Sent och kort. Men bra.
DI har kollat in klocktrenderna: Tid är mycket pengar
Nästa reklamidé? Parasitic Advertising typ via Adland
Nej, jag är inte sjösjuk – jag badar i LTT lit bathtub.
Fast food verkar aldrig göra något fel – kolla på retroCRUSH. En galen viral om din lunch: Unleash The Hour®.
Slöhet eller en smart idé för journalister och copys? Läs mer hos Loci: Självskrivande text på Wikipedia?
HTF väljer att satsa på en bred kampanj för att skapa ett högre brand awareness om förbundet. Men enbart i storstäderna där utomhusreklam och reklam inom den allmänna kommunikationen liksom dagspressannonsering ska berätta om tjänstemannaförbundet. Det ska också ske en intern kampanj via förbundets elvatusen förtroendevalda. Ett event är också inplanerat med stand-up-uppträdande. (Newsdesk)
Min fundering är om det verkligen är rätt att enbart köra i storstäder. Målgruppen känns rätt så enkel att utröna och därmed borde man kunna skapa en bättre träffbild även utanför storstäderna.
Det är alltid lika märkligt. En enkel – helt meningslös – idé. Ett spel som handlar om… ingenting. Och det är verkligen svårt att sluta. (Snickers Satisfies)
Som Åsk påminner mig så är Miss McDonald old news. Jag hade för mig att jag hade sett det förut vilket gjorde mig lite förvirrad av DI.se’s nyhet. Får skylla på att man ser för mycket reklam :).
Japan väljer att fimpa Ronald McDonald till förmån för en läcker ung kvinna – miss McDonald. Hidekazu Sato på reklambyrån Beacon menar att förändringen inte är så stor:
“Vi ändrade egentligen inte på Ronald själv utan lekte bara lite med hans kostym. Vi har förstått att folk har börjat kalla figuren för den kvinnliga versionen av Ronald, men det var verkligen inte vår avsikt.”
(di.se)
Jahaja.
Skum viral: Buddy Lee Guidance Counselor
BMW, bilföretaget som räknas till föregångarna av “branded entertainment” och produktplacering, har mindre och mindre satsat på att få sina produkter in i filmer, tv-serier och liknande. Anledningarna anses vara många – ökade kostnader, ökad konkurrens inom själva marknadsföringsformatet. Men det faktum att BMW håller på att byta byrå i USA – från Fallon som producerat filmen The Hire, att man bytt marknadschef och fr a, enligt initierade källor, på grund av att huvudkontoret i Tyskland valt att lägga sig i marknadsföringen:
“Munich got involved and it became a bureaucratic nightmare […] The more levels of approval you have for innovative ideas, the more likely you won’t get those ideas approved.”
(Ad Age)
Ingen som påpekar det självklara – att det inte ger den förväntade ROI som man trott?
Eftersom fler och fler marknadsförare tittar på buzz-marketing, WoM och customer evangelism har också lagvrängarna börjat att titta på det lagliga i att inte berätta att det handlar om reklam. (Ad Age)
Enligt de senaste undersökningarna har medelamerikanen TV:n påslagen mer än 8 timmar per dag. Bland annat ifrågasätter såväl Resumés Magnus Örvell som JMW-blog de flaggningar av att mediaköpen kommer under kommande år lär förflyttas från TV-mediet till enklare och mer mätbara medier som online och produktplaceringar etc. (Mediaweek och Ad Age)
Det är skillnad mellan att ha en TV påslagen och att titta på den. Tidigare undersökningar har visat att TV:n mer och mer används som en radio – ett konstant omedvetet brus. Det innebär därmed att reklam på TV borde göras mer lik radioreklam – att använda ljudmärken och arbeta mer med ljud och voice-over. Å andra sidan blir det tråkigare reklam.
Cingular och iTunes har gjort en lätt skojig dansviral-onlinesajt. De har använt sig av gamla käcka format som att få folk att dansa till utvald låt och självklart – i samma stil som Wedding Crashers-viralen – kan du dansa själv. (Makemedance.com)
Ni följer väl The Advertising Agency. Lysande blog om livet på reklambyrån. Och ofta funderar jag vad jag gett mig in på :).
Alla kan ändra sig…
“One theme woven through the talks was that executives throughout the industry who as little as a year ago still perceived branded entertainment to be a gimmicky fad, had been forced to confront it within their own companies as a marketing discipline that can no longer be ignored. Many described new moves by marketing companies to dedicate parts of their advertising budgets specifically to Madison & Vine projects.
