“If a brand is troubled and failing to the point of a faint pulse, why not kill it?”

Seana Mulcahy, på Online Spin, skriver i sitt veckobrev om dåliga varumärken och varför det hela tiden ses som rätt att förändra varumärket istället för att under kontrollerade former döda det och låta själva idén återuppstå under annat namn och med nytt varumärkesinnehåll.

“A recent Harvard Business Review article shares findings that indicate most brand don’t make a profit. In fact it’s less than the 80/20 rule. Other findings/case studies are:

• Diago, the world’s largest spirit’s company, sold 35 brands of liquor in roughly 170 countries in 1999. Only 8 of those provided the company with more than 50% of its sales and 70% of its profit.
• Nestle promoted more than 8,000 brands in 190 countries back in 1996. Most of the profits came from 200 brands or 2.5%.
• Procter & Gamble had more than 250 brands sold in 160 countries. The company’s 10 biggest brands accounted for 50% of sales, over 50% of profit, and 66% of sales growth between ’92 -’02. Unilever had 1,600 brands sold to 150 countries in 1999. More than 90% of its profits came from a mere 400 brands.

ggning märks aldrig direkt och det finns många fallgropar. Effekten kommer först efter tre till fem år men då har man också en varumärkesportfölj som ger bättre avkastning. (Online Spin)