.
- Personalisation should be unobtrusive, elegant and transparent.
50 mest viktiga för webben
PC World har valt att göra en traditionell listning av personer som gör viktiga saker för webben och onlinesamhället. Och nej, de har inte fallit i user-generated-fällan.
1. Eric Schmidt, Larry Page, and Sergey Brin – Executives, Google
Having conquered the online advertising world, Google seems to be gearing up for an acquisition spree, its headline-grabbing purchase of YouTube marking a big step toward complete domination of the Web.
2. Steve Jobs – CEO, Apple
when one man’s appeal for DRM-free music reverberates around the world, it’s hard to ignore the power he wields.
3. Bram Cohen – Cofounder, BitTorrent
P2P systems like KaZaA and eDonkey are so last year. The future is all about BitTorrent, the brainchild of math wizard and programming wunderkind Bram Cohen.
4. Mike Morhaime – President, Blizzard Entertainment
In the world of online gaming, there is World of Warcraft and there is everything else.
5. Jimmy Wales – Founder, Wikipedia
strategy ensures that Wikipedia’s prominence in search results will continue to grow.
6. John Doerr – Venture capitalist, Kleiner, Perkins, Caulfield & Byers
Jeff Bezos (see #24) once described Doerr as “the center of gravity in the Internet.”
7. Craig Newmark – Founder, Craigslist
Most importantly, it has almost singlehandedly demolished the offline classified advertising business. (In the San Francisco Bay Area alone, one study found, the site drains up to $65 million annually from local newspapers’ help-wanted ads.) Take that, old media!
8. Peter Levinsohn – President, Fox Interactive Media
Fox Interactive Media, owned by Rupert Murdoch’s News Corporation, is one of the Web’s most powerful entities, controlling 13 sites that range from uber-popular MySpace.com to controversial FoxNews.com.
9. Marissa Mayer – Vice president for search products & user experience, Google
Google’s product czar oversees the search giant’s increasingly diversified list of Web services and tools, such as Google Maps, Google Desktop, and Google Base–an eBay-esque e-commerce service. The first lady of Google joined the company as its first female engineer in 1999
10. Chad Hurley and Steve Chen – Founders, YouTube
Despite Google’s acquisition of the company, YouTube founders Chad Hurley (CEO) and Steve Chen (CTO) look like they’ll be shaking things up for some time to come.
11. Kevin J. Martin – Chairman, Federal Communications Commission
He may look innocent and unassuming, but Martin is arguably the most powerful bureaucrat on the Web.
12. Brad Templeton – Chairman of the board, Electronic Frontier Foundation
Templeton’s passion about copyright and free speech is not surprising. The Web publishing veteran got his start back in 1989 when he founded ClariNet, a company that published what Templeton calls “the Net’s first newspaper.
13. Henry Chon – CEO, Cyworld
Don’t call Cyworld a Korean MySpace; MySpace is an American Cyworld.
14. Shana Fisher – Senior vice president for strategy and M&A, IAC/InterActiveCorp
That would be his mergers and acquisitions advisor, senior VP Shana Fisher, who determines exactly where and when IAC should invest. Her control over IAC’s purse strings makes her arguably the most powerful woman on the Internet.
15. Niklas Zennstrom and Janus Friis – Founders, Skype and KaZaA
It seems like Niklas Zennstrom and Janus Friis just can’t stop themselves.
16. Matt Mullenweg – Developer, WordPress blogging site and software
Matt Mullenweg can barely buy a drink, but this 22-year-old open-source enthusiast developed WordPress, the open-source publishing software favored by blogging diehards around the world.
17. Philip Rosedale – CEO, Linden Lab
Philip Rosedale took the MMORPG (massively multiplayer online role-playing game) concept and spun it into the Web’s most talked-about virtual destination: Second Life.
