Gerillametoder i marknadsföringen ökar i samband med att traditionell reklam får svårare och svårare att nå sina nyckelmålgrupper. I NYT-artikeln More Demand for Guerilla Marketing menar branschen att det framförallt är de unga, snabbrörliga och trendsättande som kan nås lättare med hjälp av vass gerillareklam.
“We want to stay as irreverent as possible.”
Le Tigre, ett klädföretag, förklarar själva essensen i varför märket använder sig av gerillataktiken.
New Yorks förvaltning är däremot måttligt road av gerillamarknadsföringen. De lyckades bland annat tvåla till Microsoft när de mer eller mindre tapetserade trottoarerna med reklam.
“Generally we’ll ask them to remove whatever stickers they’ve placed. We feel they can be a distraction to the driver, the pedestrian, the bicyclist.”
Åsikten från Tom Cocola på New York City’s gatuförvaltning är signifikant för den mer jordnära kritiken men andra kritiker menar att gerillareklamen kan få en väldigt stark motgång eftersom den utnyttjar de få platser som ännu inte är exploaterade.
“Carried to the extreme, and we’re kind of at the extreme now, there’s hardly any blank space left.”
J. Walker Smith, på Yankelovich Partners menar att konsumenter blir mer och mer irriterade över det av reklambudskap överbelamrade offentliga rummet.
“Gerillareklamen handlar om att göra tvärtom” säger Fredrik Olsson, cw på Miami Advertising (läs mer i här). Att hitta “nya medier” för marknadsföringens budskap och att bygga varumärkesplattformar genom att synas där andra inte syns är både viral- men framförallt gerillataktikens idé.
Reklam handlar ofta om relevans. Frågan är om irrelevansen i hur man gör reklam kan ge relevans för målgruppen. Eller är det så att gerillareklam bara snabbar på marknadsföringens död?