Category Archives: Copywriting

Lite gott och blandat

Nya Showroom innehåller “provokativ reklam” och det innebär bland annat en artikel av Fredrik Olsson på Miami.

ADA är ett nytt forum för att samla design och reklamare i Göteborgsregionen:

ADA utvecklar en databas som skall göra det möjligt för aktörer att knyta nya kontakter. Tanken är att man om ett år skall kunna hitta mer information om företag som arbetar med design och marknadskommunikation i Göteborgsregionen.

En liknande samlingspunkt är Aheaddalarna.se (där jag är coach för projektledaren)

Beckmans har släppt sin nya sajt. Och jag tycker den är rätt trist: Beckmans

Collective har sett dagens ljus – en sajt för popkultur i en individualistisk tid – vad säger man annars om att man har tre “personlighetsskribenter” (varav den ena är Ajja)? En produkt av bloggvärlden. Klart en stark trend idag – att bloggar skapar nya konstellationer och blir en sorts plattformar för mediaprodukter. (Andra exempel är exempelvis Ida på Legally Blonde som är moderedaktör för IQ Student och Karolina Lassbo som skriver för Veckorevyn – tack vare sina bloggar).

Niklas Darke är en gudabenådad krönikör (och det säger jag inte bara för att jag råkar känna honom :)) har lagt ut sitt textarkiv på nätet i Svarta Arkivet. Inte bara ett exempel på god skribenteri utan också hur den förenklade CMS-tekniken hos bloggverktyget WordPress kan användas till andra saker än “dagböcker på nätet”.

Nytt spännande material istället för neon: LED-Flex
Alla konstiga sätt att mäta tid är bra? The Bob-clock
Esther Ermers har skapat ett tredimensionellt alfabet. (via Coolhunting)
Snygga efterrätter hos Jin Patisserie. (via Coolhunting)

Dä ä int bar å åk

Kollor visar på en riktig “badlander” på sin blog Visa attityd. En lokal (?) annons från en Chryslerhandlare har använt uttrycket “de ä bar å åk” men skriver fel: “dä bar å åk” men att det skulle göra det hela till unikt och eget när Audi stenhårt körde med det gamla Stenmarkscitatet för ett tag sedan är bara dumt.

Sen kan man tycka att Stenmark knappast är speciellt “het” att använda i det här fallet (som en av kommentatorerna påpekar). Å andra sidan är exempelvis Audis målgrupp personer som känner igen Stenmarks uttalande och säkert känner man en viss nostalgi inför det.

Hoppsan!

Electrolux globala kampanj med den nya slogan “Thinking of you” visar sig vara en rejäl slamkrypare – eftersom Bosch hushållsmaskiner använt just den i flera år. Det hela utvecklar sig till en rejäl baksmälla för Lowe-nätverket om de inte lyckas att rida ut det hela genom att låta Bosch marknadschef Maria Ölander vara stöddig på deras bekostnad (vilket de inte gjorde…):

Vi vill bara sträcka ut en hand till Electrolux och säga “synd att inte er byrå inte tittade mer på det här” och “det är snällt att ni tänker på oss”. Men vi tänker inte bråka om det. Vill de använda en slogan som vi redan har haft så får de göra det.

Varken Electolux eller Lowe Brindfors verkar medvetna om fadäsen utan blir tagna på sängen. Och det verkar som om researchen inte riktigt blivit gjort rakt igenom. (Dagens Media)

Dock tror jag inte på att det varken handlar om medveten stöld eller som Ölander tror – att det undermedvetet har fastnat i någon av byråns medarbetares hjärnor. Sloganen är simpel och knappast unik, en slogan som bygger på ett övergripande koncept men som, enligt min mening, blivit oerhört utplattad. Något som tyvärr är vanligt inom hemelektronik och vitvarubranschen, men som också håller på att skvimpa över till andra branscher. Problemet är att det i slutänden blir så bleka taglines att de inte är differentierande. Continue reading

Det har gått troll i spökdebatten

Linda Skugge använder i en krönika min fråga till henne: “Varför ska man träda fram? Blir en text mer ‘sann’ bara för att hantverket gjorts av den som äger bylinen?” Så mejlar en copywriter till mig apropå “spökskrivardebatten”. Svar: Ja, det är klart. Alla andra svar är bara filosofisk bullshit.

