Joakim Jonasson är tillbaka. Och förklarar att den låga nivån på svensk reklam, bortsett från webbprojekt, handlar om två saker:
- rädda reklambyråchefer
Han är trött på att byråerna tycks ledas av män som till varje pris vill vara politiskt korrekta, som inte officiellt åtminstone vågar ha någon egen åsikt.
Han tycker att byråcheferna borde ställa sig frågan om de primärt är ute efter att tjäna pengar eller att producera bra reklam. - Forsman & Bodenfors hegemoni
Forsman & Bodenfors har varit rasande skickliga på att producera klassisk reklam, inte tal om annat, men de har inte brutit nya vägar. Och eftersom F&B varit den måttstock som andra mätt sig med så har vi fått den reklam vi nu ser, där inget, med något undantag, sticker ut,
Även om Jocke Jonasson kan hamna i samma gnällfack som Lars Hall och många av de andra gamla så finns det substans i den kritik han för fram. För det är onekligen så att det finns en stark strömlinjeform. Och oavsett om den handlar om F&B, rädsla eller att branschen mer och mer består av elever som gått samma skola, samma linje, så måste man lyfta blicken.
En bra artikel, och intressant är att Young Rascal inte är någon mainstreamprodukt utan en välgjord spinoff-bloggtidning från förlaget.
Uppdatering: Huvudjuryns ordförande Jan Nord är också negativ till dagens svenska reklam. Hans recept skriver jag under på vilken dag i veckan:
Alla företag som sysslar med kommunikation måste rekrytera lite bredare för att få in fler udda personligheter i branschen. Det kanske är viktigare att en person har något intressant att berätta, än att han eller hon har den perfekta utbildningen. Det är också branschens ansvar att bygga upp kreativa miljöer där folk får utrymme och vågar lite mer.
Kanske Jocke är något på spåren, men bara till hälften. Jag håller fullt och fast med om att den rädda (och framförallt okunniga) köparen är en stor bov i sammanhanget. Men att Lokala Byrån ensamt skulle ha haft så stor påverkan är inget annat än löjligt. Visst, man har inte gjort något nämnvärt för att sticka ut, utan allt har varit lätt att fnissa med i, lite reklamens motsvarighet till easy listening.
Men om en hel bransch skulle dansa efter denna pipa, då är vi jävligt illa ute. Det betyder att den gemene reklamaren är en lallande, viljelös och värst av allt en helt talanglös fåne utan ambition. Och då måste vi ställa oss frågan varför det har blivit så. Är det Berghs som fostrar moronerna? Eller attraherar de bara dessa? Oavsett vilket svar man väljer så faller skuldbördan snarare på skolan än byrån. Nej jag tycker inte riktigt att Jockes resonemang håller. Och han har en bit kvar innan han blir en gnällgubbe av Halls underbara kaliber.
Apropå fördärvlig reklam. Hur bra tror Jocke att hans, nu några år gamla, Båstad-kampanj var för branschen?
lord Fredruk’s last blog post..Reklambyråer som tackar nej till reklam.
Precis. Lite min känsla också: det är nog antagligen mer intressant att faktiskt titta på vad en bransch blir om man har i princip anställda som haft samma lärare, samma studiekompisar och alla sprungit in genom porten på Sveavägen. Eller planners som gått Handelshögskolan.
Samtidigt så tror jag att F&Bs omhuldade svenskhetsframgång påverkat mer än vi kan tro. Det är som du påpekar “Lagomreklam” och eftersom det är göteborgsbyrå så har de fått vara “underdog”.
Men någonstans känner jag att jag ändå måste ta Jocke i försvar. Han är den ende (Lars Hall möjligen undantagen) som är ute i pressen och bullrar med jämna mellanrum. Den ende som klappar till köparna och kallar dem inkompetenta och fega. Skulle vilja se några storbyråledare göra det. Erik, Micke, Göran, Martin, Per och Sunit. Var är ni? Nähä. Ni hukar i skyttegraven. Köparkritik inte bra för affärerna, nej.
lord Fredruk’s last blog post..Reklambyråer som tackar nej till reklam.
Men nog är reklamen lite tjatig…
Älgar var på modet ett tag, minns ni det.
Tjejer som sjunger (Frida m fl)
Bilar som är på äventyr och blir transformers eller flyger runt i luften…
Töntiga människor (som väl ska betraktas som ett utsnitt av befolkningen) – Posten, Lantmännen, Ketchup, CitiBank
Människor som berättar – Svensk Fastighetsförmedling, Coop m fl
och så de där dockorna också – Eniros är värst, sen Dolmio osv.
mm mm
Det är verkligen trist.
Mary’s last blog post..Betyg eller måluppfyllelse…