Almedalen revisited

Mer om Almedalen:
Up-and-coming Kielos beskriver det hela:

Alla känner alla, människor flyter samman. Vänster med höger, journalist med lobbyist, politiker med redaktör. Snart ser de ut att ha bildat flerhövdade monster: varje huvud håller egen monolog men kroppen minglar målmedvetet åt samma håll. Framåt småtimmarna är alla konturer upplösta och dessa svurna individualister kan äntligen finna trygghet i massan. Hundratals osäkra ögon som söker varandra i bekräftelse: ”vi är väl eliten, vi är väl det?”

(Katrine Kielos: Ångest i Almedalen)

Å andra sidan beskriver Jonas Morian en annan vinkel:

Den ”elit” som politiker, politiska tjänstemän, journalister, opinionsbildare och andra utgör får väldigt sällan några tillfällen att faktiskt träffas och prata över en öl eller två, så som andra gör. Almedalen är därmed en slags frizon där det är okej för en borgerlig politiker, en socialdemokratisk pressekreterare och en kvällstidningsjournalist att umgås och få ett ömsesidigt utbyte. Frågan är om det inte är den politiska och mediala vardagen det därmed är mer fel på än Almedalsfenomenet.

(PromeMorian – Ett patetiskt försvarstal)

Louise P menar att politik är kamp, vilket gör Morians liknelse mellan Almedalen och första världskrigets slag vid Ypres så tankeväckande, men hon menar att Almedalen snarare är tomt och ett tecken på att politik tappat sin kraft:

Kanske det är dags att inse att Almedalsveckan är en demokratisk anomali och helt enkelt allt annat än något demokratisk smörgåsbord? Politik är kamp och konfrontatation, inte gemensamma plattformer och mingelpartyn. Den kan inte vara något annat. Demokratitorg är en illusion och en direkt motsägelse till vad demokrati och politiska debatter handlar om. Det är redan en slags essens av korporativism. Seminarier, föreläsningar, samtal, debatt försiggår hela tiden, helst med tanke på integriteten, på andra villkor än gemensamma tält.

(digital prozaq – Kring och om Almedalens menlösheter)

Slutligen visar Björn Mellstrands erfarenhet av Almedalen att alla har rätt – mer eller mindre. Han menar exempelvis att det knappast är någon idé att göra några större utspel under veckan eftersom bruset är alltför stort. Men han ser också Almedalen som något unikt och värdefullt:

Almedalen är speciellt. Under några dagar skapas möten mellan politiker, organisationer, företag, media och allmänheten. Kontakter knyts och nätverk byggs. Det minglas. Det debatteras. Åsikter ventileras. Ibland lågmält och ofta högljutt. Ibland engagerat och andra gånger pliktskyldigt. Ibland på tumanhand. Ibland i stora samlingar. Ibland under välartade former. Ibland över ett eller för många glas vin.
Almedalen är något unikt. Denna typ av mötesplatser existerar inte någon annanstans i Sverige. Frågan är om de existerar någon annanstans i världen.

(JMWs blogg – Almedalen från Gotlandshorisonten)

Tidigare postningar om Almedalen:
Mingelfonden
Almedalen från inlandet

Och på min andra blogg:
Post Almedal
Sänkt i Almedammen

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *