Enligt bröderna Tommi och Karri Rinne är det kört för entreprenörer som inte kommer från den akademiska världen. Bröderna har kommit fram med en kontorsstol som hjälper till vid ryggproblem. De har världspatent, forskare och akademisk media har gett deras idé rätt. Men riskkapitalet lyser endast med sin frånvaro. (DN)
Jag tror tyvärr det mer handlar om att kontorsstolar inte är så sexigt. Och att det inte nödvändigtvis handlar om akademisk bakgrund utan om bra PR. Idéns “story” handlar om deras far och hans ryggproblem, hur de fick idén när han förklarade att det enda stället där han inte hade ont var på toaletten. Berätta det. De ifrågasätter hur man blir tagen på allvar om man berättar hur enkelt idén kom till – de ifrågasätter därmed hela grunden för sitt varumärkes idé. Synd.
Kanske missar de också just att det är en “innovation från gatan” och den möjlighet det öppnar för marknadskommunikation.
De pratar om att missionera – bra – men berätta rätt saker.
Poängen de har är väl dock att de faktiskt redan har satsat allt vad de har möjlighet till (och dessutom sålt 2000 stolar!!). Jag tycker att problemet de lyfter upp är fullt relevant. Sveriges linjära innovationssystem med en föreställning om att man kan forska fram produkter, finansiera de samma som forskat fram dem, och sedan så säljs de.
Jag håller dock med dig om att många i samma situationer har lyckats få betydligt mer buzz för sina produkter i de här lägena som typ Stay-in-place, Ullmanstolen eller Boop. Och dessutom det här citat var ju lite märkligt:
“Tack vare ett företag vars vd tror på idén har de fått hjälp att ta fram färdiga stolar, men riskkapitalet har lyst med sin frånvaro.”
Om inte det är riskkapital, vad är det då?