Var går gränsen för utomhusreklamen?

I en kritisk artikel diskuteras reklamen i det offentliga rummet, och frågan som ställs är “var går gränsen?”

Att kränka människors integritet är med andra ord aldrig något negativt, utan tvärtom själva poängen. Det som gör att de här bolagen förtjust kan beskriva det offentliga rummet som det sista massmediet, medan traditionella reklamkanaler som dagstidningar och tv får allt mindre täckning för det epitetet.

(DN – Ekonomi)

På sin numera inte uppdaterade blogg tar hon ett mycket väl underbyggt livtag om hela debatten om “sexualiseringen av det offentliga rummet” och hennes slutkläm måhända har lite med ren marknadsföring men är viktig för att få balans på den diskurs som ofta kommer upp i samband med att politiker ska vinna poäng i kapitalismens basketmatch:

Hela historien om sexualiseringen av det offentliga rummet som politisk fråga är tragisk. Den stora symbolfrågan är den stora pseudofrågan. Några få troende köper problembeskrivningen utifrån luddiga och knappast feministiska analyser. I övrigt är det politisk teater. Man försöker verka radikal genom att föreslå knäppdrastiska lösningar – förbud – utan att ha den feministiska analysen med sig.

Debatten blir en storm i ett vattenglas långt från kärnan av det feministiska problem den ändå vagt avspeglar. Ty någonstans bortom moralism, svag analys och allmänt jantehat mot vackra modeller berörs en djupliggande konflikt: Konflikten mellan mäns rätt till kvinnors kroppar och kvinnors frihet som människor. Detta är en grundläggande maktrelation mellan män och kvinnor, ingen fråga om ja eller nej till bikinibrudar.

(Katrine Kielos

Ett referat från en hearing om Vem som äger det offentliga rummet finns hos åkestam.holst

Related Posts

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *