Category Archives: Media

Internet har högre förtroende än traditionella medier

Enligt Synovates undersökning i samband med NE:s kunskapspris visar det sig att svenska folkets tilltro till Internet har sprängt medelvallen. Av Internetanvändare (och enligt de flesta siffrorna handlar det om mer än 75 % som har tillgång till Internet) har 73 % stor tilltro till kunskaper man skaffar sig via Internet, vilket ska jämföras med att mer traditionella media har tilltro hos 63 %. Och det finns enligt pressmeddelandet inga större skillnader mellan åldrarna när det gäller förtroendet.
47 % av de tillfrågade använder Internet som kunskapsbank vilket dock kan tyckas vara relativt litet.

Många bloggar blir det. Och Facebook.

En intressant siffra är den sista i JMWs/Cints undersökning om sociala medier: 15 % av de tillfrågade har en egen blogg. Eftersom undersökningen har statistiskt fog så innebär det att cirka femton procent av svenskarna har en blogg! Och ökningen är fascinerande: augusti 2005 förklarade IW att det fanns 18000 bloggar i Sverige. Primelabs kartläggning i början av 2007 räknar med någonstans runt 100000 bloggar. Johan Larssons tjänst Nyligen.se pingas av över 35000 bloggar medan Bloggportalen indexerar ca 15500 stycken. Jag bryr mig inte ens om att försöka hitta en vettig siffra på antal bloggar i världen…

Undersökningen drar också intressanta slutsatser om Facebooks funktion framförallt när det gäller äldre nätanvändares inställning till sociala medier:

Facebook har en pedagogisk uppgift. Facebook har gjort framför allt nya, äldre målgrupper intresserade av sociala medier.

Redan idag räknar man med att var fjärde svensk använder någon sorts social media – störst är MSN med sina 72 % men Facebook har gjort en rejäl upphämtning bara på någon månad.

Använda Facebook – Marknadsföraren

Facebook fascinerar. Själv har jag funderat en del över hur man faktiskt ska kunna använda det som marknadsförare, som varumärkesägare etc. Jag tror inte att annonsering egentligen är det mest effektiva sättet utan det handlar om produktplacering/varumärkespositionering, buzz och framförallt – att integrera Facebook i kommunikationen från andra kanaler.

Produktplacering – helt enkelt att antingen skapa moduler som direkt pekar på ett specifikt varumärke. Exempel är Unleash My Dell eller UPside Card Balance Checker kopplat till VISA. Andra sätt är att sälja in sitt varumärke i andra moduler – exempelvis när det gäller olika gåvor och “pokes” (Amazon och iTunes finns redan inkorporerade lite överallt). Det borde också vara en självklarhet för innehållsleverantörer att skapa en modul för att vidarebefordra sitt innehåll och därmed bygga in en varumärkeskännedom (finns många redan exempelvis Forbes Stock, Sky.

Många tänker nog att Facebook mest fungerar för livsstilsvarumärken men jag tror att man då fortfarande tänker i masskommunikationsperspektiv. För en B2B eller en nischad konsumentproducent handlar det snarare om att bjuda in sina befintliga kunder till att vara med i olika grupper. Visserligen tycker jag att gruppfunktionaliteten fortfarande är väl basic och utbudet är för stort för att det ska vara möjligt att effektivt kunna hitta grupper, men förhoppningsvis kan det finnas ett intresse från Facebook att utveckla den funktionen om man får heads up om att många företag vill använda sig av den. För marknadsföraren handlar det ändå om att bygga in Facebook i annan kommunikation – bjuda in potentiella kunder och även berätta om att man finns på Facebook i annan marknadföring – ett exempel är vår byrås designdag Omform där vi skapat en grupp som sedan omnämns i annan marknadsföring.

Jag tror också att det inte dröjer så länge innan Buzzador och liknande buzz marketing-företag försöker att skapa relationer genom Facebook (antagligen försöker de redan). Problemet med detta är att för mycket tryck från “köpta vänner” innebär att användarna kommer att bli mer och mer försiktiga med vilka man kopplar ihop sig med. Däremot tror jag att det här är en mycket bra väg att gå för olika NGO:s men då genom att söka rätt på de personer som faktiskt är intresserade. Exempelvis genom att hålla koll på personer som använder sig av moduler i stil med Causes och Justgiving.

