Fr a så menar jag att det egentligen stör mer än den ger. När jag jobbar med exempelvis värden hos ett varumärke pratar jag hellre om strategiska, taktiska och nödvändiga värden där de sistnämnda motsvarar vad andra kallar “hygienfaktor”. Exempelvis menar jag att det numera är meningslöst att prata om “kvalitet” hos en produkt – det är en förutsättning – ett nödvändigt värde. Eller som i det fall som triggade igång mig den här gången: Bison skriver om Telias idiotiska prissättning av abonnemangen för iPhone att

Datatrafik på internet och i mobilnätet ska vara som ström i eluttaget, dvs inte en exklusiv tilläggsprodukt – utan en given hygienfaktor inom alla abonnemang.

Jag håller med honom i allt han skriver men upplever att det snarare skulle vara vettigare att säga att datatrafiken är en självklarhet. Det kan vara jag men för min del är inte en “hygienfaktor” något annat än en sak man väljer att göra utifrån en mer ytlig tanke. Jag kan ha fel.

Ordet hygien handlar inte om självklarhet eller är per definiton betydelsebärare av “nödvändiga faktorer” – det handlar om renlighet och om att öka människors hälsa. Men som ord för värden hos ett varumärke kräver det ett antal laterala hopp och mycket förförståelse för att egentligen förstå vad det står för.

Vad tycker ni?

Heimer & Company har jobbat med Tågkompaniets Sommarkortssatsning. Klimatvänligt men fr a människovänligt.

Tack för allt Kenneth och lycka till med dina nya projekt.

Uppdatering: Dagens Media tar upp rellen.

Varför heter reklam reklam?

och jag blev svaret skyldig. Så mina kära läsare: varför kallar vi reklam för reklam?

(Jodå, jag skulle kunna googla och leta i olika semantiska delar men det här är ett roligare sätt)

En AD/Digital Media Designer.
En projektledare.

Ett grundkrav är att man älskar reklam. Resten kan ni läsa om på vår sajt.

Apropå stolta så tror jag att Jeffrey och gänget på Manolo är det. De har sålt sin blogg till till Egmont. Björn berättar lite tankar hos Bison och Tomas utvecklar det på IW. Det är nu det börjar.

Intressant är också att Bison kommer att intervjua Stina Honkamaa, vd för Google Sverige och Nicklas Lundblad, europeisk policy manager för Google. Och de gör det exklusivt för en mediablogg, och kör “open source”-frågor via Jaiku. Kul för Fredrik och kul för oss som gillar nya medier.

• rädda reklambyråchefer
  

  Han är trött på att byråerna tycks ledas av män som till varje pris vill vara politiskt korrekta, som inte officiellt åtminstone vågar ha någon egen åsikt.
  Han tycker att byråcheferna borde ställa sig frågan om de primärt är ute efter att tjäna pengar eller att producera bra reklam.

• Forsman & Bodenfors hegemoni
  

  Forsman & Bodenfors har varit rasande skickliga på att producera klassisk reklam, inte tal om annat, men de har inte brutit nya vägar. Och eftersom F&B varit den måttstock som andra mätt sig med så har vi fått den reklam vi nu ser, där inget, med något undantag, sticker ut,

Även om Jocke Jonasson kan hamna i samma gnällfack som Lars Hall och många av de andra gamla så finns det substans i den kritik han för fram. För det är onekligen så att det finns en stark strömlinjeform. Och oavsett om den handlar om F&B, rädsla eller att branschen mer och mer består av elever som gått samma skola, samma linje, så måste man lyfta blicken.

En bra artikel, och intressant är att Young Rascal inte är någon mainstreamprodukt utan en välgjord spinoff-bloggtidning från förlaget.

Uppdatering: Huvudjuryns ordförande Jan Nord är också negativ till dagens svenska reklam. Hans recept skriver jag under på vilken dag i veckan:

Alla företag som sysslar med kommunikation måste rekrytera lite bredare för att få in fler udda personligheter i branschen. Det kanske är viktigare att en person har något intressant att berätta, än att han eller hon har den perfekta utbildningen. Det är också branschens ansvar att bygga upp kreativa miljöer där folk får utrymme och vågar lite mer.

