Informatören beskriver hur en PR-byrå kan sägas göra alla fel i boken: PR gone wrong. Dubbelt upp. Hans slutsats är att PR-människor ibland försöker för mycket. Min är nog snarare att det finns för många som inte lärt sig läxan.

Den sk “tiarafeministen” hissar Stockholms Landstings och Lafas sommarkampanj mot klamydia. Och jag gillar den också. Stöddig med glimten i ögat istället för statliga pekpinnar. Lafas reklambyrå är Ester.

Mer hiss (det tillhör inte vanligheterna om man säger så…) får Verums hälsofil av Niklas på bloggen “Livet på Ölandsgatan 10”. Byrå är Saatchi & Saatchi Sthlm och kampanjen väger tungt in på TV-medieköp. Själv är jag lite mer skeptisk – visst fungerar men det känns som något man sett förut. Idén har gjorts både inom reklam och underhållning (ta spermierna i Woody Allens tappning). Själv blir jag fundersam över den målgrupp man valt, och att man där valt ett smärre krigstema om än med gulliga bakterier.

Hannaholivia påpekar att reklamen för medel mot diarré är rätt äcklig per definition. Och Syrrans granne påminner om den förra gången som lös mage var på tapeten. Och Yellybean har samlat en del mindre smakfulla reklamfilmsexempel. Jag kan mest reagera över den lätt “tyska” stil som reklamen för Imodium och liknande medel håller men samtidigt kan jag tycka att de skapat reklam som svarar på konsumentfrågan “vad är vinsten för mig att använda produkt X?”