Det jag är oroad över är att företag och marknadsförare inte kommer att använda sig av Facebook utifrån kanalens kärnvärde – den sociala interaktionen. Ge mycket få mycket tillbaka. Håll kommunikationen igång och skit i informationen.

Tankar runt formatöverflyttningen

Läser hos Vassa Eggen att printversionen av Modette går i graven. Olles analys är att det hela var ett pr-instrument för att höja statusen på modette.se. Själv är jag mer inne på att det är samma feltänk som gjorde att Drrling.se fick se sig finansiellt uttorkade efter att skapat en print-spinoff till sajten. Båda är exempel där man tänker att all information är flyttbar och inte beroende av själva medieformatet. Det tror jag är ett dumt sätt att resonera. Visst – visst innehåll är överflyttningsbart men samtidigt så påverkar formatet/kanalen som innehållet initialt skapas för själva produkten som kommer fram. En bloggpost är inte en artikel. Funktionaliteten och användningsområdet är skilda. Det finns också olika relevans i de olika kanalerna för målgruppen. De fyller samma behov men ur olika perspektiv.

När user generated löper amok

Ett av de senaste exemplen på hur trenden om användargenererad marknadsföring via tävlingar och YouAreTheAdman-frenzy ibland verkligen tappar bort sig själva är historien om Sloggis bum-fight vars sammanfattning kan läsas hos Adland. Själv struntar jag i de eventuella etiska frågorna men hela idén är helt enkelt ogenomtänkt. Det är intressant att företaget åkte på samma näsbränna i JapanHolland (tack Åsk) för några år sedan men lärde sig inte läxan. Jonas på Planning.se skriver en rejäl drapa.

För tillfället finns det ingen hejd på antalet mediaval där det ingår typ-viral user-generatedtävling. Oavsett produkt. Oavsett målgrupp. Oavsett om det finns någon som helst marknadslogik så är det web2.0 som ska gälla. Det är ungefär lika vettiga investeringar som när alla bara skulle ha en webbsida för några år sedan. Då var det webbknackarna som skar guld med tälgkniv, idag är det de nischade buzz- och viralwebbyråerna som ploppar upp lite överallt. Vissa gör bra grejer, andra låter kundens dåliga omdöme avgöra. Det är synd. För det skapar en utspädning av formatet – snabbt håller en potentiell kanal helt enkelt att bli överutnyttjad och det av för många dåliga idéer.

Det är i detta som min skepsis till att använda sig av user generated-reklam ligger: att man väljer att använda kanalen utan att faktiskt fundera om det är rätt kanal, om man når målgruppen och om såväl varumärke som produktkoncept har relevans för kanalen. Och framförallt känns det ibland som om man hellre kör på en tävling i web2.0-tappning än att faktiskt hitta en hållbar idé att bygga ett integrerat koncept runtomkring.

Affärsnytta med Facebook?

Jag har valt att köra öppna kort på Facebook. Precis som här. Och eftersom årets Omform handlar om Virtual for real så är det självklart att dels skapa en grupp för eventet på Facebook och dels försöka att få byråns medarbetare att smaka lite på det senaste i sociala medier-frenzyn. Men det är självklart inte helt lätt och precis som Brit på JMW påpekar känns Facebook fortfarande väldigt collegeaktigt när det gäller applikationer och moduler. Samtidigt tror jag, precis som hon, att det finns en affärsnytta i att som konsult och tjänstesäljare faktiskt öppna upp och berätta lite om sig som person. För varje konsult säljer inte bara sin kunskap utan också sin personlighet – att bygga sitt personliga varumärke blir viktigt även om man arbetar utifrån ett gemensamt kollektivt företagsmärke.

Problemet med svenskar är att det lätt blir en väldigt hög grad av trend, vilket innebär att dess baisse blir både brant och hård. Många upplever att de inte fattat Facebook eller att det inte var deras grej. Facebook är ju egentligen bara ett rum – vad som händer därinne bestäms av vad man fyller det med. Vilket gör att det är spännande att se vad den svenska delen av Facebook kommer att utvecklas till.