18. Jon Lech Johansen – Creator, DeCSS decryption program
Better known as DVD-Jon, Jon Lech Johansen is the Norwegian hacker who broke the encryption system used on DVD movies
19. Jerry Yang, David Filo, and Terry Semel – Executives, Yahoo
In the past two years, Yahoo has acquired online photo-sharing site Flickr and social bookmarking site Del.icio.us. It also continues to launch new properties such as Yahoo Food and Yahoo Pipes (for creating custom data feeds). Yahoo’s recent switch to the Panama advertising platform represents another attempt to recapture ad revenue from Google.
20. Jack Ma – COO, Alibaba.com
Want to do business in China without springing for a plane ticket to Shanghai? Alibaba.com is your best bet.
21. Brewster Kahle – Director, Internet Archive
Kahle cofounded the Internet Archive with the goal of “preserving our digital heritage,” but don’t let the humble curatorial pose fool you: Kahle has also challenged changes to U.S. copyright law in Kahle vs. Gonzales, a high-profile First Amendment legal case.
22. Ray Ozzie – Chief software architect, Microsoft
The creator of Lotus Notes and Groove collaboration software is now charged with ensuring Microsoft’s technological relevance in an age in which the Web threatens to replace the traditional desktop OS.
23. Markos Moulitsas Zuniga – Blogger, Daily Kos
The left’s most high-profile voice on the Web, Markos “Kos” Moulitsas, is a political powerhouse without equal online. His blog draws comments from liberals ranging from Nancy Pelosi (news, bio, voting record) to Jimmy Carter, and Moulitsas even launched a conference (broadcast in part on C-Span) for like-minded political activists.
24. Jeff Bezos – CEO, Amazon
While we wait to find out how his newfangled grid computing strategies pan out, don’t forget that Bezos will sell you a Barbie Fashion Fever Grow ‘N Style Styling Head for 50 percent off.
25. Robert Scoble – Vice president of media development, PodTech.net
At the time a Microsoft employee, he blogged about the company and revealed a human–and sometimes egg-covered–side of the Redmond empire. The glimpse into Microsoft’s inner workings, cool technologies, and smart people shattered (or at least dented) the Microsoft stereotype. Microsoft blogs have subsequently become an integral part of the company’s communication with users.
26. John Battelle – Entrepreneur and chairman, Federated Media Publishing
founded what some would call the Vanity Fair and the People Magazine of the Internet era: Wired Magazine and The Industry Standard. His most recent venture, Federated Media Publishing, represents the A-list of online content. Its slate of more than 50 sites includes 43 Folders, Ars Technica, BoingBoing, and TechCrunch.
27. Lawrence Lessig – CEO, Creative Commons
Acknowledging his kinglike status in the field, Wired once called him the “Elvis of Cyberlaw”–and the name stuck.
28. Meg Whitman – CEO, eBay
tenure as CEO of eBay is now approaching nine years (an era by dot-com standards), has more on her mind than just vintage GI Joe dolls and state quarters. She’s also boss of the Web’s largest online payment system, PayPal, and proud new owner of the most popular VoIP system, Skype (see #15).
29. Ron Wyden – U.S. Senator, Oregon
authored or co-authored the Science and Technology Emergency Mobilization Act, the Cyber Security Research and Development Act, and the controversial CAN-SPAM Act.
30. Michael Arrington – Blogger/publisher, TechCrunch
With TechCrunch properties now sprawling across six domains, the often-irascible Arrington is indisputably the most powerful technology blogger working today.
31. Bruce Schneier – Cryptographer
offers the most lucid (and most profoundly influential) musings on computer security you’re likely to find online or off.
32. Kevin Rose – Founder, Digg
bringing the power of social networking to the news.
33. David Farber – Founder, Interesting-People.org
It started as a small e-mail list for friends and colleagues (the interesting people) and turned into the mother lode of online mailing lists.