The group also acknowledged throughout its discussions that branded entertainment brings a whole new set of accountability demands and challenges with it, and that if it is going to fully “grow up” its ROI has to be proven, better metrics must be developed and real objectives have to be put in place. “
(Ad Age)
Ibland är det inte så svårt att förstå att reklambranschen kan ses som en bransch fylld av cyniska psykopater. Senast i raden är Hans Bylund, CD på Trimedia som fick en idé av Kate Moss’ knarkande. Han hörde av sig till Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle med en idé om att göra en antidrogkampanj på temat mode. Det intressanta är också a) att Resumé väljer att skriva om något som knappt verkar vara satt på pränt. b) att en reklamare går ut och snackar vitt och brett om ett projekt så tidigt i kreatörsfasen. (Resumé)
“Men det var väl en bra idé.” säger säkert många. Jag är inte så säker på det. Det är bra att reklam är aktuell, och när det gäller NGO-reklam är det rätt nödvändigt – eller så ska man spela på känslor (se Olle & Calles jobb för Cancerfonden). Men när det är så oerhört framträdande att man använder sig av en historia som fr a inte ens berör den målgrupp som man säger sig vilja beröra – ungdomar – utan enbart verkar vara ute efter största möjliga genomslag i mainstreammedia är det mer än lovligt “slicka-på-fingret-och-känna-vart-det-blåser”.
Alltså: Kate Moss togs in av H&M för att sälja Stella-kollektionen. Den målgruppen är mycket äldre än den målgrupp som Trimedia och RNS vill nå. Det innebär att rätt få unga har reagerat över Kate Moss’ snortande. Därmed blir kopplingen svag mellan verklighet och reklam. Man förlorar själva grundtanken med att använda en aktuell händelse – eftersom den inte nödvändigtvis är aktuell, eller ens känd, för målgruppen.
En klassisk stolpe ut.
Fler och fler reklamspotar verkar göra reklam för en sak men samtidigt ha produkter från andra varumärken. Exempelvis så är iPod/Apple inte sällan med i såväl musikreklam som mode och inredning. Den synnerligen ofta besökta reklamen för Carl Jr:s hamburgare där Paris Hilton tvättar en Bentley är ett annat exempel.
Det är en intressant utveckling. (USA Today)
Även inom print börjar olika varumärken att samarbeta – både när det gäller annonser men fr a print-företag som samarbetar om att ge sina annonsörer en perfekt mix av mottagare, liksom att ge mediaköparen tillräckligt bra CPA. (NY Times)
Den franska skokedjan Courir satsar på viralkänsla. En allmän sneakersfilm är lätt sanslös: Everyday Sneakers. Hela storyn bygger på management-litteraturens jagande efter enkla saker att hänga upp gamla teorier på. Det är en skön clash mellan uptight businessjournalist, en oerhört timid japan som sedan kör en sång…
Jag är en enkel människa – jag tycker sånt här är kul.
En för Nike Air är mer NSFW.
Ett av de märkligare varumärkessamarbeten på senare tid måste ändå vara Checkers + Jim Beam. Checkers släpper Jim Beam Double Cheddarburger och en Jim Beam Cheddar Chicken sandwiches med Jim Beam BBQ Sauce.
“Checkers/Rally’s is the adult fast-feeder that can offer adult-focused menu items like these. Similar BBQ products have been successful in the casual dining segment, and we expect our Jim Beam BBQ sandwiches to be a winner for our double drive-thru chain.”
Nike har sett det genomslag Doves kampanj med “vanliga” kvinnor fått och väljer att även de göra en kampanj som bygger mindre på den perfekta drömkroppen. De väljer att följa med och gör en egen version som saluterar den “vanliga” kroppen.
“this ad shows a greater spirit of inclusiveness, while maintaining an air of aspiration.”
Som vanligt är det Wieden+Kennedy som gjort reklamen. (Ad Age och Businessweek)
Inte oväntat får hela idén motstånd och ifrågasätts: Why Nike Ads Don’t Work och hos Other Magazine.
“Trend expert Faith Popcorn of Brain Reserve, New York, said the shift did not start in advertisements. “No copywriter did this,” she said. “It started when we started to celebrate the black and Hispanic culture. In those cultures you can be a little ‘butty’ and even have a little mustache, too, and it’s considered cool and attractive. Now these white girls are looking at themselves and saying, ‘I don’t want to be a stick, I want to be natural.’”
Men det är en genomgående trend är att använda fler och fler modeller med olika storlekar på kroppen. CosmoGirl, Seventeen, Teen People och Teen Vogue, alla med en målgrupp av tonårstjejer, väljer att använda sig av modeller med icke-perfekta kroppar.
“It’s not going to help my reader if we only show girls who are size 6’s.” (AP Wire)
Jag diskuterade det med en modell som upplevde att det inte var så som skedde men jag tror det bara är början på en ny trend. Dels precis som Faith Popcorn påpekar – det hela bygger på andra kulturella preferenser än de traditionellt “kaukasiska”. Liksom att målgrupperna både är personer inom Baby Boomer-generationen vars kroppar gymmas hårt men tiden innebär att även den mest trimmade kroppen visar spår av åldrande – och det är något de gärna vill vara stolta över. På samma sätt är Generation MeWe/Generation Y på ett helt annat sätt medvetna om både reklamen som en rätt så icke-verklig bild och om vad som behövs för att må bra.
Om man i språket har ett ord som
Rindfleischetikettierungsüberwachungsaufgabenübertragungsgesetz kan man antagligen rätt enkelt också skapa världens längsta utomhusreklam. 1100 meter som berättar om hur bra det är att flyga med Virgin Express. (AdLand)
Reklamspoten Surprise Dinner från Ameriquest Mortgage vann årets Emmy i den kommersiella delen. DDB Los Angeles och MJZ står bakom filmen. (via Ad Jab)