En annan spin-off är att Facebook också gett fart i andra nätverkstjänster, som LinkedIn. Något som kan tyckas ologiskt men inte är det. När en användare inser potentialen i att få nätverka i ett nätverk så kommer man ihåg de andra också.

“Jag vill ha en sajt när jag konfirmerar mig”

Via Beta Alfa hittar jag Björn Fants tankar om att (vissa) företag inte behöver en sajt. Jag har själv de senaste månaderna funderat över frågan och Fant sammanfattar det briljant:

Företag är fortfarande fast i tankesättet att webben ett bibliotek av digitala dokument. Tack vare sökmotorer ska vi istället tänka på Internet som en enorm databas där vi prenumererar på information (RSS) läser rapporter om trender (bloggar) och hela tiden samarbetar i att bygga upp naturliga relationer mellan data (tags och sociala nätverk) för att det ska bli lättnavigerat.

Fant bygger sina tankar på en artikel i ClickZ av Sean Carton som påpekar ett av de stora problemen idag, i brytningen mellan Web 1.0 och Web 2.0:

In many ways, they’re [företagssajter;mitt påpekande] publications about our companies, designed to provide a positive brand experience fine-tuned to what we want to tell visitors about ourselves.

Vem bryr sig? Pratade med min kompis Peter på Papangoo om detta och det är ju just det här som är ett problem – att många byråer sitter fast i ett Web 1.0-tänkande, eller är för svaga/rädda om kontot för att utmana kundernas bild av vad de vill ha. Och många gånger kanske också beroende på okunskap om vad som faktiskt håller på att hända inom internetutvecklingen.
Själv sitter jag och skriver på ett koncept där vårt förslag är att använda sig av andra arenor – de arenor som målgrupperna själva valt. Att skippa microsajt-frenzyn. Att faktiskt våga bli en del av något annat och på så sätt till viss del bli en del av den informationen som flödar via just den kanalen. Det är för många företag otäckare men för mig finns det egentligen bara en sak man måste göra: känna sitt varumärke och våga skapa relationer med sina användare/kunder/konsumenter/målgrupper på gemensam grund och i respekt för såväl arenan som för dem man vill prata med.

Sociala media handlar om att dela med sig (spridda tankar om sociala medier)

Sitter och funderar över sociala media. Ska försöka att snabbt ge mina medarbetare på byrån någon sorts översikt. Och ju mer jag tänker på någon sorts grundläggande enhet – en grand unification theory – om sociala medier så hamnar man i att det handlar om att dela med sig. Under web 1.0 var det något som man valde att göra – default var att det du skapade krävde en sorts medveten vilja till att delge andra. I princip kunde man göra saker utan att någon annan visste om det. Web 2.0 är tvärtom. Defaultinställningen är delande – sharing – och det är en sorts förutsättning för att ens existera. Delandet handlar om delande av kunskap och nöje.

Antagligen kan man hitta grunden för framgången i två delar:
1. Människans önskan att synas och att äga framgång. Ett samhälles framgång fungerar bara genom att dela med sig för att ge andra möjlighet att utveckla sitt “innehåll”.
2. Fildelningen innebar att den som delade mycket fick mycket. DC++ bygger på det. Och det har varit en oskriven men fullt logisk “lag” – om inte alla delar filer så finns det snart inget att dela.

Detta har också utvecklats utifrån två beteenden: att äga och att vara en del av ett sammanhang. Genom att web 2.0 många gånger handlat om att skapa sig en individuell plattform (exempelvis är antalet bloggar som skrivs av flera försvinnande litet men bloggosfären kan delas ner i flera olika sfärer av länkningar och utbyten) men också att skapa bindningar till andra personer. Nätverkandets tid är vi mitt inne i. Och nätverkande är något annat än att gruppera sig. Det bygger inte på gruppens nytta utan på varje enskild individs nytta.