En intressant utveckling. Det visar att det inte längre finns en regional bransch som använder varandra – företagen jobbar med byråer oavsett var de ligger. Vilket bör få oss byråer att jobba på ett nytt sätt – att inte stirra oss blinda på regionen och de företagen utan arbeta utifrån vad vi kan göra för varje företag.

Uppdatering: Ibland blir det roligt när man tar saker ur sin kontext. Kanske borde MiD använda Jan Nords uttalande:

Dalarna behövs nog också. Man kan inte alltid göra rätt. Jag tror det vore bra om man också vågade göra fel ibland.

Intervju med F&Bs VD, Erik Sollenberg. Onekligen besviken över gårdagens urusla uttag på Guldägget…
Simon stod bättre under intervjun med Anna Romson och utdelningen av B2C och O2C. Liksom schysst tagning av en av magiuppvisningarna.

Dags för Guldägget. Researchers inbäddade reporter sitter på plats med sin mobiltelefon (hon har väl tänkt sig ta med några ägg hem också). För kampanjerna se nomineringarna.

Först ut. Guldäggsplaketten: Alkoholkommitén och Le Bureau.
Stay tuned. Uppdaterar postningen under kvällen. Instant kommer det dyka upp i mitt jaikuflöde.

DR: Guld till Ester för Forum, bokförlaget. Kul! Goss fick silver för Göteborgs Räddningsmission. Grattis!

Print: Guld till DDB för McDonald’s Sill och nubbe-kampanjen.

Media: Guld till King för Ving (tack Björn Mellstrand…).

Radio: Guld till Alkoholkommitén och Le Bureau.

Internet: Guld till Farfar och Diesel Heidies 15 mb of fame. Som också tog ett silver för Björn Borg-kampanjen. Antar att Matias är nöjd.

PR. Max hamburgare vann PR-priset. Faktiskt enda PR-byrån som var nominerade: GCI Stockholm. Läs hur juryns ordförande tänker runt det faktum att PR-priset hade flest reklambyråer som nominerade.

Utomhus: Guld till McDonald’s Servetthållare, byrå DDB Stockholm (storslam i år?). Priset utdelat av Leon Nordin. Bara en sån sak.

Falken tog en snabb visit på Guldägget och bambusar såklart.

Guldskrift vanns av Berghs School of Communication.

Reklamfilm: Oddset The Stick. Byrå WatersWidgrenTBWA. Silver till SAABs Release Me.

Design: Guldägg till Stockholm International Jazz & Blues Festival av Garbergs.

Slutligen. Integrerad reklam: Försvarsmaktens rekryteringskampanj gjord av DDB Stockholm.

Man kan se att DDB Stockholm gjorde storslam. Och knappast var det speciellt oväntade vinster. Kreativt? Jag vet inte. Att F&B uppenbarligen inte fallit jurysarna på läppen är ett faktum.

Stort tack till Ulrika Good från Goss som hållit mig a jour.

Uppdatering: Bloggen Veckans Rester har åsikter om pristagarna. Resumé gör en lång intervju med “Laxen” och en historisk exposé för DDB Stockholms liv. Dagens Media kör webbfilm.

Nome Anders Norman från Remotion Design ger Guldägget en dagssedel utifrån att effekten av reklam inte bedöms. Jag tycker han är snett ute. Jag tror att det behövs en tävling i kreativ reklam. Som inte bedöms utifrån nödvändig effekt utan snarare kan vara en inspiration till att ta några ytterligare kliv i att göra något bra. För att återkoppla till postningen om Jonassons åsikter så är Nome en sån person som faktiskt skrämmer byråer att bara göra saker by the book. För effekt är alltid en benchmarking efteråt: när du ska göra något nytt så får man lov att använda tidigare kampanjers effektmätningar. Problemet är helt enkelt att om du har en unik idé med en nyskapande kreativ höjd så har du ingen effektmätning att benchmarka mot: det som aldrig gjorts kan inte benchmarkas. Istället blir det att man väljer en fegare väg, eftersom den kan bevisas genom effektmätning. Det är en imploderande strategi – allt kommer bli mer likriktad, mindre intressant och utvecklingen av det kreativa uttrycket sker inte. Att försöka få Guldägget till att även låta effekten bli en del av bedömningskriterierna gör också att tävlingarna blir mer likriktade: effekt prisas redan i 100Wattaren. Det känns som usel kritik helt enkelt. Lite raljant researchad med enkla Googleslagningar.

