Stockholms Trafikmyndigheter har fått spel på Miamis kampanj för Sveriges Dykbransch. ‘Farbror Freij’ på Trafikkontoret menar att det gerillabyrån från Göteborg att
Antingen har de gjort en fuling eller också är de inkompetenta.
Gustaf Rydelius på Miami Guerilla Advertising förklarar att det helt enkelt var en chansning.
Det hade blivit en lång byråkratisk process. Det var enklare att sätta upp dem först och sen ta ner dem om det inte var okej.
Och Resumés reporter ställer en slutfråga som är rena goddag yxskaft:
Är inte kampanjen misslyckad då?
(Resumé)
- Om det varit en Stockholmsbaserad byrå typ Ogilvy eller Storåkers, som knappast alltid väljer att söka alla tillstånd, så undrar jag om Farbror Freij på Trafikkontoret ens vågat att öppna munnen.
- Har man någon gång gått i Stockholm, eller ens försökt att köra bil där så blir uttalandet om att Stockholm är restiktivt med skyltning lätt löjeväckande.
Däremot är det en intressant diskussion generellt – hur ska man förhålla sig till laglighet och tillståndsgivande när det handlar om gerilla? Själv menar jag att man så långt som det är möjligt bör söka rätt tillstånd eftersom det annars alltid finns ett stort risktagande när det gäller varumärkets värde. Å andra sidan – det finns också inom vissa målgrupper och för vissa varumärken en omvänd situation – det ger ett högre värde för varumärket om man vågar göra något som inte är tillåtet. Vi har sett ett antal exempel på såna kampanjer, både stageade och riktiga. Saatchi&Saatchis sprängning i vattnet mitt i Köpenhamn som är en viral för Quiksilver, droga5:s graffitti på flygplan etc.
Problemet med de som frankt nu förklarar att det a) är fel att inte söka tillstånd b) menar att kampanjen inte ger något är att de inte ser saker kontextuellt: vilken är målgruppen, vilka traditionella medier läser de (och kommer dessa media att skriva om kampanjen). Vidare glömmer de att gerilla handlar om korta inhopp – det stora värdet ligger i att få buzz runt kampanjen. Det handlar om överraskning – vilket innebär att man ibland inte kan vänta eller låta myndigheterna styra exekutionen. Och det är i detta som även Resumés reporter visar sin okunskap i marknadsföringsfrågor ((vilket tyvärr inte längre förvånar någon – varken när det gäller Resumé eller Dagens Media.))eftersom han ställer frågan om kampanjen är misslyckad.