Fantastiskt! Och till mig ger hon ett helt meningslöst svar. Själv blir jag intresserad av vad den “filosofiska bullshit”en innehåller.

Ett mer innehållsrikt svar ger Åsa i sitt bidrag till Bloggstafetten:

“För mig är det helt enkelt självklart att praktikerna slår teoretikerna när det gäller det mesta.”

Skugge säger i vanlig ordning emot sig själv och försöker att bevisa två teser utifrån samma argument: a) att en spökskrivare är en kass skribent b) att spökskrivare borde komma ut och därmed få en guldkarriär. Den logiken förstår nog bara fru Skugge själv. (Expressen.se)

Jag vidhåller min åsikt att det hela dels är en rätt ointressant diskussion utifrån ett etiskt perspektiv, och att det snarare bygger på en obsolet syn på “hantverket” (och jodå, Linda – jag tror faktiskt att “filosofisk bullshit” är viktigt för att förstå större sammanhang). Jag skulle hålla med kritikerna Häglund och Skugge om det vore så att en person som utnyttjar spökskrivare inte hade någon som helst insyn i produktionen av texten – då vore det ren och skär lögn. Men ungefär 99 av 100 gånger handlar det om bearbetning av texter och idéer.
Att det nu är en person som kallar sig skribent och författare är självklart allvarligt – men knappast en fara för läsaren eller samhället. Det enda som kan skadas är journalistiken, men den skadas antagligen mer av flödet av usel kampanjjournalistik, dålig research och ovässade subjektiva krönikor.
Efter att ha läst diverse åsikter i ämnet kan man sluta sig till att den stora skillnaden ligger i om man (som jag) har ett pr-perspektiv på skribenteriet – att det viktiga är att få ut ett budskap, eller om man håller sig till perspektivet att journalistik är både budskap och hantverk, och att själva ordens praktiska sammansättning har ett förhållande till sanningen.

Allvarligare är den misstanke om att Alexandra Pascalidou “gjort en Peter Borgström” dvs. plagierat en artikel från en amerikansk förlaga (LA Times), en misstanke som Resumé valt att föra fram. Det är allvarligare eftersom det handlar om att sno saker från någon annan – inte att be någon annan skriva saker under det egna namnet. Självklart försöker Alexandra försvara sig med lite halvtama argument – vilket tyvärr gör hela historien än mer sorglig.

Länkar v 40

Sent och kort. Men bra.

DI har kollat in klocktrenderna: Tid är mycket pengar

Nästa reklamidé? Parasitic Advertising typ via Adland

Nej, jag är inte sjösjuk – jag badar i LTT lit bathtub.

Fast food verkar aldrig göra något fel – kolla på retroCRUSH. En galen viral om din lunch: Unleash The Hour®.

Slöhet eller en smart idé för journalister och copys? Läs mer hos Loci: Självskrivande text på Wikipedia?

Hantverket är bara en liten del

Residence-chefredaktören Kjell Häglund anklagar Alexandra Pascalidou för att använda spökskrivare i sina Metro-krönikor. Det hela utvecklar sig till ett veritabelt krönikekrig i Dagens Media där Pascalidou förklarar Dagens Media och Häglund som sexister och rasister

Jag trodde att Dagens Media var en seriös publikation. Inte en tidning som publicerar lögner och illvilliga fantasifoster. Inte en tidning som trycker sexistiska, rasistiska påhopp. Jag misstog mig.

(sic!).

Häglund, vars research i det hela bygger på sin svägerskas berättelse om en 25-åring som ska ha skrivit för Pascalidou, försöker att göra någon sorts halv pudel. Han gråter en skvätt över den stackars spökskrivaren som “blivit indragen” (av Häglund själv) i ett mediadrag, försvarar sig med att det är en “intressant fråga”. Häglund försöker också att skyla över sin raljerande förstakrönika genom att måla upp Pascalidou som smart PR-kvinna (men sämre skribent).