Uppdatering: Maria har bloggat från galan. Bland annat en spännande närrapport från Leons prisutdelning och hur förryckt glada DDB-gänget var. åkestam.holst visar vilken tävling som faktiskt är viktigast: Guldbollen. En händelse som också Maria toppar med. Tyngden av eventet visar exempelvis DDB-Johans uttalande:

Jag trodde man skulle kunna åka dit och mingla lite, men fick åka hem på en gång, det var ingen som ville småprata där

Gillar WatersWidgrenTBWAs förklaring till silvret:

finalen mellan Waters Widgren TBWA och F&B, och Forsman tog hem vinsten.
- Skulle inte vilja säga att de vann, det var så att vi vann alla matcher utom den sista, sade Calle Dalin på Waters Widgren.

Uppdatering: Ulrika hade med sig kameran.

Dock ser det ut som om vi måste ringa Copyakuten den andra april.

Oavsett om reklambyrån är belägen i Stockholm, i New York eller i Falun, lever vi under samma villkor. Vi måste hålla världsklass oavsett vilken vår uppdragsgivare är. Konkurrensen är stenhård. Inget får lämnas åt slumpen.

• Vi är en fullservicebyrå med en tjugofemårig historia som idag ägs av några av de anställda.
• Vi kallar oss en strategisk kreativ reklambyrå. Båda delarna väger lika tungt. Inget kan leva utan det andra.
• Vi söker en driven copywriter som gillar att skriva reklam, som förstår vikten av strategiska plattformar och har ett kreativt driv.

Idag är vi Dalarnas ledande reklambyrå. Imorgon tänker vi vara en av de bästa i landet.

Välkommen till Falun. Du också.

Skicka in din ansökan, tillsammans med CV och referenser, före den 4 april till Heimer & Company AB, Box 345, 791 28 Falun.
Vill du veta mer om tjänsten? Kontakta byråns VD, Eva Wikner Grahnström. 023-642 00 eller 023-77 78 40. eva@heimercompany.se

www.heimercompany.se

Men det var inte det jag skulle skriva om nu. Utan att de bästa kreativa hjärnorna, de mest flagranta strategerna knappast kan få några jobb utifrån det sätt som P&G nu anser vara det rätta. För det är ofta människor med liten kunskap om hur man är politiskt korrekt och ofta högljudda åsiktsmaskiner som gärna pratar (eller skriver) först och om de har tid att ens göra det, tänker sedan. Och det skulle knappast vara svårt att hitta såväl korkade som utanför sin kontext “kränkande” uttalanden från såväl mig som många andra inom branschen.

När man tittar på en ny generation av blivande anställda så är det några saker som är intressanta: de är individualister, jobbet är inte allt och de är otrogna mot sina varumärken om inte varumärket uppfyller det som förväntas. Det är också individer som vet sitt värde. Varje person blir mer och mer ett personligt varumärke. Det innebär att de vill inte ägas utan äga. Det vill säga (när det gäller employment branding): ett företag kan inte äga sina anställdas tankar – inte ens deras tid, utan det hela handlar om att företaget måste göra det värdefullt och meningsfullt för sina anställda att göra goda saker för företaget. Om företaget väljer att tysta sin medarbetare kommer den medarbetaren knappast att älska företaget mer, eller tiga still utan vid bästa tillfälle berätta om vad som hänt och dissa företaget. Så employer branding handlar om samma saker som annan branding: att skapa en positiv relation där varumärkets erbjudande fyller de behov konsumenten/arbetstagaren faktiskt har. I grunden handlar det helt enkelt om ett grundläggande paradigmskifte i hur vi ser på anställda: om den anställde förut var till för företaget som en del av ett kollektiv så är vi idag på väg mot en syn där företaget är till för den enskilda individen som väljer att lägga sin tid och sin kunskap till företagets förfogande.

