Mitt värsta minne med personsökare är när jag, i min förra karriär, stod framför en hoper pensionärer och pratade. I min byxficka hade jag personsökaren som gick igång. Det må vara hänt – om man inte är klädd i röklin (prästens kläder under gudstjänst). Så min predikan blev något kortare än tänkt och jag lät nog mer känslomässig än vad innehållet krävde…
Nu försöker General Mobile, som äger Minicall-tjänsten i Sverige, att återerövra åtminstone några få procent av sin tappade marknad med hjälp av en reklamkampanj. Argumenten finns i erfarenheterna av såväl stormen Gudrun som andra tillfällen då såväl fast telefoni som mobiltelefonin slagits ut. (SvD)
*småler*
Rent generellt för oss vanliga konsumenter kan mobilen fungera på samma sätt, man har den ljudlös och med vibrationer :) om så önskas. Men jag tror inte att personsökaren blir något i var mans ägo direkt.
Annica
Hahahaha.
Jag brukade ha min beeper under mitt förkläde när jag jobbade som Barrista. Varje gång den vibrerade fick jag vad jag kallade “beepelepsy”, tvärstannade mitt i en mening stammade och började muttra eh… innan jag hittade slå av knappen. Man kan se rätt knäpp ut.
barista. Et “r”. nå.