PR-konsulterna lurar oskyldiga journalister

En läsvärd post tar upp den ständiga frågan om relationen mellan PR-konsulten och journalisten:

“Luras PR-konsulter? Nej, att påstå att PR-konsulter är experter på att finta journalister är samma sak som att säga att journalisterna är ett lättlurat gäng människor. Man övervärderar PR-konsulterna. Och omyndigförklarar journalisterna.”

(JMWs blogg)

Börjar det inte bli dags att journalisterna slutar tycka så synd om sig själva och inse att om de gör usla nyhetsvärderingar så är det inte pr-konsulten som gör fel utan journalisterna. Samtidigt känns det lite väl mesigt att som BjM och ASH nästan ta bort hela PR-konsultens arbete. Rent faktiskt är uppdraget att få in PR-konsultens kunds varumärke i tidningen, eller en produkt. Det är knappast något att skämmas för. Att det sedan skulle vara PR-konsulterna som ska uppehålla journalisternas etiska hållning är lika dumt som att det är reklambranschen som ska se till att inga nakna bröst syns.

Vik inte ut dig om du vill vara på SVT

SVT visar sig ha en något udda praxis när det gäller vad TV-personligheter har gjort i sina tidigare liv. Det visar sig bland annat att Charlotte Perelli blivit vägrad att sjunga i mellanakten för Lilla Melodifestivalen.

Tidigare har skådespelerskan Josephine Bornebusch nekats en roll i SVTs humorprogram “Kvarteret Skatan”, redaktören Natanael Karlsson förklarar:

“Vi vill förknippas med figurer man skrattar åt?–inte runkar åt.”

(Aftonbladet)

Jag tycker att Natanaels förklaring stinker värre än en hamster som varit död en vecka. Snubben borde skickas till en boot camp för inverterade feminister. Eller nåt.
SVT håller på att utvecklas till det stalinistiska centralkommitéstyrda jättekomplex som försöker göra sina anställda till åsiktslösa idioter.

“Drinking at Work to Uncork Creativity”

Passande en fredag som denna (då vi tänker flexa ut och dricka upp vinet sedan personalfesten och sedan sticka iväg till kompisarna på Matiné för en invigningsdrink):

These days, drinking on the job is anathema in most workplaces. Unless you work at Maloney & Fox, a New York City-based public relations firm, where “Bloody Mary Brainstorming Sessions” are a common occurrence and the bar is always open. Lest this conjure an image of slurry outgoing messages, typo-ridden e-mails and 90 percent absenteeism rates, take note that work gets done. Maloney & Fox’s substantial client roster includes Microsoft, T-Mobile, RCA and Wonderbra. […] Fox says the cost-benefit analysis comes down solidly in favor of the tradition in terms of enhanced creativity and motivation. She notes that the company, which has 19 employees, has never lost a worker to a rival public relations firm, a rarity in that volatile enterprise, though some have gone on to other pursuits.

(workforce.com via Clay)

Mer stulet från Futurelabs

ÅRETS REKLAMFARSOT: VARUMÄRKESLÄNDER
Det är fler än våra landsortskommuner som har insett att det inte räcker med glossiga turistbroschyrer för att få ruljans i kassan. Man måste ha en slogan, ett varumärke och en hel strategi för hur man vill uppfattas. Framgångsexempel som “Cool Britannia” och “I love NY” inspirerade mindre nationer som Belgien att förvandlas till varumärken – inklusive pay-off och logga. Nyligen sällade sig Estland och Liechtenstein till skaran av profilerade nationer. Enligt Alan Siegel, chef på Siegel & Gale i New York med klienter som Argentina, Manchester och Nya Zeeland, skulle Sverige vara ett enkelt land att konceptualisera. Värre skulle det vara med Afghanistan och Irak. State 51 och 52, kanske? (Källa: Metro)
IKONISERAD INDIVIDUALITET
Våra symboler för döden och våra döda varierar – inte minst i tidningarnas dödsannonser. Korset har varit den dominerande trenden från 50-talet till sent 70-tal. Det lättades sedan upp med lite blommor och duvor. Och nu handlar trenden om att sätta personlig prägel på sin runa. 1997 räknade man med inte mindre än 1.800 olika symboler, från golfbollar till springande kvinnor. Senaste försöket är en nygammal favorit: fotografiet av den döde (numera taget då personen var vid liv). Någon nationell samsyn i frågan finns dock inte. I Stockholm och Malmö experimenteras det vildast, i Göteborg dominerar måsar och segel och i Västerbotten vilar man i frid under talldungen. Visa mig din dödsannons och jag ska säga dig vem du är och var din gravkista bor. (Källa: Amos och GP)

Design Memory

Snyggt och roligt. Siemens säljer sina Gigaset med hjälp av design. Och i det här fallet med hjälp av ett Design Memo, memoryspel med känd design och självklart – en tävling där man kan vinna spelet i analog version.

