Category Archives: Marketing

OMD spanar

OMD har ett gäng korta spaningar som är mycket matnyttiga. För att korta ner det ännu mer:

  • Internet fullbokat i höst. Internetannonseringen börjar få samma problem som TV-mediet haft. För lite reklamplats.
  • Nätet smälter samman medierna. Gränserna mellan konsument och varumärke suddas ut. Lovemarks får hjälp av kreativa brand evangelists. Tidningarnas printeditioner och deras sajter blir lika viktiga. Samarbeten för att effektivisera innehållsproduktionen ökar och traditionella tidningar blir webb-tvleverantörer, radiostationer och försäljningskanaler.
  • Hybridsajter växer. Gränsen mellan sajter för spel, chat, social networking, musikdelning etc. suddas ut. I allt detta ingår advergaming och andra produktplaceringsformat.
  • Internetgenerationen växer upp. De sociala nätverken fortsätter att vara viktiga även för äldre.
  • Konsumenterna kommer vara med och förädla produkterna och tjänsterna. Konsumenterna genererar innehåll och skapar buzz för produkter. Avatarerna är här för att stanna. Och Internet är grunden för allt.

Läs mer på OMD nyhetsbrev.

Bredbandsbolaget är Telenor. Också.

Och ny logotyp. Helt enkelt ett undervarumärke till Telenor och måste använda den där slokande propellern.

bbb-nylogotyp.jpg

Visserligen gillade jag inte den gamla bevlade. Och den gula färgen var väl skrikig. Men fasen vet om det här är bättre. Det intressanta är att Telenor väljer att fimpa Vodafone-varumärket men att behålla Bredbandsbolaget som undermärke. Självklart handlar det om själva varumärkenas värde och att Bredbandsbolaget som namn är mycket bra. Samtidigt skulle det – utifrån att Telenor vill vara en totalentreprenör av kommunikationstjänster – finnas en vettig anledning att låta alla tjänsterna gå under det övergripande varumärket.

You Tube dmca:r bloggkollega

You Tube har börjat att straighta upp sin act. Coolz0r har fått lov att hitta någon annanstans att lägga upp reklamfilmer på efter att en reklambyrå valt att tro att reklam bäst ses på köpt mediaplats.

Thank you, LyleBailie International. If I ever come across any other of your campaigns I’ll refuse to write about them. You guys genuinely suck. As far is I’m concerned, your agency doesn’t even exist anymore, despite the nice work you’ve delivered in the past. Didn’t even bother to send me a note? Tsss. And this after a year? You guys sure work fast. Not.

Jag vet själv hur jävla stressad man kan bli när ett stort företag skickar cease and desist-noter till en. Och som varumärkesstrateg anser jag nog att företag borde fundera över om man inte ska utnyttja publicitet när man får den? (Marketing Thoughts)

Vad tycker ni? Kan man verkligen säga att reklamfilmer är samma sak som exempelvis en låt? Borde det inte ligga i såväl marknadsförarens som kundens intresse att få ut sitt varumärke via alla reklambloggar och YouTube-användare? Självklart förutsatt att det används på ett neutralt eller positivt sätt.

Google vill lyssna på dig. Också.

Google håller på att utveckla ett sätt att använda sig av datorernas inbyggda mikrofoner för att avlyssna vad som sänds på TV samtidigt som vi har datorer igång tittar på TV. Det hela bygger på korta instick som sedan kollas av gentemot en uppsättning soundbites, som i sin tur är kopplade till reklam som är relevant för just det som sker i rutan. Eftersom det hela bygger på snabba automatiserade analyser ska det fungera sömlöst, och inte inkräkta på upplevelsen hos mottagaren. (Technology Review)

Det hela låter som ett aprilskämt eller ren nördighet men vis av att Googles utvecklar många gånger börjat med något som verkar totalt galet för att sedan hitta vettiga användningsområden för det. Jag kan tänka mig att det hela snarare kommer att fungera i samband med att mediecentran blir mer vanliga i vardagsrummen och när fler och fler kan titta på TV direkt i datorerna.

