Monthly Archives: September 2003

Svenska webbtoppen

Med samma traditionella frekvens som julen så kommer listan över de mest populära sajterna i Sverige vid den här tiden på året. Störst är (som vanligt) Aftonbladet.se även om MSN.se är större men den kopplad till både Hotmail och MSN Messenger-tjänsterna. Intressant är att Passagen har så många besökare. Spray är kanske det mest intressanta eftersom det fortfarande är så starkt som varumärke trots att allt innehåll ägs av Lycos. I övrigt är det knappast några större förändringar: Lunarstorm har fallit en del och Eniro.se har självklart farit upp högt på listan.

Som vanligt är Aftonbladet.se störst bäst (men knappast vackrast) bland mediasajterna. Expressen.se har gått om DN.se och lagt sig efter sin kvällstidningskonkurrent. När det gäller TV-kanalernas sajter har TV4.se gått om SVT.se när det gäller antal besökare.
(Dagens Media)

Onekligen är det så att det fortfarande är så att människor söker sig till syndikatsidor: sidor där traditionella media använder sina muskler för att ge vad folk söker. Nyheter enligt kvällstidningsmallen är uppenbart något som säljer liksom att Eniros idoga kampanjande i TV har gett resultat. Det som förvånar är att Passagen fortfarande “lever”.
Uppenbart är att sajter som ger något till besökaren är viktiga: att det finns något som ger mervärde – som är utöver den information man kanske först söker. Varumärkesmässigt är [XX].se en självklarhet och blir lika viktiga som dess modermärke.
Frågan är om den vanliga regeln om att en tillfällig icke-tillgänglighet gäller i de här fallen? Jag tror att det är så pass starka varumärken att det inte ska göra något om en av de här sajterna skulle gå ner tillfälligtvis.
Om man ser på Aftonbladet.se är det knappast någon avancerad sajt, det är nästintill en forntida tjänst som är störst i Sverige men de var tidiga och har skapat en gränssnittsvana hos sina besökare. Alltså bör man satsa på innehåll och att inte skapa ett alltför knepigt användargränssnitt.

Stora reklamplatser – och ovanliga

Ett företag i England har kommit på en nästintill icke-exploaterad reklamplats: gravida magar. £250 får en mamma för att gå ut och gå med magen i vädret och annonsera ut olika saker.

Idén kommer från att kända mammor visat sina magar snarare än dolt dem i bylsiga kläder; såsom Madonna mfl.

“I think this is a really fun idea and an extraordinary way to use my tummy.”

Zoe Ellis har gått omkring med reklam för leksaker på sin växande mage. (The Citizen, Ananova)

Det är helt enkelt en fortsättning på försök med reklam på barnvagnar och reklamgive-aways till nyfödda. Att försöka köpa in sin tårtbit. Man utgår från att just barn och blivande mammor är i blickfånget och säkert bygger det runt en tanke att det är något mer “rent” och “oskyldigt” vilket tar negativ udd av reklamen.

Mördande reklam

Den här snubben har antagligen lyssnat på sloganen: “allt går att sälja med mördande reklam”. Han har satt ihop en serie med “Führer-viner” där etiketterna pryds av Hitler, Göring och andra nazister från trettiotalet. I samma linje finns också vinet “Stalin” och “Mussolini”. (NBC 4)

Onekligen skulle man möjligen kunna le lite överseende åt det hela men när man i färskt minne har den asiatiska klädkedja som saluförde sina kläder med hjälp av svastikan så känns det som om något skrämmande är på gång.

Snacka om att skapa varumärke

En stor amerikansk pizzakedja (Papa John’s) har skickat 40 pizzor till amerikanska soldater i Irak. Speciallevererade med FedEx. Och nyheten skapas runt en nationalistisk känsla för “the taste of home” som en av soldaterna säger.

Själv skulle jag säga: “fet imagekampanj”. (Business First of Louisville).

En annan intressant varumärkeskampanj har ett tyskt bryggeri gjort genom att skicka ner 600 flaskor öl – fr a utifrån den ståndpunkt Tyskland tog när det gällde ett anfall mot Irak. (Och som om det inte vore nog så är medelåldern för en rekryt i amerikanska marinen tjugo år men laglig ålder för att hinka bärs är 21…) (KIROTV.com)

Wear The Vector

Reebok satsar ungefär 50 miljoner dollar på att spela i samma division när det gäller varumärken som Nike och McDonald’s. The Vector ska bli lika känd som Swoosh och som Gyllene Bågen. Genom att skapa en stark symbol som är kopplad till varumärkets värde – man skapar en ikon. “The campaign will attempt to make the vector symbolize both performance and authenticity.”

För att bygga historia/autenciteten använder man Reeboks historia: “As for authenticity, Reebok will hearken back to 1895, when the company was first formed and known as J.W. Foster & Sons. Mr. Foster provided his running shoes to the British Olympic team for the 1924 games, which were depicted in the 1980 film Chariots of Fire. The marketer changed its name to Reebok, after an African gazelle, in 1958.”.

Det viktiga är att kommunicera The Vector, vilket företaget inte gjort. Genom att låta Ridley Scott (Bladerunner, Alien och Gladiator) producera en reklamfilm med bland annat Carolina Klüft. (Resumé, mer på Ad Age)

Reklamfilmen (kan du se här) bygger på både autenciteten – svartvita bilder på barn som tittar på skorna i ett skyltfönster från förra sekelskiftet, speakern berättar att mr Foster var först att skapa spikskorna. Sedan kommer sportmänniskorna och hela reklamfilmen visar på kraft och styrka, spänst och att klara av saker. Samtidigt klipps förklaringen till namnet Reebok, gaseller som springer över savannen. Och en gasell hoppar och “blir” symbolen The Vector.

Det är mindre coolhet än Nikes reklamfilmer, mer hårdhet och här finns inte ett uns av humor. Det här är lika seriöst som de professionella atleterna är när det gäller sina sporter.

Unika egenskaper hos varumärket: Reebok har unika egenskaper i sin kultur som de kan använda. Reebok är sport. Reebok är seriositet snarare än cool design. Reebok är OS, Nike är hiphop. Vektorn som symbol fungerar bra gentemot Reebok som “proffsens val” – det är en matematisk rörelse, en perfekt vector innebär en perfekt rörelse. Problem: Det finns en oerhörd likhet mellan Nike och Reebok som är de närmaste konkurrenterna och samtidigt är det svårt att skapa en ikon så pass sent som Reebok nu gör – Swoosh och The Stripes (Adidas) är oerhört starka ikoner. Som symbol rent grafiskt finns inte samma enkelhet i The Vector som i Swoosh eller The Stripes.