Efter tre år väljer PR-byrån JKL att lägga ned sin blog. Tove Lifvendahl skriver en högtravande text om varför och allt bloggen gjort för dem. Hon ser bland annat bloggens format som något som kommer att få stor nytta för näringsliv och andra – om än i förfinad form. Slutligen kommer en, för mig lite väl suddig vinkning:

Bloggens styrka vilar till stor del på dess fenixska natur – osentimental födelse och död. Den ska inte vara någon institution, vilket vi med vår nedstängning idag vill understryka. Bloggen är död – leve bloggen!

(In loving memory: JKL Blog)

Jag kan inte hjälpa att le lite åt den mycket högtravande text som Lifvendahl skrivit och samtidigt kalla bloggen en “fenixsk natur”. Och jag förstår inte riktigt annat än att de helt enkelt har tröttnat, att det är för få som läser deras blogg så de väljer att lägga ner. Själv tycker jag väl att de, utifrån Toves text, borde utveckla sitt bloggande – “förfina det” – istället för att kasta in handsken.

Fredrik Wackå påpekar lite beskt att JKLs försök att utnämna sin blog till den första svenska företagsbloggen är en direkt felaktig utsaga (dvs. Tove ljuger) eftersom det fanns ett antal andra bloggar som på olika sätt var knutna till företag (ex. var Researcher en spaningsblogg för Sprida redan 2002).

Jag håller för övrigt med Fredrik på bisonblog att bloggens styrka för företag ligger i en användning internt – det innebär en möjlighet att differentiera och marknadsföra det egna varumärkets värden bland de egna anställda. Anställda är trots allt de viktigaste marknadsförarna.