Såna här kampanjer gillar jag (kan ju bero på att det gick riktigt bra för mig :D).

Designåret reviderar logotypen

Ibland undrar man vad folk sysslar med. Och när det gäller Designåret 2005 är undran stor.

Nu revideras den första logotypen och hela konceptet “Mer Design” verkar ha gått i papperstuggen.

Som om logotyprevisionen inte var nog väljer man att byta domännamn: från merdesign.se till designaret.se. (Mer Design – Designåret 2005)

Visst – jag tyckte den förra logotypen var sämre men rent varumärkesmässigt så är det här höjden av amatörism.

Sverige

“Sverige står för det rena, som friskt vatten, helande natur. Samernas historia och kalfjället är också viktigt. Jag har till exempel skapat Zen ansikts- och kroppsbehandlingar med inspiration från samerna.”

Kerstin Florian, svenska som slagit igenom med sina spaprodukter internationellt. (Damernas Värld 0413)

Nexcite wanna sex you up

Dags igen. “Sexdrycken” Nexcite ska återlanseras och det med pr- och gerillamarknadsföring av Mafioso, med Dominika Peczynski och Cabane Communication. Annonskampanjen är framtagen av reklambyrån Nedkelly.

– Våra kärnvärden är fizzy (bubblig, reds anm), intelligent och flirtig. Vi tycker att kaninerna är en härlig symbol som passar bra för produkten. Kaninen är en välkänd symbol för kärlek för många människor, säger Monica Rab som är vd för Nexcite.

(Resumé. Läs också om förra gången det begav sig.)

go.mera.entreprenörer

go.group blir ett holdingbolag över de olika företagen som ingår i gruppen. De kommer att ägas och drivas till största delen av anställda och till en minoritet av go.group. Däremot kommer go.garbergs helt ägas av holdingbolaget.

Schüllerqvist, som jobbat med active marketing inom go-koncernen blir åter fria och active marketing-biten tas över av dm-byrån go.larsson. (go.dagens go.media)

Snott från FutureLabs nyhetsbrev

PERFEKT, PERFEKTARE, PERFEKTAST
Livstilsguiden för nervös medelklass på jakt efter sitt rätta jag, tar återigen sin uppgift på dödligt allvar. Decembernumret av Wallpaper har radat upp inte mindre än 25 sätt att förbättra ditt liv. I sin inledning skriver de: “Of course, your life is perfect already. But there’s always room for improvement. We’ve searched the globe (…) for the people, places and products you didn’t know you needed.” Och vad sägs om fint belysta bunkermontrar för din Porsche? Eller, ett eget museum för din samling designstolar? Fast mest träffande är nog redaktionens tips nummer 14 – skaffa dig en hobby. (Källa: Wallpaper)

FRIHET, JÄMLIKHET OCH TELEVISION
Sedan 25 oktober har fransk television blivit lite färggladare. Betalkanalen Pink TV, av homosexuella för homosexuella (och nyfikna heterosexuella), är en framgång i reklamuppmärksamhet, tittarantal och i Euro räknat. “Ett stort steg för televisionen, ett litet steg i högklackat”, som de själva uttrycker saken. Med en transsexuell sportreporter i korpsvart hår och smak för läder
och storprickigt, gör Pink TV skäl för sin slogan “Liberté, Egalité et Telé”. (Källa: International Herald Tribune)

IQ ELLER IDIOT?
Ingen föds perfekt, men med skalpell, nål och tråd kan behagen alltid korrigeras. Värre har det varit med bristande begåvning och störande nojor. “Cosmetic neurology” kallas medicinens senaste framsteg som ska råda bot på
IQ-brist och manier. Forskningen kring Alzheimers och andra sjukdomar har visat sig väl så användbar på fullt friska men inte helt nöjda personer. Med medicin och kirurgi kan intelligens skärpas och humör bestämmas. Kanske blir uppföljaren till Extreme Makeover en “Brain edition”? (Källa: the Seattle Times)