Monthly Archives: April 2006

Mormors guld, Pelargon och Fikaställe

Ok. Gammal nyhet men för dem som missat det: McDonald’s tävling i att designa sommarens kaffemuggar är avgjord och vinnare är Anna Broström med mönstret Pelargon, Elisabeth Månsson, från designduon Ingela & vi, med mönstret Mormors guld och Dan Berglund, student på Beckmans och hans mönster Fikaställe. Det intressanta i sammanhanget är att det är “wildcardet ((Juryns egna val, utanför omröstningen))” Pelargon som blir porslin, något som Anna Broström, till vardags keramiker, tror beror på att det är enkelt och svartvitt. Dan Berglund passade enligt C&D i samband med prisutdelningen på att fråga om praktik hos byrån New. Det gäller att ligga i…

Tävlingen i sin helhet måste ses som en framgång: 6 907 bidrag, 120 000 besök på kampanjsajten och 20 500 röster på olika bidrag. (Newsdesk och – CAP&Design)

AB går Mediamarkts ärenden

Reklam som motsvarar det värde den här artikeln i Aftonbladet har för Mediamarkt. Att få in följande i ingressen i en artikel är värt motsvarande en jättekampanj i både TV och print:

Den tyska lågpriskedjan Mediamarkt ska öppna 30 butiker i Sverige. De säljer platt-tv till priser som är 25 procent lägre än de svenska elektronikkedjorna.

Det är fr a intressant att Aftonbladets journalist väljer att jämföra priset i företagets tyska affärer med priserna hos de svenska kedjorna. Detta trots att det senare i artikeln påpekas att priserna antagligen inte kommer bli lika låga när Mediamarkt öppnar sina affärer i Sverige.

Design1406

Graffitti är konst. Också hos New Art Center beläget i Newton som blivit utsett till Amerikas säkraste stad. (via Coolhunting)
Will Gurley gillar det psykedeliska.
När utomhusskyltar är annat än reklam: Marilyn Minter Billboards.
Gigantiskt och galet – snyggt såklart. Det är verkligen Mark Dean Vecas smått surrealistiska målningar som tar över hela rummet – eftersom det är målat i hela rummet. (via Coolhunting)
Stolen Fully loaded av Alexander Reh är ett konceptuellt sit-in. Den består av tomma hagelpatroner. Dedikerad till Hunter S. Thompson.
Anthony Lister gör konst av popkulturens skräp och vardagens ting. (via Coolhunting)

Intervju med F&B

I en intervju förklarar Erik Sollenberg, VD på Forsman & Bodenfors, varför de vinner så många priser i Guldägget och i andra tävlingar:

Vi är övertygande att kreativitet är avgörande när man gör bra reklam. Vi har ett starkt kreativt fokus på byrån. Sedan beror det på den samling talangfulla medarbetare vi har.

Sollenberg ser att F&B nu är bäst på integrerade kampanjer och fr a på webben med sina jobb för IKEA och Volvo. (N24.se)

Metallica stämmer Metall

Ett av de kanske mest oväntade varumärkesbråken pågår just nu. Det är bandet Metallica som stämt svenska fackförbundet Metall för varumärkesintrång då fackförbundet har köpt domänen metallica.st vilket gjort det amerikanska metalbandet upprörda. Domänen är registrerad av Metalls riskkapitalbolag Förvaltnings AB Metallica och Bahnhof, som hjälper Sao Tomé med deras domän .st, menar att det hela inte är något problem. Ulrich och gänget i Metallica har inget att komma med eftersom domänen inte är tagen för att snylta på deras varumärke. (IDG.se)

Metallica verkar lägga mer tid på att skydda sitt varumärke och sin musik via advokater än att producera ny. Diskussionen om ex [[DRM]] och domäner har mest gett bakslag för de mest högljudda inom musikbranschen. Både Metallica och Sveriges egna Petter, har förlorat mycket i varumärkesvärde genom att vara oerhört inkrökta i sina åsikter runt fildelningen. Det som de inte förstått är att deras varumärken varit lite rebelliska men när de börjar att snacka illa om sin publik (de som fildelar) och som i Metallicas fall, även jaga dem med egna stämningar, blir de bara en del av etablissemanget. Deras argument må vara valida men genom sin tidigare positionering som rebeller skapar de därmed en oerhört djup spricka mellan sitt varumärkes bild och vad de väljer att kommunicera.
Metallicas senaste utspel mot Metall, visar på svårigheterna med immateriell rätt utifrån ett internationellt perspektiv – bandet anser att de har fullständig rätt till sitt namn, även om det inte är ett fullt ut unikt namn och att Metalls riskkapitalföretag hetat Metallica en längre tid. Den åsikten bandet förfäktar är möjligen gällande på den amerikanska marknaden men eftersom Metall arbetar på en europeisk marknad går de utifrån dessa regler. Det som visserligen till viss del gör domänbråket problematiskt är att toppdomänen tillhör Sao Tomé. Dock finns det en regel att den juridiska frågan när det gäller innehåll på Internet ska lösas utifrån de regler som finns i det land där servern rent fysiskt befinner sig. I en domänfråga blir det då reglerna, som jag ser det, i landet där servrarna som administrerar DNS-informationen befinner sig.