Kommer vi vilja köpa reklamen då? Antagligen. Det hela bygger på en balansgång mellan upplevelsen av att någon har kontroll över vad man ser men samtidigt också den starka önskan hos konsumenterna om att reklamen är relevant – dvs. personligt utformad för den enskildes intresse och behov. Googles framgång bygger på deras balanserande mellan att ge relevanta sökningar och samtidigt koppla sina AdWords och AdSense till sökningarna.

Det vore en dröm att kunna koppla reklamen närmare det som sägs och sker på TV – och i dagens medievärld där fragmenteringen ökar blir det omöjligt att använda [[behavioral targeting]] på ett genomgripande och effektivt sätt. Det saknas en automatik och en möjlighet att koppla reklam direkt till vad som sker i rutan innan eller efter ett reklamavbrott.

Det här med reklamförbud

Carl Wåreus skriver en mycket bra krönika angående politikernas ständiga krav på reklamförbud. Jag skriver under i varenda del av det han skriver. Och skulle själv vilja att en politiker eller två förklarar varför det är fint att producera men fult att sälja? Carls slutsats:

Så utmaningen för politikerna borde, istället för att utfärda reklamförbud, vara att verka för ett samhälle med sunda normer och värderingar, genom ett generellt och intelligent regelverk i linje med marknadsföringslagen.

Att politikerna sedan inte själva lever upp till de krav de ställer på dagens reklammakare blir synligt nu i höst. När partistödet höjts med 25 miljoner till 165 miljoner kronor, och stora delar investeras i reklam, blir det tydligt hur mycket falsk varudeklaration dessa annonser rymmer. Det är däremot mycket allvarligt.

(OMD nyhetsbrev)

Coca Kaffe

Nån som kan klura ut hur man får ihop det här?

Världens största dryckestillverkare Coca-Cola känner försäljningsmässigt av hälsotrenden i världen och ska nu börja sälja kaffe och te.

Hälsotrend = kaffe? (Supermarket / Market)

CC fortsätter sitt idoga stretchande av varumärket. Det är smått fascinerande att man hela tiden kan göra så fel?

Att bli kompis med sin kund

Nu ska jag vara lite smått elak mot diverse IT-bolag. För jag älskar exempel på hur företag mer eller mindre misshandlar sina kundrelationer. För min del har jag en lätt masochistisk relation till Oderland som Researcher ligger på.

Nu senast har de startat ett nyhetsbrev, som jag dels aldrig optat in för, och dels kom det nu ett svar från någon tysk som önskade nyhetsbrevet på engelska – till alla kunder.

Jag skickade ett lite fundersamt brev där jag skrev att det verkade korkat att programmet skickar vidare såna mail till alla. Och får det “trevliga” svaret tillbaka:

lika korkat som att inte läsa under nyeter innan du utalar dig. Listan har använts ofta och är inställt rätt . Finns mer att läsa på mailmans buggzilla arkiv

Eh… jaha? Så jag går in på Oderland.se och försöker hitta nån flik med Nyheter. Finns inte. Klickar till slut på Support och se där – där finns nyheterna men inte direkt så synligt som jag skulle kunna tänka mig.

Efter ett frågande mail till Jack som jag tidigare haft mycket kontakt med förklarade han att han var trött på kunder som ifrågasatte allt möjligt och att de jobbade jättemycket… osv. osv.

Fine with me. Problemet är att det är faktiskt inte mitt problem. Jag betalar för en tjänst som ska fungera – inte för att bli anklagad för att skapat problemet själv (senast servern överlastades av Researcher gjorde jag inget alls utan lät allt vara och nu verkar det fungera ändå) eller efter ett påpekande om att något verkar blivit fel i inställningarna i deras open source-baserade mailinglisteapplikation bli kallad korkad.

På samma sätt fungerar datorsupporter och datorhandlare. Min jobb-laptops tangentbord och pekplatta la totalt av. Mindre än ett år gammal. Vår byrås externa datorsupportmänniska tittade över den och sa att det bara var att skicka till ASUS i Holland. Fine with me. Problemet är att det nu gått den stipulerade tvåveckorstiden. Inte ett ljud. Trots dagliga påstötningar från mig på dem att åtminstone ta reda på hur läget ligger. Den bästa, eller sämsta, ursäkten var:

Det är lite rörigt nu så jag kan inte göra något. Vi bygger om i butiken vet du.”

Det är inte mitt problem.
Continue reading

Briljant Volvo

Volvo har bytt logotyp. Lite så där i skymundan har den tvådimensionella “for life”-logotypen ge vika för en mer tredimensionell. Dock – den känns oerhört retro. Tillsammans med kampanjen “Framtidens klassiker” med fullkomligt lysande reklamfilmer – splittad bild och remakes av gamla reklamfilmer från gamla Volvospotar. Kolla själv på Volvo Cars.

volvonewlogoandad.jpg

Briljant.

Hur gräsrötterna skapar fenomen

höga Hollywoodchefer skrattade honom i ansiktet när han drog idén. Men tack vare en massiv gräsrotskampanj på nätet förvandlades “SOAP”, som fansen säger, från en direkt-till-video-rulle till ett omtalat popkulturfenomen.

Den fascinerande historien om hur en galen idé blir en [[blockbuster]]: Ormen flyger! (via SMÄM)

Mer lovebranding att lära sig av. Och att konsumenterna i vissa fall tar saken i egna händer.

Några tog kärleken på allvar: de släppte ut riktiga skallerormar i biosalongen.

Sossarna varnar på nudelpaket

Det här valet innehåller mycket nya former av marknadsföring. Sossarnas försök med lite gerillareklam bygger på varningstexterna på tobak. Ida på Legally Blonde berättar om upplägget:

frågade om jag bestämt mig för vad jag ska rösta på i valet. “Ja”, svarade jag. Fick ett paket nudlar och ett vykort med 5 punkter om det bästa med sossarna och 4 punkter om det sämsta med högern.

Och så tog hon en bild på nudelpaketet:

sossarnas_motdrag.jpg

(Legally blonde)

Det är intressant att samma politiker som vanligen vill begränsa reklamens intrång i privatlivet gärna använder samma metoder för att få ut sitt budskap… De politiker som anser att reklamen i kommersiella sammanhang påverkar människors valmöjligheter, och styr människor till att göra saker de inte vill anser nu att samma metoder är de som bäst verkar för demokratin. Eller så är det deras tro att reklam har en högre effekt än de egentligen har. Och intressant att den utveckling som gerilla, viral och andra “nya media”-format som skett under de senaste åren fått ett starkt genomslag i den här valrörelsen.

Ny byrå för Sony Ericsson

SonyEricsson har, trots sina lysande nya reklamfilmer, valt att låta en konflikt med sin byrå BBH gå så långt att de nu söker ny reklambyrå. Bakgrunden är att SE utan att meddela sin byrå har jobbat med strategerna på Wolff-Olins för att ta fram en ny varumärkesstrategi. När BBH fick reda på det surnade de helt förståeligt till. Läs storyn: Why BBH said farewell to Sony (via Beta Alfa 2.0)

Tesco fimpar påsarna

Engelska Tesco väljer att i naturens och den politiska korrekthetens namn att minska användandet av plastkassar. Detta genom att ge kunderna bonus om de antingen klarar sig utan sådana eller tar med begagnade – oavsett vad det står på dem. (Supermarket / Market)

Knappast smart. Plastkassar slutar visserligen oftast som sopor men är ändå en plats där en logotyp “lever” längst. Tesco är visserligen tillräckligt stora, och kända, för att kunna leva utan det men jag skulle knappast föreslå en liknande idé till ett mindre företag.

Slut på Telenorsåporna

Nu förstår jag varför det rullar en massa av de gamla Telenor-spotsen: Telenor har valt Garbergs och ger lilla byrån Voice foten. Strategin bygger på ett antal steg där Voice fått vara med i det första. Efter en pitchomgång har Garbergs nu fått möjligheten att styra upp hur Telenor ska marknadsföra varumärkets innehåll. Uppenbarligen väljer företaget att, till skillnad mot andra telekomföretag, mer jobba att förklara varför befintliga kunder valt rätt operatör istället för en konstant nyanskaffning av kunder. Och de kommer att fortsätta satsa hårt på TV-reklam. (N24.se)

Verklighetsfrämmande förslag om reklamregler

Konsumentföreningen i Stockholm vill ytterligare skärpa marknadsföringsreglerna runt skönhetsmedel och siktar speciellt in sig på hudkrämsegmentet.