Utifrån detta är P&G:s handlande huvudlöst. Och frågan är hur man i slutänden tänker sig, som företag med mycket strikta uppförandekoder och regler mot bloggande och sociala nätverk, att behålla de allra bästa. En vis man sa till mig, när det gällde kreativt arbete, att “alla företag behöver en Zlatan, men Zlatan måste få vara Zlatan annars byter han lag”.

Jag tror helt enkelt att ett sånt här handlande inte skyddar varumärket utan skadar det. I längden eftersom det innebär att de bästa, men ibland vildaste, hjärnorna helt enkelt inte kommer vilja underställa sig såna här regler. Oavsett om personen syns eller inte så krävs det starka personligheter, med hög kreativ relevans och personlig integritet för att ett varumärke ska växa sig starkt och intressant imagemässigt. Det gör inte P&G just nu.

Annika Lidne har skrivit om ungefär samma saker under dagen. Läsvärt utifrån att hon analyserar det i tre perspektiv: bloggaren, media och företaget. Senare under dagen kommer antagligen en postning på Same Same But Different runt media och bloggar med utgångspunkt i Bringeusaffären.

Uppdatering: En del andra i planningsfären och reklamsfären har skrivit om det.

• Jonas på Planning.
• Headache days
• LoveSexMoney
• Brit på JMW: Att avskedas för sin blogg
• RvdB skriver på Köksveckan och länkar till (!) Resumé
• En lång diskussion på Jaiku.
• Och självklart: Axel själv.

  Update: En som (tyvärr – karln är ju för fan intelligent) mesar med är Elias B. Sorgligt att se den grunda analysen av det hela. Att tro att Google-faksimilen gäller som någon sorts evig sanning är beigt.

  ]]> http://researcher.se/archives/2008/03/bringeus/feed/ 1 http://researcher.se/archives/2008/02/arets-byra/ http://researcher.se/archives/2008/02/arets-byra/#comments Tue, 12 Feb 2008 18:43:58 +0000 Niclas (admin Researcher) http://researcher.se/archives/2008/02/arets-byra/ Regi/Dagens Industri kör ju också en Årets byrå. Och fru Good är på Oscars och har lovat att hålla mig uppdaterad. För att jag ska knäppa gammelmedia på näsan som inte kör realtid:

  Action marketing: Klirr
  Event: PS Communication
  Varumärkesbyrå: Rewir
  Designbyrå: Happy F&B
  PR-byrå: Gullers Group
  DM-byrå: Trackster
  Webb: Deasign
  Nätverksbyrå: Scholz & Friends

  Årets kreatör: Forsman & Bodenfors
  Årets strateg: Rewir

  Årets byrå: Åkestam.Holst (tvåa Lundberg & Co, trea Goss)

  (postningen uppdateras kontinuerligt under kvällen)

  ]]> http://researcher.se/archives/2008/02/arets-byra/feed/ 5 http://researcher.se/archives/2008/02/mycket-ska-man-lasa-innan/ http://researcher.se/archives/2008/02/mycket-ska-man-lasa-innan/#comments Mon, 11 Feb 2008 00:19:12 +0000 Niclas (admin Researcher) http://researcher.se/archives/2008/02/mycket-ska-man-lasa-innan/
  

  …man dör av skratt. Via en Google Adsense-annons i min Gmail kommer jag till den här bilden. Nyfiken som jag är skriver jag in mig och hamnar här (om den inte fungerar valde jag att pdf:a eländet). Förutom att det hela är så in i helskotta amatörmässigt rent formmässigt så är innehållet minst sagt roande. För
  

  By the end of this report you will have enough information to ensure that you are never in that position again. You will either be running great ads that produce great results, or you will be spending your marketing money elsewhere.

