Det val som Falu Rödfärg gör: att inte satsa på stor export för att behålla möjligheten till att färga husen röda i Sverige är intressant. Och inte det minsta logiskt affärsmässigt. Man räknar med att den råvara som finns idag räcker i 80 år:

vi har valt att inte uttalat satsa på export eftersom vi vill prioritera att färgen finns länge i Sverige.

Onekligen har Pernilla Wigren förstått att hushålla. Om råvaran riskerar att ta slut för fort, genom en kraftig export så undermineras det varumärkesarbete som Falu Rödfärg gjort, där man bland annat offensivt skapat ett varumärkesskydd vilket gjort att ett antal stora färgbolag fått lov att ändra sina namn på de substitutfärger som finns. Falu Rödfärgs val är också intressant utifrån en kulturell synpunkt: att starkt hålla kvar det svenska genom att se till att den inhemska marknaden säkras för lång tid framöver. Det bygger på en nästintill isolationistisk syn på vad företaget har som grunduppgift.