Åtminstone om man får tro konsumentministern:
För oss är det viktigt att skydda barnen. Ingen annan grupp har lika svårt att värja sig mot reklam.
Observera ordvalen: “skydda” (mot något farligt) och “värja” (undvika, undfly det som är farligt).
Ja kära nån.
Nej just ja, det finns säkert ingen bakomliggande orsak som göra skäl för att det i Sverige är förbjudet att rikta TV-reklam mot barn under 12 år?
Det finns det självklart: tron att barn är känsligare än vuxna och dummare än vuxna och därmed går på reklam mer. Något som forskare mer och mer inser inte är så enkelt. Skulle man vara krass så skulle reklamförbuden snarare drivas utifrån målgruppers kunskap och sociala sammanhang än åldersdemografi.
Så – det som ligger bakom är en myt. Frågan är om det är positivt att vi låter myter styra vår lagstiftning.
Snarare ligger grunderna till detta runt att barn, exempelvis både kognitivt och psykologiskt, inte är lika utvecklade som en vuxens människa. Att fler unga vuxna har fått större insikt på senare tid om just reklam och dess inverkan på en person ändrar inte de biologiska faktorerna. Och just därför så är det etiskt riktigt att använda sig utav åldersdemografin när det gäller reklamförbud.
Det bakomliggande är då alltså inte en myt. USAs “Children is just business”-hållning må vara en lukrativ morot för en del, men när sunt förnuft hamnar bakom stora mammon så bör man nog ta sig en tankeställare.
Du utgår från en biologi som du inte kan bevisa. Vad är det som säger att barn inte är kognitivt eller psykologiskt “lika utvecklade”? Det enda du mäter det emot är en subjektiv definition av “vuxenhet”. Om de biologiska faktorerna (för övrigt är det upp till dig att faktiskt bevisa att kognition och psykologi är en “biologisk faktor”) nu är så viktade borde man då inte undvika reklam som kan nå personer vars biologiska förutsättningar gör att de inte är “lika utvecklade” kognitivt och psykologiskt. Tittar vi på en utvecklingskurva som mäter andra kognitiva delar än ålder så skulle vi hitta många “vuxna” som är mindre kognitivt utvecklade och därmed mer “mottagliga” för reklam än många barn. Hela åldersdemografin bygger dels på just en subjektivt bestämd syn på kognition respektive på att man undviker att plocka in en social dimension när det gäller såväl psykologisk som kognitiv utveckling.
Du har missat att jag är beteendevetare va? ;)
Barns utvecklingsfaser är ganska väldokumenterade, det finns otroligt många källor på nätet och här är det första sökresultatet jag fick fram när jag knappade in Development och Children, då jag antar att du trots allt vill ha någon sorts källa: http://www.childdevelopmentinfo.com/development/piaget.shtml
Jag har aldrig påstått att de är biologiska faktorer, det jag ville få fram var att de påverkas av biologiska faktorer, till exempel då ålder.
Skillnaden är att vuxna är fullt utvecklade människor(både fysiskt och psykiskt) medans barn inte är det. Vilket är en vid skillnad i jämförelse med de vuxna du nämnde.
Den sociala aspekten kan underlätta men inte ersätta saknad utveckling.
Jag är ingen påhejare av barnreklam.
Men frågan är egentligen: Vad är problemet? Barn är inte konsumenter. De har inga pengar Det är deras föräldrar som får betala om de inte lyckas stå emot(vilket tydligen inga föräldrar förväntas göra i dagsläget).
Barn tar intryck av precis allt, inte bara reklam. Jag vet inte om du är ett barn av sjuttiotalet. Men vissa barprogram i kombination med en uppväxt i Majorna gjorde att jag har aningen svårt för kommunister. Borde inte jag skyddats från detta?
“barprogram”? Knappast i Majorna. Där skulle det nog snarare varit “haschprogram”