34. John Hinderaker, Scott Johnson, and Paul Mirengoff – Authors, PowerLine
Political candidates can no longer afford to ignore political blogs, and PowerLine is among the most influential political blogs out there. This neoconservative triumvirate–three lawyers who met while attending Dartmouth College–gained their street cred during “RatherGate,”
35. Vinton G. Cerf – Chairman, ICANN Board of Directors, and vice president and chief Internet evangelist, Google
Vinton G. Cerf is one of the founding fathers of the Internet. Much of his work on the protocols occurred during the 1970s and early 1980s while he was employed by DARPA
36. Tim O’Reilly – Founder and CEO, O’Reilly Media
O’Reilly coined the phrase “Web 2.0,”
37. Drew Curtis – Founder, Fark.com
The enterprise is still primarily run by one guy: founder and smart-ass Drew Curtis. In January 2007, he launched FarkTV on the SuperDeluxe comedy video site. He is also scheduled to release a book titled It’s Not News, It’s Fark: How Mass Media Tries to Pass Off Crap as News
38. Gabe Rivera – Creator, Techmeme
Gabe Rivera has created a powerful content-analysis algorithm that scans traditional news media and blogs, identifies the important stories, and organizes them into easy-to-read clusters. His goal: to find the next big news story so that you don’t have to.
39. Dave Winer – Blogger and author of RSS 2.0
He was one of the inventors of podcasting–and one of the first bloggers. Winer started his Scripting News blog, which is still well read, back in 1997. He also co-authored the SOAP protocol, an instrumental element in operating-system-independent Web services. Nevertheless, his work on RSS–the technology behind Web content feeds–is what really earned him his fame. That, plus his ability to persuade the New York Times to use RSS and his work in amending it to support media files (giving birth to the podcast), makes him the father of modern-day content distribution.
40. Mike Schroepfer – Vice president of engineering, Mozilla
In the ongoing browser war, Mike Schroepfer is a five-star general who leads a massive but decentralized open-source army of staff and volunteer engineers. Its mission: to improve what is right now the best Web browser on the planet, Firefox.
41. Perez Hilton – Hollywood blogger
Love him or hate him, this controversial blogger (real name: Mario Lavandeira) has changed the face of celebrity journalism. Hilton is involved in a legal battle with photo agency X17, which has accused him of using its copyrighted photos without permission. Hilton claims that posting the photos on his site is legal, amounting simply to fair use of newsworthy images. The $7.6 million federal lawsuit could have lasting effects on how bloggers everywhere use digital photos online.
42. Paul Graham, Trevor Blackwell, Robert Morris, and Jessica Livingston – Founders, Y Combinator
Startups that these guys have funded include Reddit (acquired by CondeNast), Kiko, and Weebly. The names sound funny, sure, but do you remember the first time you heard the name YouTube?
43. Mikko H. Hypponen – Director of antivirus research, F-Secure
F-Secure’s security news blog, written by director of antivirus research Mikko H. Hypponen, is one of the Internet’s go-to places for learning about the latest security threats. Too bad Sony BMG didn’t think so.
44. Rob Malda – Founder, Slashdot.org
don’t forget that it all started with Slashdot. Authors and editors still consider it a badge of honor when their news story is “slashdotted,” though increased competition from other sites has stolen a bit of Slashdot’s thunder.
45. Nick Denton – Founder, Gawker Media
titles that include New York City page six alternative Gawker, Washington, D.C., gossip rag Wonkette, L.A. equivalent Defamer, and tech news site Gizmodo, Denton’s empire is unquestionably the most successful independent blogging venture on the Web right now
46. Sir Tim Berners-Lee – Director, World Wide Web Consortium (W3C)
designed the first Web browser, editor, and language protocol (HTTP)
47. Leo Laporte – Creator, This Week in Tech (TWiT) podcast
personality-driven style demonstrated to the world that tech media could be fun.
48. Mohammed and Omar Fadhil – Blogging voice of Iraq
There’s no better example anywhere of how citizen journalism is changing the world.
49. Jesse James Garrett – President, Adaptive Path
Ajax didn’t really take off until Garrett identified and named it in an influential essay–and he remains one the most eloquent advocates for the innovative, effective techniques used in many of the best Web 2.0 sites and services.
50. Tila Tequila – MySpace Personality
Tequila proved that these MySpace friendships can generate power, fame, and wealth. In fact, she redefined the word “friend” to encompass an individual you’ve never met.