Rätt världsbild och rätt story

Seth Godin tar upp oerhört viktiga saker:

1. Do the work necessary to be sure that your perception of the world is similar to the world as it is.
2. Create the stories (and the experiences to back them up) that change the world as it is.

Han menar att de flesta marknadsförare misslyckas med den första genom att blint stirra på det de vill själva. Genom att inte se andra än sig själva förlorar de kunskapen om den verklighet som konsumenterna lever i – och därmed misslyckas de även med den andra delen:

Your story has to be grounded in the worldview of your intended audience.

(Seth’s Blog via Beta Alfa)

Dålig engelsk copy

Wasabröds reklamfilm “Whole grain” (se Whole grain-filmerna här) har många förklarat sitt gillande inför. Jag gillar idén, den känns ändå rätt. Men när man lyssnar på texten så är det rätt “sloppy” copywriting. Eftersom jag själv inte är helt genom perfekt på engelska så frågade jag Åsk på Adland om det hela och hon hade reagerat på samma sätt.

Varje gång jag ser den känns det som om någon drar naglarna på svarta tavlan, så mycket svengelska som de sjunger. Jag hatar sånt!

Varför väljer man att göra en kampanj på engelska i Sverige? Och om man nu nödvändigtvis ska göra det – varför använder man så dålig engelska?

Much more healthy är inte direkt comme il faut.

Man “kan” säga “much more healthy” om man nu prompt måste det men det är inte helt rumsrent och i mina öron låter det ungefär som när barn pratar bäbyspråk. Charmigt när de är fyra men inte när de är vuxna och skriver texter till reklamfilmer!

Enligt Åsk, och även den engelska jag själv lärt mig så är det mer rätt att säga “it’s much healthier”.

Vidare använder de ibland det rätta “switch bread” men ibland också det märkliga change bread.

Och vem har någonsin hört uttrycket “soft bread? Eftersom det inte finns hårt bröd i anglosaxiska länder så behövs heller inte någon differentiering av brödets konstitution.

Ibland blir man tvungen att göra kampanjer på engelska även om målgruppen till största delen är svensk – en del kunder tror de verkar mer internationella då. Och jag skulle aldrig våga att låta en kampanj gå från mitt bord innan jag var säker på att engelskan var riktig.

Missarna du inte vill göra

Apsis har samlat några av de mindre intelligenta marknadsföringsexemplen:

När den svenska storheten Electrolux skulle introducera sina dammsugare i USA höjde man på ögonbrynen över hur dåligt de sålde. Helt oförklarligt, inte minst med tanke på den energi som svenskarna lagt på sin slogan – “Nothing Sucks Like Electrolux”.

De flesta av missarna visar att research är roten till all god marknadsföring, och att man aldrig kan räkna med att en produkt enkelt kan överföras från en marknad till en annan.

Själv säger jag: owned!

North Kingdom mjölkar

Goodby Silverstein & Partners har länge jobbat med den amerikanska kampanjen Got Milk? och nu har även svenska North Kingdom fått uppdraget att göra en kampanjsajt av det mer genomgripande slaget Brittlelactica: Planet in need. Tyvärr extremt tungladdad, även för mig med sexton mbits lina men snygg och en genomgående historia med stil av såväl Star Trek som Babylon 5. (tips från Frozentoy)

Jag kan känna lite “har man inte sett det här tusen gånger förut?” Bäst är introt med den flygande kossan, och fr a ljudläggningen i samband med introt.

Nittio procent skickar saker vidare

Ett bevis på att virals rent statistisk fungerar är Sharpe Partners undersökning som visar att nästan 90 % av Internetanvändare vidarebefordrar mail med olika innehåll.

