Category Archives: BoR:ed

Bloggar om Reklam:edition. Jag samlar saker som skrivs i bloggosfären om reklam. Många gånger negativt men intressant att hålla koll på för oss marknadsförare.

BoR:ed – Nini dissar reklamfilmer

Bad Girl Nini går igenom reklamen som hon för tillfället retar sig på i Reklam revisited: Först får Coop en skopa ovett i vad Nini anser en mycket usel konsekvenslogik.

Vänta lite nu! ’Servera grönsaker till varje måltid’ sen ’Grandiosa minipizza 6-pack’?? Vad har pizza med grönsaker att göra??

Samma annonsör ger henne en känsla av förvirring med ologiska klipp:

först en röst som sa ’Färska bär till glassen är enkelt och gott’ med tillhörande bild på en glass som det regnade hallon och blåbär över sen kom ’Just nu extrapris på frysta räkor’

Hennes exempel visar svårigheten med att använda utbudsreklam samtidigt som man vill föra en imagekampanj – det blir inte solitt logiskt. ICA har lyckats genom att både bygga profilen genom de trevliga men synnerligen surrealistiska figurerna i sin långkörare till kampanj samtidigt som de i princip kan stoppa in alla varor och skapa utbudsreklam genom att skriva in varorna i storyn direkt eller indirekt.

Hon går vidare med att dissa den senaste reklamen för värktabletten Ibumetin:

-Du. Är. Så. Fin.
Jag. Tror. Jag. Dör!! Jag kommer aldrig köpa Ibumetin nu. Aldrig!! Ibu & Metin köpte jag, den var asrolig. Enkel, otippad och rolig. Men den här vi-är-skådisar-i-stort-behov – av-cash-så-vi-gör-en-bajsreklam-grejjen är bara för mycket!

Hon är inte ensam om att vilja ge den reklamen årets kalkon. Jag kan tycka att det mest är ett exempel där det kreativa först är vasst, och sedan väljer man en feg väg med både en sorts celeb-vertising (kända skådespelare) och en rätt usel idé. Jag håller med henne att Ibu och Metin var briljant i sin enkelhet. Man kan fråga sig varför man väljer att sumpa en sån bra idé, som man i princip kunde kört mycket länge för den här C-såpeidén – som i första anblicken liknar ett tjog med reklamspotar för köksföretag.
Jag gissar att det handlar om att försöka urskilja en strategisk målgrupp och prata med den. Gissningsvis har man satt “kvinnor, gillar såpor, 35 år uppåt” som den typiska Ibumetin-konsumenten. Och då faller Ibu och Metin bort eftersom den snarare bygger på att skapa en medvetenhet om själva varumärkets namn. Frågan är då om målgruppen verkligen tar emot det? Jag vet inte – det är, till skillnad mot Elons reklam med matpappan, helt enkelt för långt ifrån verkligheten, för tillrättalagt för att skapa en känsla av relevans.

Nini slutar med att kräkas av Nicorettereklamen där en ung kvinna tungkysser en riktigt gammal gubbe för att få tag på hans nikotintuggummi.

Här tror jag det handlar mer om personliga preferenser (eller kräkreflexer). Den reklamen har edge och jag tror att den fungerar genom att den är så udda, väl regisserad och har en story som bygger upp produktens unicitet och exklusivitet – du måste bara ha den. Den är sopren från pekpinnebudskapen som är vanlig i annan reklam för liknande produkter.

BoR:ed – Håkansson och kycklingen

En av de nya idéerna för Researcher är att kolla vad som bloggar skriver om reklam – och då inte nödvändigtvis reklambloggarna utan de där som kallas “dagbok på nätet”. Jag kommer att använda mig av Johan Larssons utmärkta tjänst Bloggar.se och plocka upp de som taggar sina meddelanden “reklam”. Det kan förhoppningsvis ge lite perspektiv på våra teoretiska perspektiv om marknadsföring och en insikt om att de väl uttänkta strategiska idéerna liksom de höga kreativa infallen helt enkelt inte alltid faller på plats.

Först ut är en personifiering som uppenbarligen inte varit helt igenom tänkt. “Sugbloggen” berättar om sitt “möte” med kycklinguppfödaren Bo Håkansson:

Kommer hem och ska snitsa upp paketet och då ser jag till min förvåning en bild på en svettig jävla gubbe. I blå slaktaruniform. Med ett stelt leende. Jag tänke “wtf är det en bild på en ful snubbe för?” Vad har han med min kyckling att göra?

Jo ser ni. Det är en bild på uppfödare Bo Håkansson. Va fan! Vad har han på paketet att göra?

Lärdom: se fan till att den som ska personifiera och skapa relation faktiskt har de faktorer som gör att konsumenten kan känna tillit och förtroende. Här har onekligen det gått åt pipan. Nästa fråga: är det alltid en fördel att personifiera ett varumärke eller en produkt? Jag tycker inte det – det måste på något sätt finnas en relevans för konsumenten att vilka koppla en person till en produkt. I det här fallet antar jag att det handlar om att man ska känna att “han Håkansson verkar trevlig så hans kyckling måste ju vara god”. Idén antagligen hämtad från Milkos och Arlas reklam som bygger på vem som föder upp kossorna som ger mjölken. Problemet är att dels har Milko och Arla castat sina bönder (jag vet inte ens om Milkos personer ens är mjölkbönder på riktigt)från säker källa (vi snackar kassaskåpssäker) får jag veta att Milkos huvudpersoner inte är bönder på riktigt, och sett till att både koppla relevans, förtroendeskapandet och kommunikationen. Dokumentariteten (wow… finns det ordet?) får inte gå ut över att personifieringen faktiskt kommunicerar.

Så slutsatsen blir rätt tänkt – fel exekverat.