En rätt förväntad lista där det faktiskt är personer som har reell makt över mediet som finns med (förutom vissa typ Tila Tequila). Det är några av de riktigt gamla namnen, för mig som gammal näträv, och en del nya som dykt upp. Det intressanta skulle vara att göra en lista över vilka som är viktigast på nätet utifrån ett marknadsföringsperspektiv. Listan skulle inte förändras så markant vilket visar på att nätet har blivit vuxet och därigenom ett intressant finansiellt alternativ till investering i både marknadsföring och reella företagsinvesteringar.
Lite om YouTube och om Paris-bojkotten
YouTube och Google kämpar vidare när det gäller att balansera mellan att fixa rättigheter för material och samtidigt fortsätta kärnvärdet i att vara usergenerated. Det senaste bakslaget är att diskussionerna mellan YouTube och Viacom strandat vilket gett att YouTube måste rensa hårddiskarna från hundratusentals inslag från MTV, Comedy Central och andra Viacom-ägda stationer. Frågan är också om user-generatedsajterna kan överleva utan innehåll som kommer från traditionella kanaler – vilket är en av mina största invändningar mot den upphettade diskussionen om user-generated-trenden: tittar man på YouTube och liknande sajter så är det intressantaste inte de relativt få amatörproducerade inslagen utan ofta uppladdat material som kommer från traditionella mediaformat. Då kan man lugnt säga att termen “user-generated” är relativt tunn…
Associated Press valde att göra ett experiment: att inte skriva om Paris Hilton under en vecka. De ville se hur reaktionen skulle bli. Den blev… ingen alls. Ingen märkte något.
There was some internal hand-wringing. Some felt we were tinkering dangerously with the news. Whom, they asked, would we ban next? Others loved the idea. “I vote we do the same for North Korea,” one AP writer said facetiously.
Diskussionen efter AP:s test har både handlat om nyhetsbyråernas rättigheter och skyldigheter men också om hur nyhetsmedia ibland väljer att skriva om saker utan någon djupare eftertanke. Lloyd Grove, en kolumnist på New York Post har själv försökt att uppehålla en lång Hilton-blackout och menar att det är svårt eftersom Paris Hiltons varumärke består av typiska värden som ger mediaintresse:
she boasts an irresistible set of traits: wealth, a big name, beauty with a “downmarket” appeal, and a tendency to seem … oversexed. “This is what mainstream society celebrates,” he says. “She is, in the worst sense, the best expression of the maxim that no bad deed goes unrewarded in our pop culture.”
(CNN)
Rislund anklagas för fejkad intervju
Och nu anklagas Niclas Rislund för att ha fejkat en intervju med Schibsteds VD Aamot… Oavsett om det är Schibsteds chansning att rida på Rislund-vågen så är det illa att Rolf van den Brink inte lyckas med ett bättre försvar än:
Ord står mot ord, och mer än så kommenterar jag inte just nu.
Det hela börjar likna en riktigt rutten gryta där Dagens Media hellre väljer att skydda Rislund än att skydda sitt varumärke. En sån här anklagelse skulle behöva rejält bemötas, om så på egen plats (och då inte skrivet av Rislund), och bevis framläggas för att Schibsted och Aamot faktiskt ljuger. Dagens Media väljer istället struts-metoden och kör in nyheter som om inget hade hänt. Den krishantering som DM visat på är inget som någon bör ta efter.
Och är det någon som borde ta den beryktade “time-outen” så är det Niclas Rislund…
Av misstag hade Dagens Media slagit fel telefonnummer och kommit till en annan chefsperson på Schibsted, som svarade på Dagens Medias reporters frågor. Detta framgår efter en kontroll av våra telefonloggar.
(Dagens Media).
Det som tidningen väljer att undvika att tala om är det faktum att man valde bort att dubbelkolla så att det verkligen var rätt person man pratade med – eller hur det nu egentligen är. En annan sak som jag funderar över när jag läser artikeln om det hela i Resumé är om man som journalist inte frågar om det är den man tänkt sig intervjua som faktiskt svarar i telefon?