63% of the respondents share content at least once a week, with 25% sharing daily or almost daily, and as many as 75% of the respondents forward this content to up to six other recipients.

Humor var vanligast – hela 88 % skickade vidare skämt, seriestrippar etc, följt av nyheter, hälsotips, religiöst/andligt material, spel och företagsinformation respektive sport/hobbyinformation. Kommentaren som Kathy Sharpe gör är att humor kan vara väldigt subjektivt. Demografin är också spännande: kvinnor i 30-40 årsåldern är de som vidarebefordrar mest och, eftersom det är en amerikansk undersökning, är den etniska tillhörigheten också en faktor: afroamerikaner är de som vidarebefordrar allra mest. Däremot visar sig varken utbildning eller andra sociala respektive socio-ekonomiska faktorer ha någon influens på att skicka vidare saker. Intressant är att vidarebefordrandet kan tänkas skapa en positivare uppfattning om branded content:

We also discovered that those who share content more frequently are less inclined to view brand affiliation as a negative, so the key becomes targeting those individuals.

Undersökningen är solid, över tusen respondenter som via nätet fick svara på frågor om sin vana att skicka vidare virals.

We knew a lot of people were sharing content, but even we didn’t expect it to be so pervasive.

(via Beta Alfa 2.0)

Platinaägget 2006 till Lasse Collin

Lasse Collin tilldelas årets platinaägg i samband med Guldäggsgalan.

Med envishet och talang fick han solen att gå upp även i väster, den kreative revolutionsledaren i sjuttiotalets Göteborg som förde kampen mot dåtidens kontaktmän och stadens reklambaroner. En evig rebell och fri radikal, med obändig vilja och okuvlig arbetsmoral, som fick hela folket att inse att fötterna är huvudsaken och att Till England, ja ja – dit ska man ta sig med båten. Den fula lilla Volvon kom i sitt livs form, men med nolltolerans mot lathet och flathet kunde han lakoniskt avsluta ett tynande samarbete med en enda bevingad rad: ”Sången har tystnat”. I ett betydligt längre manifest med rubriken ”Konsten”, beskrev han hela sin ideologi: “Gör det extremt. Gör det pedantiskt. Gör det våldsamt. Gör det klokt. Gör det fantastiskt. Gör det mänskligt. Gör det ärligt. Gör det med känsla. Gör det för att det är skoj. Gör det om och om igen.”

(Bold)

Att göra rätt när det blir fel

Design Observer beskriver i artikeln When Design is a Matter of Life or Death den arkitektoniska mishap som Citicorpbyggnaden utsattes för av byggnadsingenjören William LeMessurier och arkitekten Hugh Stubbins. Några felräkningar och saker som verkat ovidkommande visade sig i efterhand tillsammans skapa en farlig situation, där byggnaden kunde ramla ihop om den utsattes för hårda vindar. Det hela innebar ett etiskt dilemma för LeMessurier: skulle han hålla tyst, ta livet av sig eller berätta och ta smällen att ha räknat fel? Han gjorde det senare, vilket innebar att man kunde förstärka byggnaden och därmed rädda både materiella värden och antagligen många människoliv. Och genom att faktiskt ta sitt ansvar och lösa det problem han själv varit med att skapa fick han och Stubbins ett gott namn:

His exemplary courage and candor set the tone. As Arthur Nusbaum, the building’s project manager, put it, “It started with a guy who stood up and said, ‘I got a problem, I made the problem, let’s fix the problem.” It almost seemed that as a result everyone involved behaved admirably.

Och hur många gånger är det inte problem som uppstår i såväl designprojekt som reklamkampanjer som vi antingen kan vara tysta om, eller stå upp för vår egen kvalitetskänsla och säga: “Det blev lite fel men jag vet hur vi ska lösa det.” Eller som Michael Bierut på Design Observer skriver:

We designers call ourselves problem solvers, but we tend to be picky about what problems we choose to solve. The hardest ones are the ones of our own making. They’re seldom a matter of life or death, and for maybe for that reason they’re easier to evade, ignore, or leave to someone else. I face them all the time, and it’s a testimony to one engineer’s heroism that when I do, I often ask myself one question. It’s one I recommend to everyone: what would William LeMessurier do?

Så sant. Och jag kan själv frustrerat gnissla tänder när projektledare liksom försöker låta eventuella problem blåsa över istället för att tillåta mig och andra att lösa dem direkt. Jag tror att kunder hellre ser att vi erkänner våra misstag och rättar till dem än att känna osäkerhet inför om något verkligen är fel eller rätt.