  Quick fix är bara förnamnet… Och vad är det som man lär sig? Jo, exempelvis att det enda som gäller är direct response-marketing.
  

  There are two types of advertising – direct response advertising and brand advertising.
  Understanding the distinction between the two will immediately save you a fortune.
  Brand advertising is used by companies like Coca Cola and the large car manufacturers to build and increase awareness of their brand. Unless you have huge amounts of money which you are happy to lose, you should avoid brand advertising at all costs. For a small business it is a complete waste of money.
  The only type of advertising you ever want to consider is direct response advertising. The only purpose of direct response advertising is to produce a clear response.

  Jag är fascinerad. Killen måste ju vara ett geni – han vänder upp och ner på hela reklamvärlden! Alla teorier är skit. Bara han har sett ljuset. För det som inte är direct response – är skit. Och att mäta är jätteviktigt. Problemet är att det här med mätning är lite luddigt även för denne guru:
  

  You will obviously need some sort of system for asking people who contact you for the first time where they heard about you. If you have a larger business, you may even want to set up a separate phone line with a number that only appears in your ad. If you’re directing people to a website, you may want to set up a special web page that also only appears in your ad. This will ensure that you can clearly identify when people are responding to your advertising.

  och självklart förklarar han att
  

  One of the reasons that Radio and TV Advertising can be so high risk, is that it’s very difficult to test it on a small scale. You should never invest in Radio and TV Advertising unless it’s money you can afford to lose.

  Så fortsätter det hela och jag har ont i magen. Både av att jag skrattar mig halvt fördärvad men också då jag inser att många säkert går på det, betalar denne Cordell för hans kunnande – och förlorar en massa inkomster på grund av hans fullkomligt huvudlösa idiotier runt reklam. Och sedan blir dessa än mer anti allt vad reklamare heter.

  Han hade lovat att på slutet av rapporten skulle man veta precis allt man behövde för att bli jätterik, framgångsrik och säkert snygg också. Det underliga är att den sista delen består av detta:

  In the weeks ahead I’ll be sending you Free tips and advice via email that will show you how to achieve this. I hope that this is the beginning of a great, long term relationship where I become the source of leading edge information for you that will make a real difference to your business and your profits.

  Och min alldeles starkaste känsla är att det då inte längre är gratis…

  ]]> http://researcher.se/archives/2008/02/mycket-ska-man-lasa-innan/feed/ 0 http://researcher.se/archives/2008/01/ajda/ http://researcher.se/archives/2008/01/ajda/#comments Thu, 17 Jan 2008 15:14:12 +0000 Niclas (admin Researcher) http://researcher.se/archives/2008/01/ajda/ Futatsu Industries, en norsk byrå med Mercedes som kund, har råkat drälla med sina skisser och deras markeringstext har bland annat fått något annat än latinska nonsensfraser:

  Alleandrety skebilersu ger. Luptatum quisse dolor alisi. Agnisis ea aliscil ilis acing eum vel ullam dispustis. Dolorpe rillut utpat vulla facidui bla. Adignisis aute enit wis nullandigna alis dunt aliquam, ik kekjøpno edrittfr amunche enell eringol stadt.

  Onekligen verkar en investering i en papperstugg vara en liten kostnad för den norska reklambyrån… Fast jag tycker det är lite kul ändå (ungefär som tryckorten för Kanal 9:s annonserings-frenzy om Mad Men i veckans Resumé:

  “I CAN’T BELIEVE IT’S INHOUSE”

  Om man tittar på hela annonsen så finns det mer roande enligt den vanliga driften med vad kunder brukar begära: make the logo bigger…

  Update: Diskussionen går het nere i kommentarerna och ärligt talat så är jag osäker på om det är ett misstag eller inte. Det man kan se när det gäller byrån så är det en relativt liten byrå. Det intressanta är att man hittar både Mercedes Benz och Audi i case-listan: något som känns som ett argument mot att det hela skulle vara en medveten kampanj. Å andra sidan är deras “Blog” och “Disclaimer” rejält roande läsning, vilket talar för att de skulle kunna vara så pass tuffa att de trampar sin kund Audi på tårna. Roande (fast inte för dem) är att deras “Visions of future” är “tba” dvs. tomt.