Sociala media, när det kommer till att dela med sig av kunskap, handlar kanske om att den grundläggande funktionen att ett stort antal individer som tillsammans hjälper varandra att förstå världen faktiskt kan göra det bättre än varje enskild individ eller en grupp med gemensamma värderingar kan förstå den.

Det är ingen bugg det är featurejournalistik

Jag säger precis som Vassa eggen: “Uäck!” om både SvD:s och DN:s nya helgsatsningar “mh-Min Helg” (ska utkomma fredagar) respektive DN Söndag aka “Livet är stenkul” (som ju kommer på söndagar). Hur i helvetet tänker man om såna namn?
Att Metro också hoppar på featuretåget var dock mer spännande och lite mer oväntat.

Det är ändå en logisk utveckling av alla tre tidningarna för att bemöta Internets utbredning. Det måste finnas något mer att erbjuda om man ska behålla prenumeranter alternativt finnas i medvetandet hos folk även på helgen. Då ingen av tidningarna lyckats att ta betalt för innehållet på nätet (DN försökte ju redan för snart tio år sen – Martin Jönsson berättar idag om aftonbladet.ses Plustjänst nästintill desperata försök att få fler betalande läsare) måste man satsa på att sälja reklamplats. Och för att sälja reklamplats behöver man kunna bevisa att någon läser. För att kunna göra det måste man få prenumeranter att vara trogna. För att få dem trogna… ja ni fattar.

Gör Sverige roligare

Stefan Engeseth är ordblind. Ändå en av Sveriges mest kreativa marknadsföringsteoretiker inom Den Nya Marknadsföringen (ni vet den där som vi hela tiden pratar om men inte riktigt kan greppa). Och han berättar i sitt nyhetsbrev (ännu inte på nätet) om hur han råkade på en kvinna på ett seminarium och trodde att hon jobbade på företaget SweFun.

Min entusiasm verkade både skrämma och förvåna kvinnan som upprepade, lite tydligare den här gången, att hon jobbar på Swedfund.

Stefan valde ändå att boka upp domänerna swefun.se och swefun.com, och utmanar nu personer att skapa något som gör Sverige lite roligare – då skänker han mer än gärna bort domänerna.

Reklamartätt Facebook

Reklamare är flockdjur. Trots våra försök att såväl vara early adopters som individuella ironiker. Facebook är det nya svarta och där flockas numera reklamare. Bland annat har APG Sweden skapat en grupp för medlemmar i denna illustra samling av planners, Pia Grahn Brikell har startat en grupp som heter Reklamsverige och såväl Adlist som många andra mer internationella grupper finns att tillgå.

Heimer & Company har skapat Heimer och Company + friends (tänkt för oss och våra underleverantörer, samarbetspartners mfl) liksom en grupp för Omform, vårt årliga event som går av stapeln den 24 september.

Är Facebook nåt att ha? Jag tror det är som med allt annat – det beror på användarna och vad man gör det till.

Crosslinking: Om Styreplan

När Dagens Media och andra skrev om att en ny community sett dagens ljus blev jag nyfiken. Men senare fundersam. Jag har skrivit om det på Researchers systerblogg Deep.edition:

Dump on you – andra delen.
Om det inte är “the next thing” vad är det då? där jag analyserar det som dittills kommit fram utifrån det som PR-byrån Tactiq kommunicerat.
Styreplan.se avkräver evig icke-exklusiv rätt av innehåll där jag går igenom sajtens EULA och hittar samma märkliga perspektiv på upphovsrätt och nyttjanderätt som Metrobloggen har.

Länkdumpat

Skribenten av Coolz0r berättar sitt senaste case för Microsoft på Second Life. Kul att läsa tänket och hur de valt att använda sig av den inre logistiken och de tjänster som finns inuti SL.

Björn på JMW listar vad han tycker PR-branschen måste bli mycket bättre på för att i framtiden kunna tävla mot reklambyråer om Guldägg: bättre på att presentera tävlingsbidragen och beskriva idén bakom.

45 minuter om hur man designar för att bygga varumärke. Via Användbart. En sannerligen användbar blogg.

