I artikeln Niclas Rislund nekas HD-prövning skriver Dagens Medias journalist Niclas Rislund följande artikel:
Expressens tidigare stjärnreporter Niclas Rislund nekas prövningstillstånd i Högsta domstolen.
[…]
Enligt hovrätten utgav sig Expressenreportern för att vara polis i telefonsamtal med Frank Sandsund, en norsk polissambandsman i London och i telefonsamtal med Assistancekåren i Kungälv.
Niclas Rislund uppgav sitt riktiga namn, som han är ensam om, och sitt mobilnummer som var registrerat på Expressen.
Trots det kom hovrätten till slutsatsen att han velat ge sken av att vara polis.
Så då är det väl ur världen? Men vänta – hur kan två personer heta samma sak? Nämen – det är ju samma person som skrivit artikeln som är den som artikeln handlar om! Men hur i helvete?
Jo – Rolf van den Brink har minsann svar på tal i konkurrenttidningen Resumé:
Vi sitter i pressläggning. Han var den som kunde ämnet bäst och som snabbast kunde sätta sig in i det.
Onekligen så – för det är knappast svårt att “sätta sig in” i något man själv är huvudpersonen i…
Seriöst så är det rent ut sagt vansinnigt tilltag som RvdB tagit till – att låta den svarande i ett brottmål skriva om det själv är helt enkelt etiskt otänktbart om man vill behålla någon som helst trovärdighet. Jag funderar över vad övriga journalister på DM faktiskt känner när deras tidning så flagrant bryter mot objektivitetsprincipen i detta fall ((Att Fredrik tycker det är humor är iofs inte oväntat…)). Och jag skulle som annonsör fundera ett par gånger extra om jag skulle vilja sammankopplas med en publikation som uppenbart skiter i journalistikens etiska kodex.
Det riktigt surrealistiska i hela historien är att RvdB tidigare i månaden gått på en utgivarekurs…
Jag börjar nästan tro att det är Carlsberg som köpt hela grejen för att få oss i branschen att prata om något annat än Ramlösa och Vichy Nouveau… :)
Men att skriva en skenbart opartisk nyhetsartikel om sig själv sänder ut extremt riskabla signaler om att Rislund själv anser sig stå över lagen och att medierna inte kan erkänna egna felaktigheter, ens när de slås fast i rätten. Vad detta innebär för förtroendet för medierna kan nog alla räkna ut.
Artikeln har ju tydliga drag av partsinlaga när man granskar den närmare, både i ordvalen och i hans upprepande argumentation om varför rätten borde trott på honom.
Det är ovanligt att en journalist döms i domstol för sin tjänsteutövning och att vederbörande dessutom på nyhetsplats får skriva om fallet har sannolikt inte hänt i modern tid.
försöker Rolf van den Brink förklara det hela med att det egentligen handlade om en rebellisk och experimentell idé:
– Nej, han ger sin version av det hela. För mig var det okej att han gjorde det, säger van den Brink, som inte utesluter att något liknande kan hända igen.
– Vi vill naturligtvis prova om man kan göra något sådant här och se vad det väcker för reaktioner. Den biten fanns förstås också med.
Yeah right, Roffe…
Och det är fascinerande att RvdB har tid att prata med alla media som uppmärksammat det – när de uppenbarligen har så dåligt med tid. Och för SVD kör han samma stil i att förklara tilltaget:
Journalistiken har förändrats. Det är inte samma agenda som gäller idag som när alla skulle jobba som man gör på public service-bolagen eller de stora dagstidningarna. Idag skriver journalister om varandra, och de bevakas som stora stjärnor. Det vi vill ta fasta på.
Och själv ansåg han ju själv för ett tag sedan att just detta inte var bra – det går fort i hockey…
Ska man då tro RvdB:s logik så bör alla personer som anser sig felaktigt dömda skaffa sig jobb på Dagens Media och bli uppskattade medarbetare eftersom man då får skriva om sitt eget:
Niklas är dömd men han jobbar hos oss och är en uppskattad kollega. Då får han ju också göra sitt jobb och skriva för oss. Det är inte samma sak som att vi skulle låta andra kriminella skriva om sina domar.
Pingback: deep|edition » Dagens mediamiss
Hahaha… jävlar vad puckat.
Pingback: Se till vänster, där går en arab
Men… ALltså… Vänta nu ett tag… Eh… Nä. Det övergår mitt förstånd. Sjukt, sjukt, sjukt. Helskruvat.
Meh! Kan han inte bara göra som Bildt och avfärda allt i en blogg istället?
Det är ett TYDLIGT avsteg från allt vad journalistisk etik heter!
Pingback: Beta Alfa » Bloggmystik kring Rislunds humor-kommentar
Niclas stod fram med namn. Rolf stod fram med namn. Ni andra gör inte det. Borde inte varningsklockan ringa någonstans. Vem ska kritisera vem? (EN står inte hellre fram med namn, men det är en annan historia)
Vem står inte fram med namn? Om “EN” som för övrigt knappast ska kasta sten i glashus eftersom personen inte själv uppger namn har missat att det finns en sida på Researcher som heter Om Admin. Att jiffa omkring på höga hästar utan att inse att Researcher kör med öppna kort är sannerligen både okunnigt och uppenbarligen sitter EN med en dold agenda.
Problemet är inte att någon inte skriver ut sitt namn – problemet är att en journalist skriver i en tidning om sin egen rättegång. Ditt försvar doftar eget intresse.
Pingback: Researcher » Rislund och Brink har brutit mot pressetiken
Pingback: Framtider.net
Pingback: Bra saker från underifrån : Researcher