Jag läser Brits sammanfattning av GCIs sociala medieundersökning och inser att de företag som medvetet väljer att inte börja arbeta med sociala medier i princip vänder ryggen mot sina kunder.
Vi gör oss en bild. Marknaden är som ett stort rum fyllt av minglande personer. Det är blandningar av djupa relationer, ytliga relationer och potentiella relationer. Konversationerna pågår, nätverkande sker utifrån semirationella strukturer.
Tittar man mot hörnen så står där några personer. De står med ryggen mot. Deltar inte, tittar stint in i tapeten.
Det är företag och personer som anser att deltagande i sociala medier inte är något att satsa på. För de väljer helt enkelt bort konversationerna. Som Jardenberg säger: content isn’t king – conversation is. Att äga en bra produkt men välja att vända ryggen åt sina potentiella och faktiska konsumenter är helt enkelt korkat. Och ohyfsat. Om man väljer att göra det så kan man lägga ner hur många miljoner som helst på att bygga varumärket, på att masskommunicera via köpt media – effekten kommer ändå alltid att vara extremt mycket lägre än den som vågar samtala, konversera.
Rädslan ligger i att konversation handlar om ömsesidighet: att både lyssna och att prata. Det handlar om att också kontexten är kung: monologen om varumärkets värden är inte intressant, utan man måste skapa relevans för den man samtalar med. Konsumenten är inte intresserad att serveras ett budskap – utan att delges och vara delaktig i det.
En del av dessa företag, när man frågar dem där i hörnet, kommer förklara att “det är X som sköter pratandet på vårt företag”. Också en märklig syn – och tittar man på siffrorna som GCI tagit fram blir det skrämmande. HR 0%. Vem har de tänkt sig anställa om de inte pratar om sig själva som arbetsgivare? Att konversera handlar inte om att vara proffskommunikatör – det handlar om att delta. Det måste alla göra. Oavsett om man är informationsansvarig, receptionist eller VD. Framtiden handlar om det.
Så vi kan försöka att förklara de siffror som visar att företagen inte förstått sociala medier; för oss och JMW har det inneburit att vi erbjuder kurser för att förstå och våga ta steget. Men de företag som medvetet väljer att inte delta är inte bättre än den som vänder ryggen till minglet. De kommer att bli ensamma där i sina hörn.
Makten är hos konsumenten. Om man som företag inte förstår att makten över sitt eget varumärke numera ligger hos konsumenten lever man farligt. Det kvittar vad, hur, varför och när man kommunicerar (oftast då 1-vägs kommunikation) – konsumenten har redan sin bild klar och har dessutom spridit den vidare till vänner, familj, kollegor, tillfälliga bekanta osv. Företagen måste förekomma och ligga steget före, annars kommer de inte att vara med i matchen.
Leif Kajrup’s last blog post..Är företagen inte redo för reklam2.0?
Pingback: Veckan som gick - vecka 20 | Same same but different
Ja Ni vem betalar Niclas lön ?
Min lön betalas av företag som lyssnar på mej inom säkerhet aspekter.
Mitt lyssnande begränsas till Ja vi betalar in ditt arvode innan du kommer.
För de ingen social swingers klubb anförande jag har.
Dessa ska socialmedia vi kan ta ex som Facebook/Myspace som bara skriker säkerhetsrisk de pangar på ganska rejält på brandväggen då man besöker FB/Myspace som ett ex.
+ Packets analytiker programmet får fnatt..
@Peder. Jag hoppas att du inte skriver till kunderna i alla fall. Vem som betalar min lön? Mina kunder via min byrå. Det är ingen hemlighet.
Låter som om Peder tänkte datasäkerhet för ett helt företag (som om huvudkontoret ens skulle behöva nå Facebook om de betalar en byra att sköta sånt åt dem) medan Niclas talar om varumärkesbyggande. Och aldrig skall de unga tu mötas.