Nintendo söker nya kundgrupper och väljer att använda Nicole Kidman som ansikte för deras nya segment av “hjärnträningsspel” berättar E24.se

Två roande förslag för affärsplaner: Guy Kawasaki beskriver The World’s Shortest Marketing Plan, Version 2.0 och Brand Tarot skriver om hur (back of napkin) version of a BIG management book?.

Jag och lord Fredruk diskuterade de senaste gerillakampanjerna: dels reklamen för Die hard 4.0, dels Kings undervattensskylt för Vings. Även om man kan tycka att det finns olika värde och kreativ höjd i de båda kampanjerna så har båda lyckats att få storyn att leva lite längre genom att människor reagerat på dem: för Die Hard-kampanjen handlar det om personer som (uppges ha) blivit upprörda och rädda. För Kings dykarkampanj har det fungerat att få mer press genom att köra ett “missförståndsstunt” med grannarna.

Adland berättar om hur Die Hard-kampanjen gjordes – att man faktiskt sprängde bilarna… Die Hard 4.0 explodes van in Sweden – Citizens of Stockholm get a little scared. But they ain’t Boston.

Länkdumpar

Demografi, målgrupp och hur man misslyckas? Martin är stenhård i sin analys av SVT:s satsningar på “ungdoms-TV”: Ungdomarna vill inte ha ungdoms-tv och bränner vidare på med MMS-statistiken som visar att tittandet på SVT är mindre än någonsin: SVT under en tredjedel av tittartiden

Bilbranschen har problem med sin miljöprofil men en del varumärkeskonsulter menar att de bör vara försiktiga med att bli för mycket klimatinriktade i sin kommunikation: Miljön viktig som image. Jag tror att konsulterna inte har riktigt rätt.

Martin Jönsson berättar om den amerikanska radiokanalen som väljer att ta bort reklamen och satsar på sponsring och produktplacering för att undvika att bli ett offer för reklamtröttheten: Och nu blir det reklamradio – utan reklam. Frågan är om det blir bättre av det?

Omnivores och early adopters

Techcrunch refererar PEW-studien som förklarar att det är en ökad digital klyfta bland amerikanska nätanvändare:

31% of Americans are considered to be “Elite Tech Users”, where as 49% have few tech assets, either engaging with the online world only on occasion, or not at all.
8% of people are considered to be “omnivores” which the study describes as being Web 2.0 devotes, highly engaged with video online and digital content; “creative participants in cyberspace”.

Samtidigt byggs kanaldifferentieringen ut och det Carat kallar ‘frazzing’ innebär att många satsar på de kanaler som ligger i fronten – de kanaler som “omnivores” använder. (Läs också Center For Media Researchs media multitasking growing as consumers have less time and more media options)

Det är knappast någon nyhet att jag är en smula skeptisk till den febriga buzzen runt user-generated-utvecklingen. Jag tycker siffrorna säger samma sak. Å andra sidan: antagligen kan man hitta de flesta i gruppen ‘early adopters’, oavsett i vilket konsumentsegment, i den grupp som är eller kan vara på väg in i omnivores-gruppen. Det innebär att det finns en stor möjlighet att effektivt bygga varumärke genom att använda sig av sociala media och webb 2.0-tjänster.

Varför?

Nina säger Hej då! med hänvisning till kunder och arbetskamrater. Det låter rätt dumt.

Det har varit mycket diskussioner tidigare om varför planners ofta är de reklamare som bloggar. Jag tycker inte det är konstigt – vår uppgift är inte att vara kundrätt utan att vara konsumenträtt – i vårt uppdrag kan ligga att säga åt vår kund att den faktiskt har fel. Det är en viktig sak som jag hoppas inte glöms bort.

BoR:ed – Reklamförbundet, konsumenten och varumärket,

Etui råkade bli vidareskickad till företagssidor när något blivit sönder på Reklamförbundets sajt.

Visar på två saker: hur viktigt det är att skapa fungerande rutiner för hemsidorna så att det inte blir fel, och hur snabbt saker kommer ut genom bloggarna – och sedan ligger kvar via sökmotorer och annat.

Åsiktstorped går igenom sin egen varumärkesotrohet: Hej (då) konsument! vilket är intressant läsning – visserligen av en person som är väl medveten om varumärkesstrategier.