“Alexandra Pascalidou är en driven entreprenör som slagit mynt av sitt kändisskap. Strategiskt har hon under lång tid placerat krönikor i gratistidningar, från Metro och Vår Bostad till ST Press, […] Och för att man ska kunna maximera omsättningen på den här typen av krönikor – ett utmärkt sätt att försörja sig om man har ett känt ansikte men inte skriver tillräckligt bra för de stora drakarna – så är nästa steg enkel företagsekonomi: man skaffar sig underleverantörer.

I slutänden får även drakarna nys om historien och det blir då Pascalidou som får sista ordet.

Och? Var i ligger det intressanta i att någon eventuellt använder en spökskrivare. Det Häglund, vars tidning är känd för att ge oerhört kassa dealar för skribenter, gör är att skapa en ointressant och traditionalistisk syn på “sanning” och på skribenters ärlighet.
Själv spökskriver jag många saker, till många olika personer. Men det hela bygger alltid på deras grundtankar, på vad de vill säga. Hela PR-branschen handlar om detta – att sälja en kunskap men aldrig att sälja en (principiell) åsikt till uppdragsgivaren (okej ibland är det väl nästan så också). Om nu Alexandra Pascalidou använder sig av “underleverantörer” av text så bygger det på att hon driver sina teser. Jag tvivlar starkt på att hon släpper igenom texter som hon inte står för till 100 %. Att hennes försvar är grymt patetiskt och likt FI byggt på svaga guilty-by-association-argument gör det hela rätt sorgligt men förändrar inte att Häglund är (verkar) vara ute och cykla. Han är ute efter att sätta själva hantverket som det viktiga i kommunikationssamhället istället för att inse att i en värld där miljarder bokstäver skrivs varje dag är det åsikter och analys som är det viktiga. Att vara skribent innebär möjligen en fjärdedel av hantverk – resten handlar om kunskap att hitta guldet i sandlådan. Häglund menar att det hela är tvärtom.
Vore jag ägare av Residence skulle jag ta en fundering över en chefredaktör som uppenbarligen tycker det är viktigare hur en spik slås i, istället för värdet av det som byggs.

Kjell H skriver mail:

“Hej, att Residence betalar dåligt är en ren lögn. Jag vet att skribenter som inte fått fortsatt förtroende hos oss hävdat att de slutat pga dåliga arvoden (när det i själva verket var vi som sade upp samarbetet med dem pga bristande kvalitet), och att sådana uppgifter lätt får spridning, men sanningen är den motsatta: vi betalar klart över genomsnittet för kommersiella magasin. “

Så bra då. Fortfarande kvarstår själva grundfrågan – varför är det viktigare med vem som slår i spiken än vem som skapar ritningen och viktigare än vad som byggs?

Kjell Häglund anser mig ha ett horn i sidan på Residence. Det bevisat med att jag stavat hans namn fel. Det är ändrat nu.

“Det är så oerhört många läsare som förstått vad jag skrivit att jag kostar på mig att bortse från just din oförmåga, som – i kombination med att du kosekvent stavar fel till mitt namn, angriper Residence arvodesnivå utifrån ett falskt rykte osv – verkar bygga på en avog inställning från början.

Onekligen intressant att herr Häglund anser att texten angriper Residence när han redan fått chansen att påpeka att det hela inte stämmer. Och att han konstant undviker själva sakfrågan utan istället anklagar Researcher.se för inkompetens.
Jag gjorde en sökning över när Residence förekommit på Researcher.se för att se om jag varit avog. Kan inte riktigt se var Häglund hittat bevis för att jag skulle ha förutfattade negativa meningar om Residence.

På den utmärkta sajten Knuff.se kan man kolla vad andra bloggar skriver om “affären”.

Petter skriver bostadsannons

Fastighetsbolaget Notar använder sig av ett annorlunda celebrity advertising-grepp när de låter Petter vara copywriter för alla deras bostadsannonser nästa helg. Drygt 900 000 ex blir det som dels kommer att gå som bilaga i DN Bostad och dels som oadresserad dr i Stor-Stockholms. Tanken är att Petter ska kunna förändra den trista mäklarsvenska som oftast finns med i bostadsannonser. Men självklart handlar det mest om en happening. Notars marknadschef Niklas Berntzon förklarar:

“Vi hoppas att det här är ett nytt grepp som sticker ut och uppfattas som nyskapande och djärvt.”