  ]]> http://researcher.se/archives/2008/01/ajda/feed/ 8 http://researcher.se/archives/2008/01/konsumenten-ar-kunden/ http://researcher.se/archives/2008/01/konsumenten-ar-kunden/#comments Sun, 06 Jan 2008 22:13:01 +0000 Niclas (admin Researcher) http://researcher.se/archives/2008/01/konsumenten-ar-kunden/ Jag hittar en artikel som handlar om Jeff Bezos och Amazons hans nästintill sjukliga intresse för konsumentens upplevelse av företaget, där han faktiskt lever det han säger:

  “They care about having the lowest prices, having vast selection, so they have choice, and getting the products to customers fast,” he said. “And the reason I’m so obsessed with these drivers of the customer experience is that I believe that the success we have had over the past 12 years has been driven exclusively by that customer experience. We are not great advertisers. So we start with customers, figure out what they want, and figure out how to get it to them.”

  Exemplen på Amazons nästintill dogmatiska kundvänlighet är många. Och det som är mest skrämmande är kanske hur Joe Nocera i artikeln från NYT visar hur aktieägare är kortsiktiga när det gäller att ge Bezos cred för den dyra men ack så varumärkesbyggande kundservicen.

  Jag börjar rota igenom saker som blivit liggande just om konsumenten i fokus och hittar en mängd “gamla” artiklar i ämnet – exempelvis finns det en take på det hela utifrån reklam och marknadsföringsbranschen: Yankovitch studier visar att även reklambranschen måste inse att kundens kund är den som är viktig: att det inte handlar om att “do the barking” utan att lika väl förklara för kunden att dennes kund inte är intresserad av en sån kampanj som kunden tänkt sig:

  Improvements in marketing practices are far more important to consumers than the greater dissemination of new media,” Smith said. “To be clear, technology experiences – not media experiences – are now shaping what consumers want, but not because consumers need to be ‘wowed’ by technology. Consumers expect marketers to use technology to improve how they appeal to them.

  Det här är den fara som jag tidigare flaggat för när det gäller user-generated media: att det inte handlar om mottagaren utan om att tekniken finns. Mycket av de kampanjer som skapades under 2006 och till viss del 2007 byggde på en sorts fascination över tekniken, och ofta rätt rejäla fördomar om “vad konsumenterna gillar”. Är det relevant? Om det är något vi inte lärt oss ännu är det kanske just det: för breda målgrupper, för mycket “jag vill nå alla” från kunderna. Telemarketing är mer eller mindre heldött och passar vi oss inte så gör vi samma sak med direktmarknadsföringen – och i slutänden misslyckas vi med att på rätt sätt hantera konsumenterna vi möter i de sociala nätverken.

  In the definition of the consumer, spam is irrelevant messaging. If information is not relevant to the audience, they’ll opt out, not open messages, or they won’t click.

  Medan börsspelare, företagare och en del marknadsförare fortfarande verkar tro att det handlar om att sälja produkten på snabbaste, enklaste och med så liten interaktion med konsumenterna som möjligt så kan man önska att fler och fler inom marknadsföringen inser det som Nike insett: det handlar inte om skorna.

  Det som slår mig är dels att artiklarna känns så självklara – och att det inte känns som om branschen lärt sig något ändå.

  Seth Godin är (som vanligt) stenhård i både att fokusera och leverera en kritik som nålar fast problemet:

  Most successful organizations are driven by something. Figuring that out isn’t always easy, and is often misunderstood:
  MARKET DRIVEN: Lots of people claim this one, but few achieve it. Creating what the market wants. [...]
  MARKETING DRIVEN: Much more common. This involves creating what the marketing department wants.

  Update: Läs den sedelärande berättelsen från en ICA-butik ute i havsbandet (nästan) och hur en anställd uppenbarligen lärt sig något av Bezos.

  ]]> http://researcher.se/archives/2008/01/konsumenten-ar-kunden/feed/ 1