Helt klart finns det en trend där man istället för att följa efterfrågan och producera produkter utifrån antalet som efterfrågas sker nu en sorts exklusivitetssträvan genom att släppa bara ett visst antal. Det är kanske inget nytt, “begränsat antal” eller “begränsad upplaga” men skillnaden ligger i exklusivitetsanspråket och att det handlar om en medveten bromsning av produktens antal.
Trenden slår igenom inom livsmedel, en så pass utpräglad massmarknad .
GB satsar under våren och sommaren på en serie Magnum-glassar där det temat är De Sju Dödssynderna. När en sort är slut så är den slut. Carlsberg gör samma sak med Festis och släpper en svart flaska med smak av lakrits och citron.
Om man ser på de långsiktiga trenderna så bygger det på tanken om exklusivitet och att unna sig njutningar (ego-trenden) såväl som smånjutningstrenden. Den som får tag på just den produkten har lyckats med något som kreti och pleti inte lyckats med.
Jag tror att man kan finna människans ‘samlargen’ i LE-trenden. Samlandet i-sig är ett värde för människan och att skapa en högre efterfrågan genom en konstlad exklusivitet och låg tillgång innebär att samlaren triggas.