Den stora media revolutionen är inte olika format, inte 3D eller något annat “hi tech”. Det är “delinearization” – att den traditionella linjära, av sändaren bestämda sändningstiden och/eller ordningen av det som sänds, förändras till atomära bitar. Den digitala revolutionen handlar fr a om det: ett annat sätt att skicka kommunikation. (Tanken om skillnaden mellan fysiska bitar och digitala bitar har Nicholas Negroponte skrivit om).
Det intressanta med det nya sättet att distribuera de digitala bitarna är att det innebär en förflyttning av kontrollen från sändaren till mottagaren.
För reklambranschen innebär det att konsumenten får större makt över var, när och hur reklamen ska tas emot.
“What happens when radio and TV signals are sent via wireless IP instead of the current analog and digital broadcast signals? Once that happens, control over how, when, and where media are used and consumed falls squarely into the hands of — the consumer.”
Det är en verklighet som branschen ännu har att förstå. (ClickZ)
Bra begrepp tycker jag.
Som jag samtidigt skulle vilja nyansera vikten av. För som vanligt med nya tankar inom marknadsföringen så är det här väl egentligen ingen revolution. Inte i den bemärkelsen att människorna förändras. Men man kan väl säga att det är så här att den, idiotiskt nog tidigare accepterade, traditionella halva av reklamen som inte fungerat nu har fått ny teknik till sitt förfogande för att kunna påverka på kundernas villkor, vilket troligtvis är mycket mer effektivt. Den andra halvan kan fortsätta i vanlig ordning. Bara för att vi kan välja filmer, låtar och annat själva innebär det inte att vi vill göra det. Och bara för att vi skulle kunna designa vårt toalettpapper själva, innebär det inte att vi kommer att göra det heller.