Som extra tänker Notar försöka att erbjuda alla de som köper och säljer objekt under veckan en konsert med Petter. Såklart försöker Notar också att påskina att det inte är en unik händelse utan förklarar sig villiga att testa det hela framöver, med andra kändisar – Ulf Lundell, Jan Guillou och Fredrik Lindström är några som Berntzon tänkt sig:

“Med tanke på vår målgrupp är en klar Stockholmskoppling hos personen i fråga viktig. Samtidigt bör personen arbeta med språk i någon form.”

Hur det ser ut? Well, rätt fånigt om man frågar mig:

“Mitt i Birka! Topp-uppiffad superduper trerummare med kök och vardagsrum i öppen planlösning. Stort jävla badrum med lyxvärme för sulorna. Barren har en stor tillhörande uteplats för fester och grillkvällar, inhägnad och med trätrall.”

(di.se)

Äntligen!

Isecore.net anser sig utläsa en ny [[copywriting]]-trend inom reklam:

Ordet “äntligen” missbrukas rätt friskt i reklamerna numera. Jag har sett flera reklamer för olika produkter som alla basunerar ut att “Äntligen! Nu finns [produktnamn] som [variant]!”

(blog.isecore.net)

Och jag som trodde att det var en hommage till Gert Fylking…

Ord är inte kommunikation

Kommunikation är svårt – det är inget nytt. Och viktigt är att tänka på att kommunikation sker inte när du pratar – utan när den som lyssnat har förstått vad du sagt.

I en kort postning ger Doug Sundheim goda exempel på vad kommunikation handlar om: prat är inte kommunikation – ord är bara det synliga av det som ligger under ytan. Han ger några korta tips:

1. Take some time to jot down your thinking behind the point.
2. Share the point and the supporting thinking with the other person.
3. Allow the other person to probe into your thinking.
4. Paraphrase each others’ points to one another.
5. Finish by agreeing on how you will stay in communication.
6. Realize that some issues might take more than one conversation to fully communicate.

(Fast Company Now)

Rejäl copywriting

Magnus har hittat en annons vars användning av metaforer sällan setts.

null

Jag totalt älskar inkonsekvensen: “Nu spränger vi butiken!” och därför (?) “Vi dumpar priserna” och sedan kommer det totala logiska lappkastet “Resten ska bort”. Jajustdet…

Att uppräkningen består av ett antal språkliga fel är väl inte så mycket att orda om: versala nationsbestämningar och versaler trots att det är komma-tecken som används. Längderna är intressant satta – det vore ju enklare att skriva “1,5 – 5 meter” och att de snygga mönstren skulle definieras som färger kanske inte är så viktigt? Jo, det är det. (ML Design)

Svensk seger i Young Creatives

John Bergdahl, Karin Frisell och Lars Jansson – från Forsman & Bodenfors vann årets Young Creatives i printklassen. Ett fingeravtryck och payoffen: “Ink should be used for writing” var deras enkla men slående förslag på Unescos brief. (Resumé)

Det roligaste (förutom att det är kul att svenskar håller sig väl framme i reklamtävlingar) är att Resumé lyckas stava fel – i en payoff som handlar om vikten av att kunna skriva… Eller så har teamet från F&B dragit alla vid näsan och gör egentligen reklam för stora multinationella bolag i gemen:
“Inc should be used for writing”
Ridå.

Copywriter skriver för Cap & Design

Fredrik Olsson, copywriter och creative director på Miami Advertising har börjat att skriva frilans för Cap & Design. Första artikeln är ett fotoreportage om byråns studieresa till New York och Miami.

“Jag skriver i Cap&Design för att jag gillar tidningen och för att jag vill dela med mig av mina erfarenheter och upplevelser till läsarna.”

Fredrik kommer att fortsätta med andra skribentuppdrag för tidningen, bland annat en artikel som ska hitta “branschens oskrivna regler”. (från Miami News Juni)