Att göra ett medvetet val och jämföra en produkts effekt med en annan, med utgångspunkt från marknadsföringen är snudd på omöjligt. Ska jag välja krämen som gör mig ”Nästan som nylyft och tydligt föryngrad”, den som lovar ”Bli år yngre.7 x snabbare”, eller ska jag köpa den som ger ”Synlig minskning av rynkor, upp till 64 % frågar Louise Ungerth. Det är svårt för en konsument att avgöra om krämen har effekt och man kan inte som företag gör hänvisa till effektstudier i provrör. De har inget med verkligheten att göra.

Deras förslag är långtgående:

  • Dubbeltestning gentemot placebo respektive krämbas.
  • Oberoende certifierings- eller standardiseringssystem
  • Grundligga tester på biverkningar och dessa, liksom eventuella restriktioner, ska klart och tydligt anges på förpackningen.
  • Konsumenter ska enkelt få tillgång till allt bakgrundsmaterial för testerna.
  • Läkemedelsverket ska avsätta medel för att kontinuerligt granska marknadsföringen av dessa krämer.

(Newsdesk)

Vi jobbar mycket med just hudvård. Apoteket har strikta krav på vad man får säga och skriva. Liksom Läkemedelsverket. Konsumentföreningens förslag är oerhört långtgående, nästintill vansinniga. Deras förslag argumenterar för en situation där hudvårdsprodukter testas och kontrolleras på samma sätt som läkemedel. Detta samtidigt som naturläkemedel får en mycket enklare kontroll och får marknadsföras på ett mindre restriktivt sätt. Hela pressmeddelandet känns verklighetsfrånvänt. Det kanske mest vansinniga är förslaget att allt material om testerna ska lämnas ut till vem som helst, inklusive interna testresultat. Det är något som inte ens de stora läkemedelsföretagen behöver göra och det är ett rent fientligt förslag. Det innebär att alla konkurrenter kan hålla total koll på varandra och stjäla idéer, formuleringar och analysera ett företags kompetens.

Läs en artikel om det på di.se

Politiken och reklamen [uppdaterad]

Jonas skriver en bra postning om reklam på sin blogg PromeMorian med anledning av Dagens Medias siffror över vad riksdagens politiker tycker om reklam och vad de vill använda lagstiftningen till: minska andelen reklam i stort, bland annat genom att minska de offentliga medieköpen, och hela sextio procent vill “begränsa reklamens uttrycksformer” – dvs. styra innehållet mycket hårdare.

Jonas själv menar att det är en farlig väg att gå:

Reklam är kommersiella budskap, men bör omfattas av samma yttrandefrihet som annat material. Denna uppfattning delas dock inte av alla. Till Ekot säger exempelvis vänsterpartisten Siv Holma att “Det är ju en balansgång men när det gäller vissa saker så måste man ändå kunna få det överordnat yttrandefriheten”. Själv tycker jag att detta tyder på en skrämmande insiktslöshet om yttrandefrihetens betydelse.

Han menar att det vore bättre att arbeta för Bättre reklam, snarare än en censorisk (och synnerligen världsfrånvänd) vision om Ingen Reklam. Exempelvis på det sätt som Opinionsbildning.se föreslår.

Det är ingen större hemlighet att jag ofta drar en lans för bättre reklam. Och åter är frågan: är det politikens eller reklamens fel att så många politiker verkar mena att yttrandefrihet (och tryckfrihet liksom åsiktsfrihet) är så pass oviktigt att reklam kan få censureras hårdare än allt annat. Idag ser vi problemet av såna åsikter: fler och fler PR-drivna tidningsartiklar, mer och mer köpt redaktionellt utrymme i medlems- och kundtidningar både på papper och digitalt. Ett uttryck skapas: PReklam som på ett helt annat sätt skapar nya utrymmen för marknadsföring. Allt detta skapar en större osäkerhet bland konsumenterna om vem man kan lita på. Samtidigt ökar det på den “reklamtrötthet” som ofta omtalas. Som säkert skapats av allt för mycket (dålig) reklam.

Ett problem med en sån här undersökning är politikernas dåliga insikt alternativt ignorans mot att separera olika sorters reklam. Den stora mängd DR som ofta inte håller den högsta kreativa höjden är självklart ett problem. Men är det bara vårt (reklambranschens) fel? Inte nödvändigtvis. Vi får uppdrag att göra reklam. Vi söker den högsta effekten av vår marknadsföring. Om politiken väljer att kväva den reklam som direkt visar att det handlar om reklam så kommer branschen att välja nya sätt att nå konsumenten/målgruppen. Är det bättre?

Även Aftonbladet har plockat upp frågan. Och skönt att läsa Reklamförbundets nya ordförandes uttalande. Och att vi fått en rapp journalist på posten:

Vi vill också ha bort den dåliga reklamen, men att politikerna ska lägga sig i hur den utformas är helt fel. Vi tror mer på självsanering. Konsumenterna är ju smarta, om någon går över gränsen så säljs inte produkten.

Det är just den här saken som verkar vara svårast för vissa politiker att förstå: att konsumenten styr reklamen. För många av svenska politiker är kvar i ett paternalistiskt tänkande om sina väljare – att politikern vet bättre än dem. Att det är politikernas viktigaste jobb att skydda sina väljare från sig själva. Att reklamare som är intresserade av att överleva i konkurrensen skulle välja att göra reklam som inte fungerar, medvetet? Det är, för att citera Penn & Teller, “bullshit”.

Ett brinnande intresse för brands

Fredrik på Bisonblog har varit på resande fot och i London hittat Museum of Brands, Packaging and Advertising. Onekligen ett spännande resmål för varumärkesnördar som en annan. Läs hans korta intervju med en av museets (icke namngivna) eldsjälar: bisonblog: Museum of brands, packaging and advertising i Notting Hill.

Själv sitter jag och försöker att få ihop en kort copy som ska förklara Helmut Krones storhet.

Listade varumärke

Än en gång försöker man värdera varumärken.

Den här gången är det Business Week som tillsammans med Interbrand släpper sin årliga lista ((För sjätte året i rad. Något som klart visar att varumärket som egen storhet inte är speciellt gammalt.)). Problemet är hur man ska räkna – ett varumärkes värde är inte bara möjligt att räkna i ekonomiska värden utan bör också beräknas utifrån kännedom. Interbrand väljer att låta den ekonomiska sifferexercisen väga tyngst.

THE FIRST STEP IS figuring out what percentage of a company’s revenues can be credited to a brand. (The brand may be almost the entire company, as with McDonald’s Corp., or just a portion, as it is for Marlboro.) Based on reports from analysts at J.P. Morgan Chase, Citigroup, and Morgan Stanley, Interbrand projects five years of earnings and sales for the brand. It then deducts operating costs, taxes, and a charge for the capital employed to arrive at the intangible earnings. The company strips out intangibles such as patents and management strength to assess what portion of those earnings can be attributed to the brand.
FINALLY, THE BRAND’S strength is assessed to determine the risk profile of those earnings forecasts. Considerations include market leadership, stability, and global reach—or the ability to cross both geographic and cultural borders. That generates a discount rate, which is applied to brand earnings to get a net present value. BusinessWeek and Interbrand believe this figure comes closest to representing a brand’s true economic worth.

Det är knappast heller några nyheter i toppen. Coca Cola, Microsoft, IBM, GE, Intel och Nokia ligger kvar på samma plats som förra året. Toyota har gått upp två platser till sjunde plats och Disney har tappat en placering precis som McDonalds medan Mercedez-Benz går in på tionde plats. Största vinnare är Google (24/38), Starbucks (91/99), Ebay (47/55) och Motorola (69/73).
Mest har Gap (52/40) förlorat i värde liksom Ford (30/22), Kodak (70/62) och Heinz (54/47). Överraskande är att även Intel har förlorat mycket i varumärkesvärde men ändå behåller sin topplacering. Det enda varumärket med svensk koppling är IKEA som går upp en placering till plats 41.

Det viktigaste är ändå den lärdom som man kan dra av hur de stora företagen använder sig av branding för att få inkomster. Jez Frampton, VD för Interbrand menar att:

As soon as you try to go someplace that doesn’t fit or where you don’t have credibility, it can detract from your organization and your brand.

Och i artikeln Best Global Brands finns ett antal läro”pinnar” att sätta sig på:

  • Ge konsumenterna upplevelser istället för en produkt (exemplifierat med Motorolas utveckling i samband med Razr).
  • Räds inte vissa offentliga misstag (exemplifierat med Googles Video och Gmail – som jag har lite svårt att tycka är floppar)
  • Se svagheterna (exemplifierat med McDonald’s nedgång fram till 2003 då man valdet att sätta igång med “I’m lovin it”-kampanjen)
  • Förtjäna att växa i varumärkesvärde (exemplifierat med Huyndais aggressiva kvalitetspolitik)
  • Fråga dina kunder – skapa enkla produkter (och varumärken) (exemplifieras med Philips produktutveckling som ledde fram till varumärkesvärdet “Sense and Simplicity“)
  • Skydda varumärkets kultur och kännetecken (exemplifierat med Starbucks aggressiva skyddande av sin idé, sitt varumärke och samtidigt uppbyggnad av Starbucks-kulturen och -upplevelsen).

(Business Week och N24.se)

Viktiga lärdomar men själva listan känns oerhört teknokratisk och ekonomistyrd. Visst är det så att ett varumärkes mening är att skapa inkomster och omsättning men att räkna varumärken som starka utifrån enbart ekonomiska styrkor innebär att man förlorar ett antal premisser utifrån ett varumärkes värde byggs upp. Det man kan tänka sig att Interbrand gör är att utgå från att dessa varumärken gjort “rätt” i alla de andra delarna och därför nått den omsättning och den intjäningskapacitet som de visar. Samtidigt är det en svår balansgång att göra – bara för att ett varumärke är stort rent ekonomiskt behöver det inte vara omtyckt. Och då blir varumärkesvärdet instabilt, och ett starkt konkurrerande varumärke kan relativt enkelt ta över marknadsandelarna. Å andra sidan kan ett varumärke vara relativt svagt ekonomiskt sett (exempelvis Apple som numera återfinns på plats 39 men som förr haft en liten ekonomisk impact men ett stabilt starkt varumärke när det gäller igenkänning och är ett starkt exempel på ett lovebrand ((Att konsumenterna antingen älskar eller hatar varumärket reservationslöst. Bygger på en teori från Saatchi&Saatchi)) ) men vara starkt “i hjärtat” hos konsumenter.

RSS är inte bara guld som glimmar

Usability-fascisten och bakåtsträvar-“jag-anser-allt-utom-ren-HTML-borde-förbjudas” Jakob Nielsen gillar inte RSS (räck upp handen den som är förvånad). Han menar fr a att RSS är ett sämre format för att kommunicera varumärken och reklam till marknaden.

Feeds are a cold medium in comparison with email newsletters. Feeds do not form the same relationship between company and customers that a good newsletter can build. We don’t have data to calculate the relative business value of a newsletter subscriber compared to a feeds subscriber, but I wouldn’t be surprised if it turns out that companies make ten times as much money from each newsletter subscriber. Given that newsletters are a much more powerful and warm medium, it is probably best for most companies to encourage newsletter subscriptions and promote them over website feeds.

(Jakob Nielsen’s Alertbox).

En annan infallsvinkel har David på Blogging Pro som funderar om inte RSS förstör för bloggarna – det är många som läser bloggar direkt i olika aggregatorer som FeedDemon och Bloglines, och det innebär att bloggarens arbete med layout helt enkelt är meningslöst. Och det kan komma att innebära att fler och fler feeds kommer att innehålla reklam.

Many people have said to me that those that are reading RSS feeds, are most likely the type of people that won’t click on Adsense ads and whatnot, but as RSS feed reading becomes more prevalent, and even easier for people to use, will there come a day where massive amounts of users only ever read your site through sites like Bloglines? Then will we see a shift where most RSS feed readers allow advertisements in feeds to try to recoup some of the money that they were making from visitors actually coming to their site?

(Blogging Pro).

Pearsonified menar att det handlar om att bloggarna måste tänka om hur de designar GUI.

At this point in time, the widespread solution for blog IA is content-centric; however, as we begin to adapt to changing standards, I believe that we’ll learn to present content in ways that are far more user-centric.

(Pearsonified)